Sommaren 2027 springer jag till Slovenien

Trots att det är ett drygt år kvar pirrar det i hela mig när jag nu på allvar har bestämt mig och har siktat in mig på nästa löpäventyr.

Löpvagnen är inhandlad och grovplaneringen för löpsträckan är gjort men ändå återstår mängder att göra. Detaljer och åter detaljer i vad jag ska ha med mig och inte. Vilket liggunderlag och tält? Powerbank? Oerhört tillfredsställande att kunna dricka varmt - får jag plats med mitt lilla gasolkök?

De materiella bitarna känns oändliga. Bara en sån sak att jag gärna springer med Sveriges och Sloveniens flagga kräver en del MacGyverfantasi eftersom vagnens ursprungliga flagga/hål är avsett för cykling och därmed inte passar en löpare då den är vinklad rätt i huvudet på mig.

Exakt när kan jag starta löpningen? Jag beräknar att den kommer ta ca 2 månader - sommaren/semestern räcker knappt till. Kan jag börja tidigare som jag gjorde med Stockholmslöpningen?

Och apropå semestertid eller inte - hur löser jag detta ekonomiskt? Kan jag ordna med sponsring?

I vår har jag äntligen investerat i min kropp genom att ta hjälp av naprapat Fredrik Sund i Alingsås - känns både viktigt och bra. Att förbereda mig inför det här äventyret handlar inte bara om träning.

Vad gäller träningen kommer jag göra en stor och viktig förändring mot tidigare. Jag har i många år nu sprungit varje dag i den mening att jag inte aktivt har haft löpvilodagar. Sen har det blivit löpvila någon gång ibland men det har inte varit schemalagt. Nu blir det ändring på detta och det beror på att jag kommer att satsa på att så ofta jag kan (max en gång i veckan) ge mig ut med löpvagnen på ett långpass. Till en början på minst tre timmar och så småningom längre och längre. I och med detta tänker jag att det är bra att jag ger mig själv åtminstone en löpledig dag i veckan och förmodligen blir det oftast dagen före långpasset.

Slutligen. Jag har skrivit i den här bloggen i många år nu och det är tydligt att det har blivit färre inlägg med åren och det beror på att de sociala medierna och vår podd Stric ger bekvämare möjligheter att utrycka sig via ljud och filmklipp. Min ambition är att lägga ut information om mina förberedelser och det är där det kommer att ske. Därför är det framförallt mitt Instagram/Facebook/Youtube (länkar högst upp till höger på sidan) som gäller ifall man vill ha koll på hur det går för mig.

Den ängsliga generationen av Jonathan Haidt

Äntligen.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många år jag har hört och läst folk som hänvisat till Jonathan Haidt. Alltid i ämnen som har varit intressanta och alltid på ett sätt där jag har hållit med eller känt att "det här är riktigt vettigt".

I den här boken går Haidts igenom hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapat en epidemi av psykisk ohälsa. Jag tänker att det lätt går att lägga till fysisk ohälsa men det är inget som berörs i boken.

Vad är det med skärmarna som är problemet, vilka har påverkats mest och på vilket sätt? Och vad kan och bör vi göra åt saken? 

Detta är några av frågorna som besvaras i denna utmärkta bok. Och jag vill verkligen betona detta. Boken är verkligen fantastiskt bra. Mycket känner jag igen från andra böcker och poddar men det gör ingenting. Som alltid tycker jag om att bli påmind och som alltid är det skönt att få mina egna upplevelser bekräftade av någon annan. 

Sen väcker boken en personlig eller kanske privat problematik. Min fru och jag har i alla år kämpat i motvind med en rad olika saker i vår barnuppfostran då vi inte har gjort som "alla andra". Det har på riktigt varit oerhört jobbigt att "tvinga" ut barnen för att leka utomhus när ingen annan är ute, begränsa socker, skärm mm.  Att försöka ha ett hälsofokus som få andra har har varit svårt. Det har i många fall gjort att vi har försatt våra barn i ett utanförskap som inte heller är bra och så har vi varit tvungna att avväga och prioritera. Vad är viktigast? Hur hårt ska vi hålla på vår övertygelse? Vad gör det med våra barn? Hälsosamma men socialt missanpassade?

Ju äldre de har blivit desto mer har vi fått släppa på regler och krav. Tanken är ju ändå att de ska växa upp och ta sina egna beslut och förhoppningsvis är många av dem bra. Likväl har jag som pappa åsikter om deras beslut och agerande och även om mycket är bra tycker jag att en hel del kan bli bättre. Men hur mycket ska man lägga sig i? Styra och ställa? De är trots allt 17 och 19 år. Jag vill givetvis deras bästa men vad är deras bästa?  

En pappa som styr och ställer och i så fall i vilken utsträckning? Eller friheten att ta egna steg mot vuxenvärlden oavsett i hur många och hur djupa gropar de trampar?

Jorden runt - 40 000 km

När jag började föra statistik över min löpning var första målet att "ta mig till" Slovenien (1800 km). När det var uppnått ville jag tillbaka till Sverige igen. Därefter hittade jag en sida på nätet (tror den hette fågelvägen eller något liknande) där man kunde mäta hur långt det var till Kairo, Peking och så vidare. Problemet med sidan var att den naturligtvis alltid tog närmaste vägen vilket gjorde att jag tillslut inte kunde använda den mer då den inte ville fortsätta fågelvägen runt jordklotet. Det var givetvis lite roligt när jag nådde halva jordens omkrets 20 000 km men där någonstans tappade jag intresset i att regelbundet ha koll och sätta upp nya geografiska platser för att visualisera längden. Förmodligen hade det gått bra om jag ansträngt mig mer med det digitala men så viktigt var det inte. 

30 000 km passerades så småningom, vilket jag inte minns om jag ens noterade. Målet att ta mig jorden runt "pånyttföddes" och aktualiserades i huvudet på mig efter löpningen till Stockholm förra året. Då blev jag nyfiken att kika på totalen och insåg att om jag bara låg i skulle jag kunna nå målet innan årsskiftet. Ibland är jag dock lite klokare av mig och avfärdade tanken med en gång. Jag behövde löpvila (efter 815 km på 20 dagar) genom att ta det lugnare ett tag och vad spelar det egentligen för roll? December 2025 eller några månader senare?

Lite, lite störande är det att statistiken inte är korrekt. Jag har sprungit längre än så här. De första åren (2012-2013) och eventuellt delar av 2014 registrerades inte all löpning eftersom jag inte hade någon egen smartphone eller löparklocka. Jag lånade min frus så ofta jag kunde. Nu sprang jag inga enorma mängder dessa år vilket går att se i och med progressionen från 2014 och framåt men visst hade det varit roligt om statistiken varit fullständig. 

Under åren har tanken då och då kommit upp att när jag väl kommer upp i 40 000 km ska det firas ordentligt men när jag nu är här känner jag inte speciellt starkt för det. Visst måste vi uppmärksamma det hemma genom att fira med något gott men, men - en glass kanske? Intressant det där hur något som så länge känts så stort och märkvärdigt plötsligt inte är det längre.

Slutligen. Jag har haft lite otur med min överkropp de senaste åren. Tre operationer, ett brutet nyckelben och en bruten handled så tvingat mig till löpvila i omgångar men jag har egentligen aldrig haft en löprelaterad skada som tvingat mig att vila och det är jag oerhört stolt och nöjd med. Här ett gammalt inlägg men fortfarande lika aktuellt: Tio skadefria år

2026 - 773,4 km (t o m 17/3)

2025  - 4374,8 km

2024 - 3246,6 km

2023 - 3025,7 km

2022 - 3203,7 km

2021 - 4 096,4 km

2020 - 3358,2 km

2019 - 2911,6 km

2018 - 3898 km

2017 - 3151,5 km

2016 - 2943,9 km

2015 - 2635,3 km

2014 - 1500,6 km

2012 - 2013 - 885,5 km

Med löpvagn mot nästa Äventyr

Vad blir nästa äventyr?

Jag har hela tiden tänkt att 2026 måste bli året jag kurerar. Överkroppen måste bli starkare efter all axelproblematik och löparkroppen ska det läggas pengar på för att fortsätta fungera och fungera ännu bättre.

Därför har jag inte velat sätta upp något nytt Äventyrsmål. Jag har tänkt att allt fokus ska vara på att blir starkare och så får jag senare - indirekt har jag väl tänkt till hösten - börja fundera på 2027.

Men efter att på kort tid läst fyra böcker av Rune Larsson är det kört. Motivationen, Inspirationen och Lusten står som spön i backen och plötsligt är det inte längre en fråga om vad, vart och när? Som om en propp har lösts upp vet jag nu precis vad jag vill och till det behövs en löpvagn. En löpvagn jag har varit motståndare till då jag hittills gjort alla mina äventyr med rygga - och har prioriterat att kunna springa i skogen så mycket som möjligt.

Äventyr:

Göteborg - Stockholm 2025

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2025/07/aventyret-goteborg-stockholm-815-km-pa.html

Partille - Norge 2023

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2023/05/aventyret-partille-norge.html

Kållered - Ängelholm 2022

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2022/06/aventyret-kallered-angelholm.html

Partille - Karlsborg 2021

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Partille - Gällstad 2020
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html

Norge 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/07/fantastisk-lopning-i-norge-rjukan.html

Varberg - Kungsbacka 2018
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/04/aventyrslopning-varberg-hem.html

Uddevalla - Kungälv 2017
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/04/upplevelselopning-bohusleden-uddevalla.html

Efter Runes böcker har jag insett att fördelarna med löpvagn är givna och en förutsättning för att jag ska kunna genomföra min plan. Med den:

Kan jag springa längre. Både per dag och totalt. Visst väger vagnen men det gör en rygga också. 

Kan jag ha med mig mer packning och behöver inte riskera att gå torr på vatten och energi. Det som slitit mest på mig har varit att inte kunna pausa vid behov och att jag gått torr. Med detta i hamn ökar förutsättningarna rejält för att inte bli alldeles för sliten på vissa deletapper eller dagsetapper. 

Kan jag pausa precis när jag vill och behöver. Jag behöver inte hitta ställen att proviantera för att kunna ta paus och om pauserna kommer när jag behöver dem blir jag inte lika sliten och därmed kommer jag totalt orka längre. 

Kan jag vara mycket mer flexibel i min löpning och behöver inte boka boende i förväg. För det har varit ett problem - att vara tvungen att komma till ett visst ställe varje dag. Nu kan jag istället springa precis så långt som kroppen och andra förutsättningar tillåter och hittar jag inget boende smäller jag upp tältet. Tex så kanske jag känner att jag är klar med löpningen för dagen. Istället för att sätta punkt kan jag välja att promenera en timma till - vilket ger mig ytterligare några kilometer samt är bra för kroppen som en slags nedvarvning. 

Asfalt/grusväg är snällare än stig. Olika underlag sliter på olika sätt. Jag vet att jag tar stryk av asfalt men det är inte farligt om tempot är lågt. Samtidigt är det oundvikligen så att kroppen tar stryk fast på ett annat sätt av stökigare terräng och med tyngd på axlarna. Kroppen behöver givetvis vänjas vid att springa med vagn och det tänker jag se till att den blir. Dessutom går det alltid fortare på väg en stig även om tempot är lågt. 

Caesar kan hänga med. Stackaren bör inte springa för långt men jösses vad jag ser fram emot att ha med honom där han alternerar löpning med kanelbulle-stilen i vagnen. I alla fall en bit på vägen. Sen inser jag att det kan bli svårt att få plats med honom i och med packningen men jag kommer göra allt jag kan för att ha med honom en bit. Tänk om jag kan få hans sällskap söderut i Sverige. Vore fantastiskt!

Slovenien nästa.....

Dagbok från en löptur mellan Portugal och Sverige 10 april - 23 juni 2011 av Rune Larsson

Rune berättar i den här boken om sin och Susanne Johanssons löpning från Portugal till Sverige. Upplevelser, natur, känslor och km ges plats och för mig känns boken väldigt intressant och viktig. 

Det här är den fjärde boken av Rune jag läser på kort tid och eftersom de andra tre har fått mig att bestämma mig för att 2027 göra en liknande löpning suger jag åt mig för att få tips och idéer om hur jag ska gå tillväga. Samtidigt är det alltid roligt när jag känner igen mig i Runes tankar och upplevelser. Jag är en lightversion och har ingen ambition att bli något annat men jag vill fortsätta uppleva och jag vill göra det på det här sättet. 

75 dagar tog det för Rune att komma hem till Trollhättan och det första han gjorde då var att klippa gräset - magiskt roligt!

Roligt också hur Susanne (och för all del Rune) blir mottagen vid hemkomsten i Halmstad men att Rune kommer hem till ett tomt hus och en post-it-lapp. Även här finns igenkänning. I det där att när man gjort något stort för andra eller tredje gången så är det inte längre så speciellt för de närmaste. Eller för den delen en själv. Jag noterar nämligen hur Rune har angett hur långt de sprang efter varje dag men den här gången inte angett vad det blev totalt eller i snitt per dag som han gjorde i boken om USA-löpningen. Glömde eller helt enkelt inte så viktigt...?

Nu ser jag fram emot att få träffa Rune igen och lämna tillbaka böcker samt, givetvis ställa mängder med frågor. 

En kontinentallöpares dagbok av Rune Larsson

Rune, Rune, vad gör du med mig...?

Jag hade nog inga förväntningar när jag fick låna fyra böcker av dig. Jag var mest innerligt nyfiken på att läsa om dina äventyr.

Nu har jag på kort tid läst:

Oceanroddarens dagbok, Från Pinky till Yxa och så den den här, En kontinetallöpares dagbok (jag har boken om löpningen Portugal - Sverige kvar) och förutom att få ta del av äventyren får jag mängder med frågor i huvudet och enormt mycket motivation.

Många har efter mitt äventyr Göteborg - Stockholm frågat mig om vad mitt nästa äventyr blir och svaret har varit att jag inte riktigt vet än. Att jag först måste kurera min överkropp innan jag mentalt kan ta nästa steg men efter de här böckerna är det svårt att inte börja planera.

En kontinentallöpares dagbok är på alla sätt underbar. Rune redogör dag för dag och beskriver natur, möten och tankar. Fascinerande och lite glädjande hur jag känner igen många av dem. Det kanske är givet att vi som springer långt och länge hamnar i liknande tankebanor? Jag har som nämnts mängder med frågor till Rune och jag borde ha skrivit upp dem allt eftersom de dök upp men kanske lika bra att det inte blev så. Listan hade blivit för lång.

Han sprang alltså 4970 km på 82 löpdagar och 5 vilodagar. Det blir i snitt 60,6 km per löpdag och 57,1 km på totalen. Det är galet mycket och en av mina huvudfunderingar handlar om för- och nackdelarna med att springa med en rygga alternativt barnvagn. Under mina löpningar som alla varit med rygga har den stora nackdelen varit att jag inte kunnat ha tillräckligt med mat och vatten med mig vilket gjort att jag blivit oerhört sårbar - När kan jag pausa och fylla på förråden igen. Vågar jag dricka tomt redan nu?

Inför Stockholm hade jag en övertygelse om att jag kunde hålla på länge i antal dagar om dagssträckan låg på i snitt 40-50 km per dag. Skulle jag klara av mer med barnvagn istället?

Nu blir det en annan bok och sen blir det boken om löpningen Portugal - Sverige. Därefter ska böckerna lämnas tillbaka och det är något jag verkligen ser fram emot. 

Från Pinky till Yxa av Rune Larsson

I den här boken berättar Rune om sin tid som FN-soldat och jag tycker att det är mycket intressant att läsa om både det vardagliga livet som soldat men även om all löpning och alla möten med människor. Det blir på något sätt ytterligare ett steg i att förstå Rune.

Jag tycker som jag nämnde i förra inlägget att han är en fascinerande person och att få läsa om hur han resonerar och även gör med i första hand sin löpning är mycket intressant såsom vid sjukdomar och eventuella begynnande skador. Om tiden han lägger på löpningen och om det inrutade livet - som jag tycker låter lockande. Jobba - spring och vila.

Lite fundersam blir jag över vad de andra soldaterna egentligen gjorde när de var lediga och Rune var ute och sprang.

Måste jag fråga om nästa gång vi träffas.