Två år med LCHF

Måndag vecka 7, 2012, började jag med LCHF. Jag har berört ämnet ett fåtal gånger tidigare men känner att det kan vara läge för en liten sammanfattning.

Nej, jag var inte överviktig. Jag var nyfiken. Allt jag läste om LCHF lät så logiskt och självklart. Att det dessutom kom nya vetenskapliga rapporter som ideligen bekräftade detta gjorde inte saken sämre. Till en början åt jag för mycket fett vilket resulterade i att min mage reagerade kraftfullt. Efter ett tag hittade jag dock en balans och märkte av tydliga skillnader i mitt välmående. Först och främst var jag inte hungrig/sugen hela tiden. Tidigare kunde jag äta en brakmiddag för att en timma senare känna ett sug som ju egentligen var helt ologiskt. Jag har i efterhand räknat till att jag i snitt åt vid sex olika tillfällen på en dag (de tre stora målen inklusive mellanmålen). Nu minskade mitt matintag till tre per dag. Anledningen var givetvis att mina nya måltider gjorde mig mätt längre.

Färre måltider och en mindre mängd mat ledde till att även  "utgifterna" blev mindre. Matkontot ökade rejält. Riktig mat som dessutom är ekologisk kostar... En kostnad jag gärna tar. För vad kan vara viktigare än att lägga pengar på vad jag stoppar i mig?

Min mage blev harmonisk. Ett tillstånd den aldrig har befunnit sig i. Så himla skönt att slippa behöva gå omkring på en orolig vulkan och det är nästan med sorg i sinnet jag ser tillbaka på alla de gånger jag har suttit med magknip efter en hård träning, nästan gråtandes, utan att ha vetat hur lätt jag hade kunnat bli av med det.

Plötsligt blev även löpningen lättare, inte att jag sprang snabbare egentligen utan längre. Orken eller energin räckte plötsligt så mycket längre.

Sen gick jag faktiskt ner i vikt också vilket kändes lustigt. Tydligen låg jag inte på min idealvikt tidigare men det intressanta var att det inte berodde på någon ändring i min träning...

Allt ovan har med min upplevda och faktiska fysiska förändring att göra men jag tycker även att det är viktigt att nämna den mentala biten som är nog så viktig om inte viktigare. De går givetvis hand i hand men att må bra och känna sig sund är även det en härlig känsla som (beklagligt nog) förstärks när jag ser vad andra människor stoppar i sig. Jag har alltid varit en extrem tävlingsmänniska och det är förmodligen det som är skulden till detta. Men jag kan inte rå för att må ännu bättre när jag ser att andra svullar i sig antingen i brist på kunskap eller karaktär.

Inledningsvis var jag väldigt diskussionsfrisk. Jag ville så gärna dela med mig av mina upplevelser, få andra att förstå vilka vinster de hade att hämta om de bara var villiga. Efter hand har jag dock blivit mer och mer sluten. Jag talar gärna med folk om mitt sätt att äta men då får det vara på deras initiativ. För tyvärr är det så att vi människor i regel är livrädda för förändring. Framförallt ens matintag är så fruktansvärt personligt. Dessutom direkt farligt ur ett konfliktperspektiv. Folk vill inte gå emot gamla sanningar för de är så bekväma att hålla sig till. Och jag har vid ett flertal tillfällen stött på en hel del människor, både i min närhet och de i periferin, som har förvånat mig med sin totala ovilja att se sin kunskap som föränderlig. Att oavsett ålder se sig själv som facit med noll intresse av att fortbilda sig anser jag vara farligt, mycket farligt, oavsett vad det gäller. Nu råkar det gälla mat men det är lika viktigt i våra yrkesliv. Hur skulle jag vara som lärare om jag förespråkade samma sanningar som vi hade på 60-talet? Detta är jag övertygad om att det är lika viktigt oavsett vilket yrke man har till och med om man jobbar inom sjukvården... Det är förbluffande många som är totalt ovilliga till nya sanningar där trots att det är där, om någonstans, det görs flest nya upptäckter.

Nog om detta.

En tid efter att jag började med LCHF, började även min fru och kort där efteråt våra barn. Även de klarar sig på tre mål mat om dagen. Sen kommer problemet med vad som serveras i skolan men den diskussionen tar jag inte nu.

Slutligen tycker jag att det är synd att LCHF ses som en diet för att gå ner i vikt. Jag kan förstå det men jag tycker inte om det. Det är ingen diet. En diet är något man tillfälligt sysslar med. LCHF är i mina ögon rätt sätt att äta för att må bra. Naturlig mat som vi är anpassade att äta och därför mår bra av.

Varför skulle annars VI vara så övertygade? Och VI är många och fler blir VI av logiska skäl. Det fungerar.