Mot Ultravasan

Göteborgsvarvet är avklarat och nu ställs siktet in på Ultravasan. Tempo byts ut mot mängd. Något jag verkligen har sett fram emot. De senaste turerna har varit underbara. Oftast har det blivit orientering som med sitt promenerande och kikande på kartan förstärker känslan av att bara vara ute och njuta.

Min plan är att lägga fokus på mängd. Både i form av löpning och cykling. Alla förståsigpåare menar att det samtidigt är viktigt att även få in en del intervaller och tröskelpass men det är något jag absolut inte tänker lägga någon vikt vid. Visst, känns kroppen bra och jag kommer att vara sugen så kanske. Samtidigt vet jag att jag har några veckor med trötta ben framför mig och att då slita på kroppen med fart känns inte smart.

Förutom att jaga kilometer blir det viktigt att prova på Ultravasans meny. Loppet har kontroller var femte kilometer och det innebär att jag planerar att springa helt "naket". Inget vätskebälte ingen rygga. Bananer, en sportdryck, saltgurka av ett visst märke, blåbärssoppa och bullar är några av de saker som serveras. Ser extra fram emot bullarna (har lagt in en beställning på kanelbullar hemma). Vansinnigt gott! Det kommer även att serveras pasta men att stoppa i mig det under tävling/träning finns inte på kartan. Tänka att ha det skumpandes i magen när man springer samtidigt som klumpen i halsen bara växer. Usch! Vill likställa det med tortyr...

Jag känner en trygghet i att jag gjorde BUM87 förra året. Ett lopp är ingen enorm erfarenhet men likväl något att falla tillbaka på. Att jämföra med. Hur gjorde jag då? Hur kändes det och så vidare... Och framförallt. Jag klarade det...

På sätt och vis är jag faktiskt lite rädd för att bli nonchalant. Ultravasan är visserligen tre kilometer längre men den är samtidigt lättare både i höjdmeter och terräng. Dessutom är jag ett år starkare. Målsättningen kommer därför inte vara att bara klara av uppgiften. Den stora frågan blir vilken kilometertid jag ska försöka hålla. Det blir något att klura på under veckorna som kommer. Vad är rimligt? Vis av tidigare erfarenheter tror jag att jag måste ha flera olika mål. 

Att klara det under 9,5 timmar känns som ett första steg men det innebär en kilometertid på 6,20 vilket känns långsamt. Om jag förstod Rune Larsson rätt i Löparglädje så ska jag sikta på drygt 5 min/kilometer men det tror jag inte för ett ögonblick att jag klarar av. Men med en 5,20 fart löser jag 8 timmar. Det låter väldigt lockande. Frågan är om det är rimligt. De följande veckorna får agera vägvisare. 

Jag fick mig för övrigt en överraskning härom veckan när jag insåg att det inte är två månader mellan Ultravasan och Lidingöloppet utan en. Känns onödigt kort.

Det ska som vanligt bli kul att se hur många av mina tankar som hinner ändras på vägen. Men det är roligt..., att tänka lite och planera...