I samarbete med Cellexir

rabattkod: DP 50%

Till min glädje har jag inlett ett samarbete med kosttillskottsföretaget Cellexir och måste givetvis skriva några rader om det. 

Vad är Cellexir?

"Cellexir One är ett kosttillskott för dina celler och mitokondrier. Tillskottet är framtaget tillsammans med specialist läkaren Dr Marcus Gitterle. Produkten passar dig som vill öka din energi, få bättre återhämtning efter träning eller en stressig vardag och för dig som vill känna dig mer alert och skärp i tanken." (från Cellexirs hemsida). Se mer på:

https://cellexir.se/

När jag först hörde talas om Cellexir var jag fortfarande skeptisk till all form av kosttillskott men ju mer jag lärde mig, desto mer nyfiken blev jag. Jag lyssnade på en av grundarna, Jonas Bohr (som alldeles nyligen satte ett världsrekord på cykel) och läste givetvis boken Growing young av Marcus Gitterle. Min bokrecension nedan:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2019/09/growing-young-av-marcus-l-gitterle.html

Klokare såg jag logiken i resonemanget kring varför det skulle vara lämpligt att prova Cellexir. Där det vanliga levernet som vanligt är grunden till all hälsa men där Cellexir skulle kunna vara en extra ingrediens för att att nå en nivå till. Och ju mer jag lär mig om våra mitokondrier (cellernas "kärnkraftverk") desto mer intresserad blir jag av att ge dem största möjlighet att fungera till sin fullaste potential. 

Ödets nyck ordnade sedan den perfekta timingen då jag under min Walkfeelingutbildning träffade på Raine Gustafsson som tillsammans med Jonas Bohr och Marcus Gitterle är grundare och huvudägare i Cellexir. Jag tog givetvis tillfället i akt och bombarderade stackars Raine med frågor och fick ännu mer att reflektera över. 

Lyssna/läs - Reflektera - Prova - Utvärdera.

Nu var jag mer eller mindre teoretiskt övertygad så då var det bara att ta nästa steg. Prova!

Jag köpte en årskonsumtion som jag älskvärt delade med mig av till min hustru med tanken att två som provar är bättre än en. Därmed provade vi båda två på i ett halvår och utvärderingen ledde till att vi gjorde likadant året därpå. 

Cellexir hade kommit för att stanna.

Som jag skrivit tidigare. Jag är girig med min hälsa och om vi inte är beredda att investera i den så undrar jag vad som kan vara viktigare?

Läs på och fundera och om du som jag är villig att prova så ange rabattkoden: DP50% när du beställer så startar du omgående en prenumeration med 50% rabatt första månaden sedan 395 kr per månad. Det är fri frakt och prenumerationen kan sägas upp närsomhelst med ett enkelt mail utan inloggning.

Jag hoppas på fler samarbetspartners framöver och kommer vara noga med att de liksom Cellexir "passar in" i mitt sätt att tänka och i mina värderingar. 

Lyssna/läs - Reflektera - Prova - Utvärdera

Finns olika vägar till kunskap...

Jag har alltid varit intresserad av hälsa och motiverad till att göra bäst möjliga val. Med bland annat Gunde Svan som förebild var det inte svårt att ta efter. Mat och träning. Skulle man bli bäst på något, i mitt fall fotboll, fanns det inga genvägar. Gunde drack inte kaffe så då gjorde inte heller jag det. Underlaget för min "kunskap" var knapp med det visste jag inte då. 

Med åren och framförallt de senast 10 åren har hälsobegreppet vidgats för mig till att förutom kost och träning innefatta fler saker såsom sömn, mental hälsa, målsättningar och skärmtid. 

Mitt hälsointresse har fått en helhet och jag har lyssnat och läst massor. Jag kan inte ens gissa hur många timmar eller rent av månader i total tid jag har lagt på ämnet. I jämförelse kan jag inte låta bli att nämna att läkare har (eller har haft) ca 12 timmars näringslära i sin utbildning. 12 timmar!? Hur kompetent blir man då?

Jag har lyssnat och läst. På vetenskap och/eller enbart på logiska resonemang. Jag har funderat och reflekterat. Vad är rimligt och troligt? Vad är bra eller dåligt? Sen har jag provat och blivit klokare och klokare. I vissa fall har jag fått tänka om och i andra fall har jag tagit in på en väg som bara har blivit tydligare ju mer jag har vandrat på den. 

Idag är jag en helt annan version av mig själv än vad jag hade kunnat vara. Jag har via teori, praktik och reflektion vunnit ett fantastiskt hälsotillstånd.

Jag mår både fysiskt och mentalt oerhört bra. Jag känner mig stark och fylld av energi och letar hela tiden efter mer. För är det någonstans jag är girig så är det med min och min familjs hälsa. 

Kunskap är härligt att båda ha och få förmedla. Det är ju faktiskt en av höjdpunkterna med att vara lärare. Att lära ut, att se det där ljuset tändas. I klassrummet är det inte svårt. Där har jag en uttalad roll och förväntas leverera. Där finns en viss auktoritet  och ett självförtroende för min kunskap (efter 4,5 års utbildning och framförallt 17 års yrkeserfarenhet).

Jag har visserligen ingen vit rock på mig men likväl känner jag samma självförtroende angående ämnet hälsa som i lärarjobbet och det känns riktigt bra.

Högskolepoäng i all ära men kunskapsmässigt kan man komma väldigt långt på:

Lyssna/läs - Reflektera - Prova - Utvärdera.

Bara en enda fästing hittills i år!

Jag springer i skogen i princip varje dag. I shorts. Oftast på stig men även i spenaten. Genom åren har jag fått ytterst få fästningar men 2021 slår alla rekord. En enda fästing. Otroligt!

Givetvis har jag ofta funderat på vad det kan bero på att jag får så få fästingar. Luktar/smakar jag illa? Eller beror det på att jag svettas så mycket så att de inte får fäste?

Kan det vara all vitlök?

Tidigare i somras var familjen iväg och red för första gången. När jag satt på hästen blev den sprejad av någonting och nyfiket frågade jag varför och vad det var som sprejades på. 

Tjära och vitlök mot småkryp var svaret. Vitlök.....!?

Jag äter vitlök i princip varje dag. Många dagar mer än en gång per dag. Är det vitlöken som är svaret? 

Jag vet verkligen inte men tycker att fenomenet är väldigt intressant och kommer garanterat fortsätta trycka i mig vitlök. Om inte annat så för att det är så himla gott.

Mer vitlök åt folket!

Semester! 130 träningspass på två månader

En liten resumé av den här sommarens rörelse/träning. Ambitionen var att prioritera träningen utan att för den delen ställa till det för familjeplanerna och det får jag säga gick riktigt bra. Det jag loggar är det jag ser som träning. Dvs en ansträngning som genererar svett. Det innebär att promenader, familjecyklingar mm inte är medräknade.

Period 13/6-13-8. Det vill säga 62 dagar. Antal tillfällen:

Löpning: 62

Rollerblades: 17

SUP: 12

Rullskidåkning: 11

Cykling: 12

Styrketräning: 10

Kajak: 7

Totalt: 130

Det innebär att jag under de här två månaderna har legat på ungefär två pass om dagen. Jag vet inte vad det innebär i tid men skulle uppskatta att det ligger på omkring 2,5 timmar per dag. 

Det är alltid lurigt med siffror. Vad är mycket och vad är lite? För min del har det varit en härlig träningssommar med massor av natur och livskvalité i allt som oftast ett lugnare tempo. Jag vill röra mig och vara ute i naturen men jag är inte intresserad av att pressa mig. Energin räcker och blir över och variationen gör att det inte sliter på kroppen. 

Grundfrågorna är:

1. Vad mår vi bra av?

2. Vad gör vill vi göra av vår tid?

3. Vad gör vi med vår tid?

Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad

Björn Natthiko Lindeblads livshistoria och visdomar går rakt in i hjärtat. Jag har lyssnat på honom i en och annan podd och det är få personer som har berört mig lika mycket. Jag känner igen mycket av det han berättats tidigare i boken men det gör verkligen ingenting. Det här är en sådan där bok som borde läsas en gång om året eftersom den ger så mycket. Upprepningen, påminnelsen om hur man skulle kunna och borde hantera livet är nödvändig eftersom det är så lätt att fala dit i ett sämre tankemönster. Om man istället kan komma ihåg och hålla sig till exempelvis följande livsregler är jag övertygad om att mycket är vunnet:

"Jag kan ha fel."

"Kanske, kanske inte."

"Varsevarande."

"Tro inte på allt du tänker."

"Bara en sak är säker."

"This too shall pass."

Det här är en fantastiskt bra bok som verkligen borde läsas av alla. 

Outtalade mål

Livet är fattigare utan målsättningar och måluppfyllelse. Hur lever man ens utan mål? Den ständiga strävan och viljan. Ambitionen att komma någonvart oavsett om det är mentalt eller fysiskt...

Jag har mängder med mål och har vid i alla fall två tillfällen tidigare skrivit lite om det.

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2017/01/mal.html

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/02/malens-bedragliga-storlek.html

Jag ska inte upprepa mig utan tänker istället skriva lite om outtalade mål. De som ligger och skvalpar i bakgrunden. De som inte måste nås men som gärna får uppfyllas ändå samtidigt som det inte gör så mycket ifall de inte blir av. Och det här är en viktig skillnad. Ett uttalat mål ska nås. Det ska kosta och får bli riktigt dyrt om det krävs. Problemet är att balansera det här på ett vettigt sätt. Vi har trots allt inte råd med vad som helst och det är precis det som är utgångspunkten för mig när jag för mig själv formulerar mina outtalade mål.

De förblir outtalade eftersom jag helt enkelt inte vet ifall det är rimligt att jag kommer att klara av det. Det kan beror på att tiden riskerar att inte räcka till eller för att jag är rädd att kroppen inte kommer att klara av det. Att gå sönder för att målsättningen är för tuff är bara dumt.

Två exempel på outtalade mål som har varit aktuella det här året.

Springa 4000 km på ett år.

Inför året lekte jag med tanken att det skulle vara roligt att komma upp i 4000 km på ett år. Något som i så falla skulle vara rekord för mig. Tidsmässigt (att hinna i vardagen) kändes det rimligt men jag var osäker på om kroppen och mina hälar (framförallt höger häl) skulle klara av det. Därför har jag under hela året varit väldigt lyhörd inför vad kroppen säger. Samtidigt har jag hela tiden haft koll på statistiken. Hur ligger jag till? Hur mycket behöver jag springa per vecka och så vidare. Jag har alltså inte pressat någon smärttröskel utan istället lagt in alternativa träningsformer när det känts aktuellt på ett sätt jag med största sannolikhet inte hade gjort om målet varit uttalat. Veckor och månader har gått och nu har jag hamnat i den situationen att jag "bara" behöver ligga på omkring 75 km per vecka för att klara av det. Hittills ser det alltså väldigt bra ut och jag kan både ta en och två löpfria dagar i veckan och ändå ligga i fas. Sakta har detta outtalade mål blivit mer och mer troligt att nå utan att jag för den delen har pressat mig. Fint samtidigt som jag fortfarande tänker att det blir som det blir. 

Två pass per dag under semestern.

Semestern ger mer tid. Visst borde det då gå att öka träningsdosen? Här finns ingen fysisk oro. Att träna mycket eller som jag ser det vara mycket i rörelse är inget fysiskt problem. Det handlar inte om att köra skiten ur sig och med en god variation blir det ingen betungande belastning. När det här målet tog form var det istället tidsaspekten utifrån familjeperspektivet som var akilleshälen. Jag kände helt enkelt att det här inte fick vara ett uttalat mål eftersom jag inte ville att det skulle krocka med och konkurrera med våra semesterplaner. I vardagen är mitt uttalade mål jag träna minst en gång per dag. Ibland blir det inte så men det ska mycket till för att en dag blir träningsfri. Men det kändes orimligt att gå in i semestern med "idag ska jag träna två gånger". Men med detta outtalade mål i bakhuvudet har jag hela tiden sett möjligheter. Första passet sker alltid på morgonen och jag har kommit tillbaka lagom till att resten av familjen har vaknat till liv. Andra passet har sedan inte varit något större problem att få till som transport eller i samband med exempelvis bad. Vissa dagar har det bara blivit ett pass men ett flertal dagar har det till och med blivit tre och detta utan att det påverkat familjelivet negativt. För vad gör du när de andra i familjen leker, promenerar eller är i affären? Jag lägger helst tiden på träning, läsning eller matlagning och den här sommaren har träningen getts mer tid mest av den enkla anledningen att jag haft det som en prioritet.

Målsättningar är livet och det finns en vits med att gradera dem. Det går inte att bara ha svåra mål - det blir för jobbigt. Och enbart enkla mål fyller ingen funktion eftersom de inte leder till någon tillfredsställelse. I grund och botten gäller det att känna sig själv och sin situation. Vad vill jag? Vad kan jag klara av och vad har jag tid med?

För målen är livet. Det ger en stor tillfredställelse och meningsfullhet att både arbeta sig mot målen och nå dem. 

Den ständiga kampen mot Jante

Så har jag nu äntligen tagit steget in i modebranschen som kläddesigner.

Jag är en praktiker. Utseende är inte oviktigt men står sig ofta slätt gentemot det praktiska. 

När sol och värme lockar till bar överkropp är jag inte sen att plocka av mig. Det är både härligt och nödvändigt för att ge sig själv bästa möjliga D-vitaminboost. 

Men för mig finns det två problem. 

1. Axlarna riskerar att få för mycket sol och är det något jag verkligen inte är intresserad av så är det att bränna mig. 

2. Jag får lätt skav under armhålorna där insidan av överarmarna gnuggar mot sidan av överkroppen. 

Av de anledningarna har jag i princip aldrig linne på mig vare sig i vardagen eller när jag tränar vilket jag beklagar eftersom linnet ger en klart lättare och skönare känsla än en t-shirt. Därför har det fått bli t-shirt på för att skydda mig vilket inte är det trevligaste i hög värme och gassande solsken. Lösningsorienterad som jag är har jag hittat ett sätt för att åtgärda detta. Det roliga är att jag har haft den här lösningen i huvudet i flera år men inte kunnat med att genomföra den. 

Vad ska folk tycka, tänka och säga?

Men jag har som ett personligt mål att strunta i vad Jantelagen säger och har den här sommaren äntligen tagit steget och är löjligt nöjd med resultatet. 

1. Axlarna skyddas och skavrisken försvinner.

2. Jag får jobba med min personliga utveckling.

3. Min kreation har lett till många härliga skratt, kommentarer och samtal. 

4. Underbart att springa i sommarvärmen utan att ha en plaskblöt t-shirt på sig som tynger. 

5. I den ena kreationen försvinner dessutom risken för bröstvårteskav. Jag måste ge den ett passande namn som anspelar på miljön..... Alla säljer allt numera med bra miljöval som motto och den här har ju både lite tyg och tar bort behovet att tejpa bröstvårtorna. 

Och givetvis, så här i jämställdhetstider, kommer kollektionen enbart finnas i unisex.

Kollektionen är som bonus löjligt snygg och jag börjar på allvar tro att jag kan bli miljonär på kuppen :)