Måndag eftermiddag. Min sjuåring ska vara med i någon form av
handbollsturnering med klassen. Första matchen spelas 1645. Prisutdelning 1900.
Lite drygt två timmar.
Nyfiken på den nya arenan. Förutom de olika tränings- och
idrottsmöjligheterna finns naturligtvis även ett café. Öppet! Blir lite
förvånad eftersom jag trodde att det enbart var det i anslutning till
seniorernas handbollsmatcher.
I två timmar springer barn omkring med glass och godis. Inte en, inte två.
I princip varenda unge. Däremellan hinner de med lite handboll också.
Det här var ingen turnering som sträckte sig över en hel dag en lördag.
Ändå verkar idrott vara så starkt förknippat med glass, bullar, varmkorv och
godis så att det är en självklarhet även två timmar en vanlig måndag.
En del av mig förstår inte.
Är vi så omedvetna om vad det är för vanor vi skapar?
Är vi så lata att vi inte kan planera vårt eventuella matintag?
Är det så förbjudet att agera förälder och ta obekväma beslut?
Vad är målbilden?
Det finns många liknande märkligheter i samhället. Användandet av
smartphones är en. Inställning till alkohol är en annan. Du är ju givetvis
gravid om du som kvinna tackar nej till ett glas.
Hur blir det så här? Och hur många klarar av att stå emot? För om alla
andra.....
Jag har förstått att det kanske viktigaste och jobbigaste med
föräldraskapet är att stå emot. Stå emot alla märkliga kulturer vi har i
samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar