tisdag 24 januari 2017

Born to run av Christopher McDougall


Söker man motivation behöver man inte söka längre. Oj! Vilken intressant och underhållande bok. Tillsammans med Matrevolutionen, Den nakna hälsan och Den hemlige kocken (som jag ännu inte läst ut) är Born to run en av grundpelarna i mitt nya liv.

Jag har sedan två år börjat löpa och cykla regelbundet. Ett Göteborgsvarv är gjort, nästa ska avverkas 2013. Lidingöloppet stundar och fler mål ska avverkas under de närmaste 30 åren (minst!).  För efter att ha läst den här boken finns inga hinder som är höga nog. Jag är skapad för att springa och det är precis vad jag tänker göra.

Det som genomsyrar boken är Tarahumarafolket. Ett skyggt folk i Mexico som tycks kunna springa hur långt som helst utan skador och med en glädje som förundrar. Detta i de enklaste sandaler. Och då är det inte maratonsträckor vi pratar om. Nej, inte sådant småpotatis. Betydligt längre...

Vad är det som händer med oss egentligen? Som små kan vi inte transportera oss gående. Vi bara måste springa. Efter ett antal år är det i princip tvärt om. Löpning ses av alldeles för många som något jobbigt och definitivt allt annat än glädjande. Varför denna förändring? Varför har vi dessutom ont överallt när vi ska springa när våra kroppar är konstruerade för att just springa? Dessa är några av frågorna som McDougall besvarar i sin bok.


Jag har uppriktigt sagt svårt att begränsa mig när jag ska skriva om den här boken och får helt enkelt göra så att jag avslutar här med att Boken måste läsas!!!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar