Rätt i magen för snabbast reparation

Jag tycker alltid det är viktigt att prioritera allt som har med min hälsa att göra. Men givetvis går det inte, och är för den delen inte heller lämpligt, att ha kadaverdisciplin hela tiden. Man orkar inte mentalt. Därför går det i perioder lite upp och ner med duktigheten även om jag totalt sett är mycket tillfreds med vad som hamnar i min ädla kropp.

Nu befinner jag mig dock i ett läge där kroppen har fullt upp med att läka och för min del gäller det att följa det min fysio Marie säger, sova gott och vara jättenoga med vad jag stoppar i mig. 

Värktabletterna som inte hade någon annan funktion än att just lindra smärtan (inget inflammationsdämpande) kunde jag till min glädje fasa ut väldigt snabbt igen. Full dos på operationsdagen och dagen därpå (fredagen), halv dos på lördagen och ingenting på söndagen. Kan inte vara annat än väldigt tacksam över att jag inte har ont. Lite fundersam också över varför jag inte har ont.

Jag hade huvudvärk på måndagen. Kan det ha varit en reaktion på att kroppen "saknade" tabletterna? Jag vet inte men tycker att det är intressant eftersom jag inte kan härleda huvudvärken till något annat.

Kanske är olagligt att sälja receptbelagda...;)?

Med "stoppar i mig" menar jag framförallt utifrån ett kostperspektiv. Min kropp har just nu fullt upp att läka operationen/axeln. Det innebär inflammation. Den ska vara där och göra sitt jobb. Det är precis som med stress. Superviktigt för oss förutsatt att det är "tillfälligt". Däremot vill vi inte att vår kropp har ständig stress eller inflammation. Det är oerhört ohälsosamt för oss. Jag tänker att jag vill ge min kropp bästa möjliga förutsättning för att läka mig så bra och så fort som möjligt. Därför är det viktigt att jag inte sätter käppar i hjulet på maskineriet genom att stoppa i mig något som bidrar till ytterligare inflammation. 

Mina små brandmän ska till 100% ägna sig åt den stora branden och inte parallellt behöva släcka småbränder lite här och var bara för att jag inte sköter mitt.

Därför är det just nu kadaverdisciplin med maten. Den ska vara näringstät och den ska inte leda till ytterligare inflammation. Tvärtom får den gärna vara inflammationsdämpande istället. 

För min del innebär det följande:

- Nolltolerans mot socker.

- Inga växtoljor och minimalt med nötter.

- I princip noll med kolhydrater.

- Kraftigt dra ner på mejerier och majonäs. 

- Mer ingefära, gurkmeja och kokosolja.

Nyfiken på inflammation och hur du kan påverka den? Två mycket bra böcker i ämnet:

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/boken-gar-grundligt-igenom-hur-vi.html

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/06/dampa-inflammation-av-martina-johansson.html

Magnesium är ett tillskott jag tar varje kväll och jag brukar ta olika doser beroende på hur mycket jag har tränat, framförallt sprungit under dagen. Om jag inte tar magnesium eller kanske en för liten dos märks det tydligt med att musklerna har en tendens till att vilja krampa. En intressant upptäkt är att jag efter operationen till en början både tog låga doser samt någon kväll ingen dos alls men snabbt märkte att det var en dålig idé då jag framförallt kände av kramper nattetid i benen. När jag dessutom skulle börja köra statisk magträning gick inte det heller på grund av kramper. Bränner kroppen mer magnesium när den är i full reparation? Det verkar så. Måste jag kolla upp närmare...

Disciplin

Övertygelse leder till disciplin. Disciplin är nyckeln till att må bra idag.

Träning - kost - skärmtid - sömn med mera kräver disciplin för att fungera. Aktiva val för att ta de rätta besluten. För att kunna göra det är det bra med en tydlig målsättning och om den är tydlig med givna delmål blir det också lättare att motivera sig. 

För det behövs verkligen i dagens samhälle eftersom allt är konstruerat för att locka oss in i fördärvet. Det låter kanske religiöst överdrivet men precis på det här sättet är det och att vara medveten om det är kanske steg ett för att klara av att få ett hälsosamt och kvalitativt liv som jag själv bestämmer över och som inte överlåts åt okontrollerade impulser.

Till min glädje är jag bra på detta men inser nu att jag ställs inför en ny utmaning. Min sjukskrivning efter förra årets axeloperation var under sommarlovet/semestern. Hela familjen samlad med allt vad det innebar i gemensamma aktiviteter och olika betyr.

I år blir det annorlunda. Operation den 18/4 innebär många dagars egentid fram till den gemensamma ledigheten. Bara jag och hunden.

HIMMELRIKET!?

Absolut. Jag tycker på riktigt att det ska bli underbart samtidigt som jag känner att det kommer att bli oerhört viktig för mig att ha en plan för att dagarna inte ska försvinna i meningslösheter som både kan leda till allmänt förfall men även bli tråkigt.

Här kommer att krävas en dagordning och disciplin att genomföra den. I min värld är nämligen den här sjukskrivningen en möjlighet att göra saker jag annars inte riktigt har tid till. 

När jag läser om hur jag resonerade förra året Nytt liv - nya mål inser jag att jag inte lyckades fullt ut men att jag ändå är förhållandevis nöjd med hur det blev. En del mål genomfördes på en godkänd nivå och andra höll inte riktigt hela vägen. Årets mål eller dagordning:

- Tåhävningar och trappgång med dubbla steg.

- Statisk magstyrka.

- Backpromenader samt promenader men inslag av bland annat utfallssteg.

- Läsa.

- Spela schack. OBS! Max X partier per dag. Fyra kanske...? Svårt beslut.

- Arbeta med och utveckla företaget.

Den största utmaningen blir att hitta rörelsepauser hemma. De flesta punkterna ovan som tar tid är stillasittande. Något jag inte är så bra på eftersom jag snabbt får cementröv. I vanliga fall pysslar jag gärna med olika bestyr som avbrott men i och med att jag är begränsad med bara en fungerande arm blir detta klurigt. Vad ska jag göra hemma/inomhus som innebär en rörelsepaus?

Dammsuga, städa och ta hand om disk är visserligen ett Sisyfosarbete men i intervallform eftersom man ju för tillfället faktiskt blir klar. Återstår att se vad jag hittar på men att jag måste råder det ingen tvekan om.

Operation 2 - Man frågar inte Zeus om han är en Gud

Inför operationen var jag tvungen att specialtvätta mig tre gånger. Har aldrig varit så ren (och torr) och så är det första de gör att kladda ner mig. Djupt kränkande.

I det stora hela var den här operationen naturligtvis en repris av vad jag upplevde förra året Operationen men jag vill ända plita ner några reflektioner. Nytt den här gången är att mina ursprungliga senor är ersatta med något annat. Mest troligt Titan. Och att axellåset har en kudde som sitter mellan min kropp och låset.

- Bästa pappa körde naturligtvis.  

- Jag möttes även den här gången av en låst dörr. Skönt att vara i tid.

- All personal var oerhört vänlig och proffsig. Inte svårt att känna att man är i goda händer. Tacksam över att leva i Sverige 2024.

- Arkiv X känsla att ligga på operationsbordet och se de där lamporna.

- Känslan att vakna upp efter operationen påminner verkligen om hur jag mådde efter Aktivitus trailrace 100 miles. Vaken utan att någon del av kroppen vill det. Addera en blåsa med tryck. Otrevligt.

- En macka, polarbröd? Varför inte,? Jag har ju precis blivit skuren i. Som att äta en tidning. Det finns faktiskt något som heter S M Ö R!!!

Tränar du mycket (pulsen var låg)? Det är fascinerande hur mycket hjärnan förmår att skapa på kort tid och dessutom parallellt. En enkel och liten fråga som inte borde generera någon större hjärnaktivitet. Min hjärna är dock lite speciell och kommer fram med mängder av svarsalternativ. Samtidigt är min inställning att jag gärna uttrycker det som ploppar upp dels för att jag lovat mig själv att våga vara ärlig men också för att det ofta blir roligt om man ofiltrerat skiter ur sig det man kommer att tänka på. I det här fallet är jag missnöjd med mig själv eftersom jag valde ett av de artiga svaren som dök upp i skallen, något i stil med "ja..., det gör jag nog". Varför Jävla Jante tog över vet jag inte riktigt. Kanske för att det var innan de skulle skära i mig. Lite synd eftersom det hade varit roande att se hans reaktion efter "För helvete! Man tittar inte på Zeus och frågar om han är en gud" 

Mindre roligt blir det att sova på rygg framöver och att torka sig med vänster hand. Tränade givetvis på det förra året men blev aldrig bekväm med vare sig det ena eller det andra.

Ladda batterierna

Det finns inga gratisluncher och det går alltid åt både fysik och mental energi oavsett vad vi hittar på.

Min rehab blev prehab när jag fick veta att jag skulle bli tvungen att göra om förra årets axeloperation ända tills för ett par veckor sedan. Då drog jag i handbromsen och slutade tvärt med övningarna.

Att vara duktig kostar mental energi. Hälsa kommer inte av sig självt idag utan kräver aktiva val. Val som kostar och som få orkar göra dag in och dag ut.

Jag var egentligen inte omotiverad till att fortsätta att göra min träning och mina övningar inför den här operationen men jag tänkte att det ändå kunde vara vettigt att släppa garden för att tanka energi. Därför slutade jag med re- och prehaben. Det är också därför jag de senaste veckorna har slarvat (i mina ögon) en hel del med vad jag stoppat i mig. Det har blivit både chips och godis. I ärlighetens namn även en del glass...., och en pizza.

Allt detta i ett aktivt val för att ladda batterierna och sedan återigen hoppa upp på hästen i samband med operationen som äger rum nu på torsdag. 

Löpningen/träningen har jag naturligtvis fortsatt med men det har känts meningsfullt att tillfälligt släppa både kostkravet och re- och prehab-kravet. Motivationen och energin måste finnas när den är som viktigast och därför finns ingen anledning att bränna mentalt krut veckorna innan jag måste "börja om från början" igen med axeln.

Så efter ett par veckors laddning är jag nu igång igen. I måndags började kadaverdisciplinen med vad jag stoppar i mig igen. Oerhört viktig för att läka och bli hel så snabbt som möjligt. Och samma disciplin blir det med de kommande rörlighetsövningarna som jag kommer att få göra efter operationen. Flera gånger om dagen varje dag utan undantag tills axeln blir så bra som absolut möjligt.

Jag är grymt taggad. Jag är stark och ska så förbli trots att jag för andra gången på ett år kommer få en påtvingad svacka.  

I grym form - förgäves?

När jag i oktober förra året "på allvar" började springa igen efter min axeloperation hade jag ett underbart mål i sikte. 2024 blir EB-loppets sista år och det tänkte jag fira med att återigen springa en Äventyrslöpning. Och den här gången riktigt, riktigt långt.

Min tanke var att springa från Göteborg till Stockholm via Oskarshamn. Löpning varje dag i ca tre veckor skulle bli omkring 800 km.

Fantastiskt. Så fort tanken föddes blev jag eld och lågor. Jag ville börja planera i detalj men tänkte att det vore vettigt att vänta till årskiftet för att se hur kroppen skulle kännas. Det gäller ju trots allt att vara fysiskt redo och inte bara springa på hoppet och den trevliga tanken. Jag lyckades inte hålla mig utan planerade tidigare än så. Kroppen mådde bra och träningen har varit riktigt bra. 

Mycket löpning och en hel del styrketräning. Styrketräningen började som rehab för axeln och eftersom den blivit bättre gick det att börja köra riktiga övningar också. En armhävning blev många och de senaste veckorna insåg jag att jag kunde göra push ups igen - som i fornstora dar. Tyvärr blev rehaben lika mycket prehab när jag fick veta att jag skulle få göra om min axeloperation.

Operation igen...

Därmed försvann löpningen till Stockholm och då dök givetvis tanken upp om det meningslösa i allt slit och alla förberedelser. 

Tråkigt på sätt och vis men samtidigt. Fan, vad redo jag är för den där operationen. Jag är i grym form och det ska leda till att rehab och läkning så småningom går bra och fort. Träna och sköta vår hälsa i största allmänhet gör vi både som en investering i nuet och framtiden. Ingenting är givet förutom att vi alltid ska ge oss själva så bra förutsättningar som möjligt för att vara rustade för de utmaningar livet har åt oss. 

Kondition och uthållighet av Filip Larsen och Mikael Mattsson

En hel bok baserad på det rådande forskningsläget som handlar om kondition och träning. Kan ju inte bli annat än bra? Eller?

Boken är väldigt bra. Tydliga förklaringar med riktigt bra bilder och diagram. Den är också utmärkt att läsa oavsett vilken nivå du befinner dig på och oavsett vad du har för målsättning med din konditionsträning. Ibland blir det ganska avancerat och antingen hoppar man över det eller så grottar man ner sig. 

Det finns en svag punkt i boken och jag kan inte avgöra om det beror på att den är skriven 2013 eller om det har att göra med att den stenhårt håller sig till det gamla paradigmet gällande kost och träning. Trots allt låg den till grund för Löptränarutbildningen jag var på nyligen och där var det ingen tvekan om att de utgick stenhårt ifrån vad som stod här. Oavsett så kan jag inte låta bli att bli lite trött på de förklaringar och beskrivningar som ges. Det som står om kolhydrater och fett är i sig inte fel. Om du är kolhydratsdriven och har en dålig fettförbränning vill du inte gå tom på kolhydrater eftersom det absolut kan bli en otrevlig upplevelse (dock inte livsfarligt vilket man lätt kan tro här...). Det jag saknar är att det helt enkelt inte finns en rad om hur det kan se ut om utgångsläget är en bra fettförbränning. 

Att bli yr och eventuellt svimma. Att hamna i en nära dödenupplevelse om du inte dundrar i dig kolhydrater i tid och otid är rader som helt enkelt blir skrattretande att läsa för oss som har provat på att under många år träna på en lågkolhydratskost eller rent av under en längre fasta. Vi har inte en väg till Rom och det stör mig att det är precis det intrycket som ges.

Detta gör att när jag läser iden här boken känns det som att jag inte finns på riktig utan är någon form av hittepå.

Min första 72 timmars fasta

Ännu en 72 timmars fasta

Slutligen. En riktig bra bok utifrån ett konditions- och träningsperspektiv

Friidrottsförbundets Löptränarutbildning

Alltid kul med utbildning. Det blir uppdateringar och påminnelser om sådant jag redan vet och förhoppningsvis ny kunskap. Spännande möten med andra löparfantaster och erfarenhetsutbyten. 

Utbildningen var från fredag till söndag förra helgen och innehöll följande:

Dag 1. Ledarskap och Källkritik.

Dag 2. Vila, återhämtning och kost. Tränarrollen teori och praktik - Benjamin Åberg. Träningsprinciper.

Dag 3. Skador, Fysiologi och Formtoppning. Suldan Hassan.

Som helhet tycker jag att utbildningen var bra. Jag tror egentligen inte att jag lärde mig så mycket nytt men det är alltid bra att bli påmind och det är alltid bra att få material att kunna gå tillbaka till. Bland annat fick vi boken "Kondition och uthållighet" som jag ser fram emot att läsa. Kul också med lite tips på uppvärmningsövningar och löptekniksövningar som vi fick från en mycket duktig Benjamin Åberg.

Daniel Cortobius som var huvudansvarig var även han duktig och det var väldigt roligt att lyssna på Suldan Hassan och hans resa från Somalia till att bli svensk och elitlöpare. Extra kul att han precis nyligen kvalificerade sig till Paris OS som äger rum senare i år på marathondistansen. Det blir givet att följa honom lite extra då. 

Att vi lade en och halv timme på källkritik begriper jag inte. Jag är med på att vi som tränare kan ha nytta av att veta hur vi ska förhålla oss till adepter som påverkas och influeras från alla håll och kanter men det hade räckt med 10 minuter. I övrigt är det ju också så att är det något våra barn och ungdomar matas med i skolan så är det just källkritik.

Föreläsningen om kost såg jag fram emot med spänt intresse. Skulle det vara det gamla vanliga paradigmet eller fanns det utrymme för någonting av allt nytt vi har lärt oss de senaste 15-20 åren? Och hur skulle jag agera ifall det var det var det gamla vanliga? 

"3-4 bullar kan t o m vara nyttigt". 

Näringstäthet nämndes men det stora fokuset var energi, energi och energi. Jag tycker verkligen att det är dåligt att man inte uppdaterar sig angående de här bitarna. Deprimerande många tokigheter. Som tur var höll jag mig tyst. Det var tydligt att jag inte skulle få något gehör om jag hade sagt något framförallt eftersom källkritiken kom tillbaka när dietisten mer än en gång antydde problematiken med kontroversiella dieter. Här fanns en rak s a n n i  n g och inget utrymme för kritik. Lite roligt ändå.

Som helhet är jag nöjd med helgen och en bonus var att det givetvis bara serverades vegetarisk mat. Aldrig fel att prova för att se hur kroppen reagerar. Jag valde med omsorg genom att undvika de stora kolhydratskällorna så gott jag kunde vilket givetvis resulterade i hunger. Och en gasig mage. Någon av dagarna fanns smör vilket gjorde hungern mindre men annars var det margarin som gällde och det vägrar jag att stoppa i min fina kropp. En annan intressant detalj var alla bullar, kakor och godis som det bjöds på. Jag tycker verkligen att det blir komiskt i sammanhanget när dylika ting serveras i den mängden samtidigt som man betonar hur viktig det är att äta bra kost. Men det är klart. När det stora fokuset är energi och inte kvalitén på energin och dietisten säger: "3-4 bullar kan t o m vara nyttigt"..., ja då är det som det är.