Puls och hälsa

Syftet med att träna kan vara väldigt olika. Alltifrån utseende till inre hälsa och mentalt välmående. För min del är det inte intressant att ha ett polerat och välputsat yttre. I min värld är det mentalt välmående och genuin riktig hälsa som är målet. Att vara vältränad är förmodligen lite slarvigt uttryckt. För vad menar man egentligen med det? Är man vältränad om man är välsvarvad? Om biceps och triceps syns tydligt och en och annan ådra lyser med sin närvaro?

Jag vill göra jämförelsen med en bil. Lacken kan vara vacker och välpolerad. Linjerna smäckra osv. Men hur går motorn? Hur går hjärtat? För visst måste det vara hjärtat som är det viktiga? Motorn som ska slå, som får mig att orka och må bra. Det är det som är hälsa.

Alltså måste grunden i ens träning innehålla puls eftersom det är det som tränar hjärtat. Att komplettera med styrketräning i olika former tror jag är vettigt men samtidigt är jag övertygad om att det inte får vara tvärtom eftersom det inte leder till hälsa. Jag har det senaste lekt lite med mitt pulsband och både fått en del tankar bekräftade samt blivit ganska förvånad över vissa resultat.

Det är alldeles tydligt att upplevelsen över hur jobbigt något är inte alls behöver innebära någon högre puls. Jag var på bodypump med min fru härom helgen. Skivstång och dunkadunka. Musklerna skrek och jag tyckte att det var skitjobbigt. Hur mycket det mentala påverkade min upplevda ansträngning vet jag inte men motivationen var inte på topp. Musklerna fick sitt men hur var det med hjärtat?

Snittpuls: 100.

100!!! Det är ju ingenting. Nedan något att jämföra med:

Ungefärlig snittpuls under lugna förhållanden:

Roddmaskin: 120

Längdskidåkning: 135

Löpning: 140

Cykling: 135

Promenad: 100

Hur många är det som lurar sig själva? Hur många väljer styrketräning och andra pulsmässigt bekvämare former som träning och tror sig bli "vältränade"? Ett omedvetet självbedrägeri som i bästa fall leder till ett vackert yttre men med en insida som önskar så mycket mer. Jag tror att det är ganska många. Jag tror dessutom att det är enkelt att hamna där eftersom många kanske är rädda för pulshöjande träning eftersom den i ett ganska långvarigt skede är jobbig med en tröskel som det tar ett tag att ta sig över. Styrketräningen däremot är enklare att bara avbryta när det tar emot och ändå kan du snabbt märka av en effekt. Det är inte mentalt lika jobbigt att avbryta en styrkeövning som att mitt i löpningen börja gå. Ett mycket hårdare bakslag....

Min promenad som genererade 100 i snittpuls var av det lugna slaget (ville helt enkelt inte bli svettig). Ändå ligger den på samma nivå som ett bodypumppass där jag sliter som ett djur. Om mitt resonemang stämmer är det alltså bra mer hälsosamt med en rask promenad och då enbart ur ett hjärtperspektiv. Den mentala skillnaden är förmodligen enormt mycket större. Jag vill påstå att naturen med dess färger, dofter och fågelkvitter ger bra mycket mer än gymmets inomhusmiljö.