tisdag 24 januari 2023

Tough love av Johannes Hansen

 

Johannes Hansen är mental rådgivare och har i många år jobbat med mängder med människor för att hjälpa dem att stärka deras mentala styrka för att kunna hantera allt ifrån privatlivet till yrkeslivet. 

Den här boken förklarar hans utgångsläge och hur han ser på saker och ting samtidigt som den är full av olika övningar och listor för att hjälpa läsaren att hantera de problem eller utmaningar man sitter och brottas med. 

Hur bryter man dåliga vanor? Hur formulerar man rätt målsättningar? Hur hanterar man stress och andra människor? Hur kan man prioritera? Hur gör man för att få bukt med sin hälsa eller andra bekymmer som ligger och gnager på en antingen fysiskt eller mentalt?

Boken är väldigt bra och det jag framförallt tycker om med den är att den är tydlig, rak och ärlig utan krusiduller. Här finns ingen "nånannanism". Det är du själv som bestämmer över ditt egna liv och det är du själv som både kan och ska lösa de hinder och utmaningar du står inför. Det gäller bara att veta hur man ska göra samt veta hur man genomför det. Samtidigt är boken inte extrem i sitt budskap om att man ska klara allt själv. Det finns alltid tillfällen när det är rimligt att få hjälp utifrån, vilket påtalas i boken ett flertal gånger, men i stort handlar det om att man själv har nycklarna och själv måste plocka fram dem för att använda dem. 

Jag själv sitter aldrig eller sällan med pennan i hand när jag läser en bok. Hansen vill att du gör just det för att boken ska vara meningsfull på riktigt och då är det inte för att stryka under lite här och var utan för att verkligen skriva vad man känner, tänker, göra upp listor med mera. 

Det var inget jag gjorde men jag ser verkligen meningen med det. Hur man gör tror jag beror på hur stort behovet av förändring är i läsarens liv. I mitt fall tänker jag att jag mer än gärna använder boken som ett slags uppslagsverk att komma tillbaka till eftersom jag mest läste boken av genuint intresse och inte för att jag har något större behov av att förändra något i mitt liv. Samtidigt är jag alltid på väg någonstans och jag känner att boken har tillfört mycket och kanske till och med kommer att få mig att agera snabbare i vissa frågor än vad jag gjort hittills. 

Rekommenderas! 

söndag 15 januari 2023

Baksmälla eller snarare Skitsmälla

Eftersom jag aldrig varit bakfull kan jag inte gärna använda mig av ordet baksmälla i det jag har tänkt att ta upp i det här inlägget, därför hittar jag på ordet: Skitsmälla.

Jag har en ständig strävan att må så bra som möjligt. Det innebär inte att jag är slavisk i allt jag gör. Jag tillåter mig själv till avsteg lite då och då vilket jag är övertygad om är "nyttigt". Ingen orkar mentalt att försöka vara perfekt hela tiden. Dessutom tror jag mycket på kontraster i livet. Pigg/trött, mätt/hungrig och så vidare. Vi måste tillåta oss ytterligheterna för att kunna uppskatta det som är bra istället för att leva något mellanmjölksliv som riskerar att leda till livsdödande "lite lagom" hela tiden. 

Därför slinker det exempelvis ner glass ibland. Chips, popcorn, choklad, godis eller vad det nu kan vara.

När jag väl släpper duktigheten ser jag till att stoppa i mig ordentligt (en får ju passa på:) och det har inte varit svårt att analysera och reflektera vad det har gett för konsekvenser med tanke på att det så tydligt framkommer när jag avvikit från utgångsläget. Den ständiga utvärderingen är för övrigt något jag varmt förespråkar. Hur mår jag idag? Varför?

Denna utvärdering och reflektion har till exempel fått mig att inse att jag tyvärr får huvudvärk av för mycket mörk choklad:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/09/bota-huvudvark.html

Men även intaget av andra gottigheter/skräp leder till ett dagen efter tillstånd som jag verkligen inte trivs med. Se punkterna nedan. Ibland är det alla punkterna och ibland är det några av dem men alltid alltid får jag:

Skitsmälla:

- Huvudvärk eller att huvudet känns tungt.

- En märklig ofräsch miljö i munnen som tandborstning inte rår på.

- Dålig mage. Antingen att den är riktigt dålig vilket innebär ett flertal toabesök eller att den "bara" är körig och i tydlig disharmoni. Extra tydligt blir det när jag är ute i skogen och springer. Det händer aldrig att jag måste sätta mig och göra nummer två om jag ätit som vanligt dagen innan. Däremot händer det ofta att jag antingen är otroligt gasig i magen när jag ätit skit. Men även att magen gör ont och att jag ibland behöver sätta mig i skogen i panik eller för att det bara är lämpligt i hopp om en trevligare fortsatt löpning.

- Tung kropp och tunga ben. Som om kroppen är inflammerad och värker. Löpningen blir alltid jobbig med tunga ben.

- Förkylningstendenser såsom täppt näsa på morgonen eller att jag anar något i svalg/hals eller gommen.

Löpningen, som det oftast blir dagen efter, blir som sagt jobbig men den botar också. Rörelsen och detoxsvettningen gör sitt jobb och jag mår alltid mycket bättre resten av dagen då i princip alla punkterna försvunnit. 

Detta är något jag lagt märke till under en lång tid och det finns ingen tvekan om hur kroppen reagerar. Frågan som återstår är om det är värt det? Jag är kluven. Det är skönt att släppa på garden och duktigheten men samtidigt känns det märkligt vilja fortsätta på samma sätt. Egentligen njuter jag ju lika mycket eller till och mer av god mat men ändå finns där något i mig som dras åt skräpet. Belöningskänslan som skräpet ger ska inte underskattas men jag tror också att "ett helt liv" med skräp satt sig kraftigt i ryggraden och att det sitter djupt i oss att återvända till smaskandet eftersom vi förknippar det med åratal av mys, gemenskap och trevliga upplevelser. 

Vad är njutning?




söndag 1 januari 2023

Träningssammanställning 2022

2022 års höjdpunkter var löpningen löpningen mellan:

Kållered - Ängelholm

och supande på Viskan:



Samt träningslägret på:

Inga tävlingar detta år heller och träningen har varit styrd av total variation och kravlöshet. Jag har gjort det jag har känt för och vad vädret tillåtit. Det har exempelvis varit skönt att inte ha koll på antalet löpta mil. Styrketräningen fick sig en törn i och med att mitt problem med min högra axel eskalerade i våras och att jag inte ens kunde göra armhävningar längre. Efter sommaren blev det bättre både med axeln och styrketräningen men generellt blev det som vanligt för lite styrketräning. Efter sommaren blev det även en förändring i träningen i och med att jag började mitt nya jobb i Mölnlycke. Pendelavstånd deluxe med mycket cykling till en början och sen allt mer löpning när halkan/vintern trängde sig på. Att ha tillgång till ett gym på jobbet mycket värdefullt och ska utnyttjas bättre nästa år.

Planen för nästa år är att fortsätta med variationen och det kravlösa. Det kommer att bli mer löpning igen delvis för att jag vill det men även för att vardagen återigen kommer att ändras för mig i och med att jag bara kommer att jobba som lärare tre dagar i veckan. De två "lediga" (ledighet och jobb med Lärarhälsocoachen) dagarna hemma kommer per automatik bli två löpdagar utöver löpningarna till jobbet någon eller några dagar i veckan. 

Äventyrsplanerna är att paddla klart Viskan och påbörja något nytt paddlingsprojekt som jag ännu inte vet vilket det ska bli samt en löpning som förmodligen kommer dra mot en skämtsam kompassriktning....

Träningsåret i siffror:

2022 i kilometer
Cykling: 1889,3
Löpning: 3203,7
Längdskidåkning: 85
Rullskidåkning: 34,3
Rollerblades: 376,5
Paddling: 30,1
SUP: 245,5

Totalt: 5864,4

2021 i kilometer
Cykling: 1 601,9
Löpning: 4 096,4
Längdskidåkning: 129,6
Rullskidåkning: 251,3
Rollerblades: 314,6
Paddling: 65,5
SUP: 170

Totalt: 6 629,3 

2020 i kilometer
Cykling: 3399,9
Löpning: 3358,2
Längdskidåkning: 96,5
Rullskidåkning: 437,1
Rollerblades: 22,3

Totalt: 7314

2019 i kilometer
Cykling: 3973,8
Löpning: 2911,6
Paddling: 11,1
Simning: 75,4
Längdskidåkning: 258,3
Rullskidåkning: 158,8
Rollerblades: 233,9

Totalt: 7622,9

2018 i kilometer
Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer
Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer
Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer
Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer
Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

måndag 5 december 2022

10 "skadefria" år

Jag började registrera min löpning januari 2012. Sedan dess har jag sprungit drygt 28 000 km. De första två åren registrerade jag sporadiskt de gånger jag lånade min frus telefon men därefter har jag registrerat kontinuerligt. De första två åren sprang jag helt säkert mer än de 1000 km som är registrerade men jag har ingen aning om hur mycket mer. Troligtvis inte mer per år än vad jag fick ihop 2014 i alla fall.

2014 - 1500 km 

2015 - 2635 km

2016 - 2944 km

2017 - 3151 km

2018 - 3898 km

2019 - 2911 km

2020 - 3358 km

2021 - 4096 km

2022 - 2900 km hittills.

Det jag är extra stolt och nöjd över är att jag trots att jag har sprungit förhållandevis mycket ändå lyckats hålla mig skadefri från löprelaterade skador. Och det är inte så dåligt med tanke på att de flesta som springer regelbundet brukar ha minst en löprelaterad skada per år. 

Visst har jag haft krämpor, känningar och småbekymmer i bland annat hälsenor, vader och ett knä men inget av det har tvingat mig till löpvila. Enda löpvilan jag har haft var när jag fick en spricka i en tå efter en löpning i skogen med mina fivefinger. Löprelaterat!? Njae. Jag tänker att den skadan var en yttre påverkan som jag inte hade någon skuld i. Det jag tänker med löprelaterade skador är att kroppen säger ifrån på ett eller annat sätt såsom bristningar, löparknä och allt vad det nu kan vara som "provoceras" fram och orsakas av löpningen. 

Det finns ett antal orsaker till att jag har lyckats hålla mig skadefri och jag redogör för dem nedan utan inbördes ordning.

Bildning och utbildning

Jag har läst och lyssnat jättemycket. Allt från tidskrifter till böcker. Allt från klubbkamrater till poddar med olika experter på löpning. Jag har dessutom gått utbildningar och tagit till mig av mängder med olika perspektiv. Hur bör träningsupplägget vara? Löptekniken?

Huvudet har lyssnat på kroppen och inte tvärtom

"Spring så att du kan springa imorgon" (Rune Larsson) har varit min utgångspunkt. Jag har varit väldigt lyhörd inför vad kroppen säger och i princip aldrig tvingat den till saker om den signalerat något oroväckande. Jag har aldrig följt något träningsprogram som i detalj sagt åt mig vad jag ska göra. Jag har haft en översiktlig plan men alltid lyssnat in och bestämt i samspråk med kroppen och många gånger ändrat ifrån den ursprungliga planen.

Underlag

Mycket skog, en del grusväg och sällan asfalt. Underlaget har stor betydelse för hur vårt löpsteg blir. Enformigt och alltid samma som på hård asfalt och därmed slitsamt eller varierande och mjukare som i skogen?

Skor

Flera olika skor med olika egenskaper på både drop och dämpning ger återigen en variation som varit viktig.

Långt istället för snabbt

Fart sliter. Lite tråkigt att det är så men inte mindre sant för det. Jag har satsat på längd och även om det givetvis kan slita så är det betydligt snällare en fart. 

Alternativ träning

Jag har under de här åren sprungit mycket men jag har också lagt mycket tid på annan träning också. Exempelvis cykling, SUP, rollerblades, styrketräning, simning, längd- och rullskidåkning. Jag har aldrig bara sprungit och vissa år har jag valt att springa mindre än andra år för att variera mig både för kroppens och huvudets skull. 

Långsam ökning

Jag har inte haft bråttom vare sig när jag har sprungit eller i ökningen av antalet kilometer. Många har alldeles för bråttom med att öka dosen och löpmängden. Man kan inte gå från 5 km till 10 km eller från halvmaran till ultran på för kort tid. Ska man klara sig utan skador måste man ha tålamod och låta utvecklingen ta tid.

En gedigen träningsbakgrund

Att jag i princip är född och uppfostrad i ÖIS tror jag inte är obetydligt. Bra tränare och en träningsbakgrund i många år som på slutet dessutom var på elitnivå. Givetvis lärde jag mig mycket och fick kanske framförallt lära mig om att det inte går att göra saker med lillfingret om man vill nå någonstans. När jag sedan varvade ner och slutligen lade ner fotbollen helt tog det inte speciellt lång tid innan jag började springa. Jag gick ner mig fysiskt en period när jag tränade minimalt men det varade inte i flera år vilket jag är säker på har haft betydelse. 

Återhämtning och allmän hälsa

Kallbad, foamroller och massage. Noga med mat, sömn och stress. Kroppen behöver återhämtning och kroppen behöver förutsättningar för att klara av den belastning den blir utsatt för. Inflammationer i kroppen påverkas enormt mycket av hur bra vi sover, äter och stressar. 

Och så lite tur på det!?

Absolut. Samtidigt tror jag att tur är något man förtjänar....

fredag 2 december 2022

Depphjärnan av Anders Hansen

Depphjärnan : varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? (storpocket)

Ännu en bok av Anders Hansen och det är lätt att känna igen sig från de tidigare böckerna. Utgångspunkten är evolutionen och Hansen förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt hur det kommer sig att de funktioner som har fått oss att överleva i 100 000-tals år numera är till nackdel för oss. Varför vi känner som vi gör och varför vi reagerar som vi gör på exempelvis stress och ensamhet. Att vår hjärna i grund och botten är till för att få oss att överleva och inte för att få oss att må bra. Vikten av fysisk aktivitet samt vikten att förhålla sig till det faktum att vi inte är skapta för att leva i den miljö vi lever i idag. Att det krävs att vi gör aktiva val för att må bra och att det knappast kommer gratis eftersom vi är gjorda för att spara energi och därmed lätt hamnar i lättjans fälla. 

Boken är mycket bra och intressant även om en del upprepas från hans tidigare böcker. För min de gör det ingenting med upprepningen eftersom jag ser det som en påminnelse som är bra att få. Hansen relaterar till forskning men egentligen tycker jag inte att det behövs när resonemanget utifrån evolutionen är så fullständigt logiskt. Det är både rimligt och lätt att begripa hur vi fungerar. Det som inte är lätt är att leva på ett sätt som får oss att må bra. Det syns med all tänkbar tydlighet när man ser sig omkring både vad gäller fysisk som mental hälsa. De går, som Hansen påpekar, hand i hand och kräver många aktiva och obekväma beslut från oss. Beslut som få verkar vara beredda att göra. Men först måste vi ha kunskapen om det och där är den här boken ett bra steg. 

lördag 26 november 2022

Träningsparadiset Playitas

Vilken skillnad! Det här var min första träningsresa och jag kan inte låta bli att jämföra med 2019 när vi med familjen var i Hurghada/Egypten. En semesterresa vars mänskliga omgivning var hårresande i och med den totala dekadensen:

Förfallet i paradiset

Playitas däremot är den raka motsatsen där miljön med alla aktiva människor som genomför olika träningsalternativ: simning, tennis, gym, gruppträningar, dans mm både glädjer och stimulerar. Det är genuint roligt att få vara tillsammans med andra som delar den aktiva livsstilen och som är måna om sin hälsa och träning. När jag tittade mig omkring såg jag hela spektrat med människor. Alltifrån de som tycks vara formade av antikens konstnärer till helt vanliga kroppar samt givetvis överviktiga. Men alla tränar och rör på sig utifrån sina förutsättningar och jag tänker att det här borde vara det normala men tyvärr är det inte det eftersom Playitas så tydligt är en träningsanläggning.

Dagarna påminde mycket om varandra och såg i huvudsak ut på följande sätt: Morgonlöpning på max 2h som avslutades med ett dopp i havet. Därefter frukost och lite vila innan det var dags för styrketräning. Vila/återhämtning samt lite stretch- och rörelseövningar vid poolen en stund innan det var dags för fortsatt vila på rummet eller framför en storbilds TV för att gömma sig från solen en stund. VM i fotboll ville jag se så mycket som möjligt av. Lättare löpning på eftermiddagen som följdes av stretch och middag.

Fantastiskt trevligt att få göra en sådan här resa tillsammans med klubbkamrater. Visserligen höll jag mig en hel del för mig själv både i och med att jag bodde ensam (succé!) och för att jag verkligen ville springa och träna efter eget huvud den här veckan. Övriga i gruppen delade inte heller mitt intresse för fotboll men vi åt alltid tillsammans och hade många trevliga samtal och skratt. Måste nämna Bo och Ola lite extra som hängde med på resan trots att de inte hade möjligheten att springa på grund av skador. Men träna kunde de och det var väldigt trevligt att lära känna dem lite mer. Jag uppskattade verkligen att de hängde med och hoppas verkligen att vi får till fler resor av den här typen så att man kan lära känna ännu fler klubbmedlemmar. 

Bo Levinsson förresten är verkligen värd att nämna lite extra. Jag tror det är få människor som slår honom i spektakulära löparhistorier. Hur många med livet i behåll kan berätta om den där gången jag råkade springa in i ett militärt övningsområde och blev beskjuten av två MIG-plan? Eller den där andra gången jag insåg att jag hade råkar springa över ett minfällt...., och sen var tvungen att följa mina fotsteg tillbaka igen..... Blev stoppad av soldater med k-pist och så vidare. En spännande herre med talets gåva. Honom lyssnar jag gärna mer på.

Anläggningen var bra på alla sätt med ett enormt träningsutbud, bra mat och kanonbra väder. Ska jag leta minus så var det väldigt blåsigt de första dagarna och jag kunde inte få någon kaffe tidig morgon innan frukost/löpningen men det löste sig med Neskaffe på rummet. 

Sen är ju inte landskapet speciellt vackert. Det är kargt och färglöst så fort blicken inte vänds mot havet och palmerna. Rummet lite för varmt men det hade kanske kunnat åtgärdas om jag jag hade haft mer teknisk lust.

Träningen:

Ankomstdagen

13 km löpning (varav hälften hemma på morgonen innan avfärd).

Dag 1

24 km löpning och 45 min styrka.

Dag 2

22,8 km löpning och 45 min styrka.

Dag 3

22 km löpning, 45 min styrka och 30 min roddmaskin.

Dag 4

21 km löpning, 45 min styrka, 30 min rodd.

Dag 5

22 km löpning, 30 min rodd.

Dag 6 

22 km löpning, 45 min styrka. Veckans höjdpunkt var när jag denna dag lekte bergsget och besteg/klättrade upp för en av de högre vulkantopparna. Uppåt var både roligt och jobbigt där jag dessutom blev belönad med att få se två getter. Nedåt var direkt farligt med alla rullbara stenar.

Alltid mäktigt att vara på topp

Avresedagen

13 km löpning.

Totalt blev det ca 160 km löpning, 3h och 45 min styrka (träningsverk precis hela veckan) och 1 h 30 min roddmaskin.

Övrigt

Naturligtvis bodde jag högst upp på anläggningen och hade ca 140 st trappsteg att avverka. Jag tror att jag snittade minst 500 trappsteg per dag och med tanke på att löpningarna var allt annat än platta tyckte mina lår att livet var orättvist samtidigt som den sjukare delen av hjärnan tänkte "det här är bra!" Löpningen innebar mängder med höjdmeter och tillsammans med de förbannade trapporna blev det nog höjdmeterrekord för min del på en vecka. Hur mycket har jag ingen aning om däremot vet jag att jag den här veckan smaskade i mig minst 5 ägg per dag vilket blir omkring 35 ägg på en vecka. Garanterat rekord! Maten var bra och givetvis fanns det mycket gott att hämta i form av olika efterrätter. Var stoisk de första fyra dagarna där jag bara unnade mig lite frukt men släppte på duktigheten därefter och siktade in mig på glassen. Det är väldigt gott med glass.....

Jag hoppas vi i klubben får till fler läger av den här sorten.



lördag 5 november 2022

FIFA kan dra åt helvete!

Semifinal och straffsparksläggning

Jag har kraftiga problem med alla skärmar och allt vad de innebär i allt från spelande, sociala medier och annat verklighetsfrånvändande. Problemet är i grund och botten inte att de finns utan att de missbrukas så totalt. Det är inte två timmar per dag. Det är mängder med timmar per dag och varje dag. Inte en sekund får vara utan intryck. När man går, när man äter, när man väntar. Till och med i samtal med andra ska fanskapet tas upp och tittas på. Vuxenvärlden är inte mycket bättre än barn/ungdomar och har i mina ögon svikit den yngre generationen genom att inte ta ansvar för att hjälpa dem att få ett hälsosammare förhållande till skiten. Men svårt för en narkoman att hjälpa en annan.

I onsdags var det fotbollscup i Torslanda för laget jag tränar, Partille IF P09. Tävling! Först ett gruppspel och sedan A- eller B-slutspel. De två första matcherna slutade oavgjort vilket innebar att vi var tvungna att vinna den tredje för att gå till A-slutspel vilket vi alla naturligtvis ville. Vinsten i tredje matchen ledde till kvartsfinal. Semifinalen gick till sudden death och slutligen straffsparksläggning. Den vann vi och hamnade i vår första final någonsin (vi har för övrigt aldrig varit i semifinal heller). Vi vann tillslut även finalen. 

Inför och under straffsparksläggningen kunde jag inget annat än le. Jag var genuint lycklig över dagen även om den inte var slut. Min lycka hade helt och hållet att göra med att mina grabbar (givetvis även jag själv) fick uppleva livet deluxe. Livet är känslor och idrott i tävlingsform har den fantastiska egenskapen att förstärka och ta fram hela paletten i känsloregistret. Glädjen över att göra mål. Besvikelsen av att släppa in mål. Ilskan över den felaktigt dömda straffen, sorgen och tårarna av att åka ut. Den enorma nervositeten. Spänningen! Önskan och viljan att vinna. Drivkraft och ambition. Och allt detta tillsammans med lagkamrater. Att få dela allt detta i verkligheten.

Men tävlingen är tyvärr inte vardag. I vardagen konkurreras idrotten ut idag av skärmen. Våra barn- och ungdomar slutar med sitt idrottande rekordtidigt. För något år sedan låg medelåldern för att sluta med sin idrott på knappt 11 år. 

Det här är djupt oroväckande. Inte bara ur ett fysiskt perspektiv. Den fysiska hälsan idag är djupt oroande men även den mentala hälsan dyker. Det finns många förklaringar till det men en är garanterat att skärmen konkurrerar ut idrotten. Vi behöver få uppleva känslor, starka känslor tillsammans. Det kan skärmen aldrig ersätta. Kamratskap på nätet är bättre än ingen kamratskap men den kan aldrig slå kamratskapen i verkligheten. 

När vi kom hem sent på kvällen efter cupen och låg i sängen var jag fortfarande uppe i varv. Jag log fortfarande och var genuint lycklig. Tankarna snurrade och efter ett litet tag sa jag lite halvhögt till min son i rummet bredvid. Emil! Visst kan FIFA dra åt helvete!?

Inget svar. Han sov som en stock.