Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson

Jag har alltid strävat efter att äta så hälsosamt som möjligt. Dock finns det så många olika nivåer man kan ligga på i sin ambition att äta nyttigt. Snabbmat eller inte? Färdiga produkter eller lagade från grunden?

Måndagen vecka 7 började jag därför med att äta LCHF-kost. Inte för att jag var överviktig utan för att jag tyckte att det lät vettigt och för att jag var nyfiken på resultatet. Och resultatet är jag mycket, mycket nöjd med men uppenbarligen kan jag gå ännu längre. För varför ska jag nöja mig med att äta det som i mina ögon är hälsosam mat när jag tydligen kan bli ännu mer hälsosam? Mats-Eric Nilsson har med sin bok Den hemlige kocken vidgat mina vyer ytterligare.

Det hjälper inte att laga maten från grunden. Det är en bra idé att lära sig vad maten jag köper i affären faktiskt innehåller. För varför ska där finnas oändliga mängder färgämnen, aromer, konserveringsmedel och allt vad det nu kan vara. Om en matvara håller bra kvalité varför då spetsade dem med alla dessa  märkliga tillsatser?

Mat är roligt att laga och om den dessutom är av yppersta kvalité är det en investering i min och min familjs hälsa. Det må vara att matkassen har blivit dyrare men i det långa loppet är det värt varenda krona. Och det vore väl märkligt om jag hellre lade pengarna på materiella ting som jag ändå bara har glädje av för stunden?

Boken har en historisk inledning som är intressant men som jag inte har någon större ro till att lägga tid på. Jag vill framåt, vill veta hur det ser ut idag. Och det ser inte speciellt trevligt ut. Lustigt men inte trevligt. Hur har vi kunnat hamna i detta matträsk? Vi stoppar i oss så mycket skit så att jag blir äcklad och då är det inte allt socker jag syftar på den här gången.

Fortsättningen på boken är oerhört intressant där Nilsson går igenom hur våra matvaror produceras och hur de blir dopade med allt möjligt skit. Avslutningsvis går han igenom alla E-nummer i vår mat och förklarar vad de är för något samt vad de har för kända hälsorisker. Denna del är utmärkt som lexikon.

I slutet av boken skriver Nilsson något i stil med: Har man väl fått upp ögonen är det omöjligt att blunda igen.