Traktorlöpning

Ibland händer det. 

Långpass på gång och benen, av förklarliga skäl, långt ifrån pigga. Det finns ingen ambition att hålla någon egentlig fart och tur är väl det eftersom det ändå inte hade gått. 

Diselmotorn är igång och det puttras på. Det går varken att springa fortare eller långsammare men ändå känns det gott. Ingen backe är för jobbig, inget underlag för tekniskt. De trötta benen har sina begränsningar men samtidigt finns inget som skulle få dem att sluta. "Mjölksyran" som jag förväntar mig kommer inte. Nio gånger av tio gör den det i det här tillståndet men inte "idag". 

Traktorn tuffar på och det känns som om den skulle kunna rulla på i alla oändlighet. 

Definitivt inget himmelrike eller "runners high" och kanske bara ett tillstånd som uppskattas av ultralöparen. Oavsett gillar jag att känna mig som en traktor ibland.

Inför äventyret Partille - Karlsborg

Härligt! Nu är det bara en månad kvar till nästa Äventyrslöpning. Efter förra vårens löpning, mellan Partille och Gällstad, började jag direkt spåna på hur nästa löpning skulle se ut. Två tankar dök upp med en gång. Först och främst så kände jag att jag ville utöka antalet dagar från tre till fler, kanske en vecka. Nästa tanke var att försöka hålla dagsdosen på cirka fem mil eftersom det blev väl tufft med åtta mil dag ett senast. 

Mer om Partille- Gällstadlöpningen här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/tredagarslopning-partille-gallstad.html

Frågan var vart jag skulle ta vägen och det fick jag svar på när vi med familjen i somras campade i Töreboda vid Göta kanal. De dagarna vi bodde där blev det en del "kanallöpning" och det gav mersmak. Om jag dessutom då kunde kombinera kanallöpningen med ett besök hos gode vännen Jimmie i Mariestad... Efter en del trixande och planerande (för övrigt alltid lika roligt) har boende och löpvägar fallit på plats och löpningen ser ut att bli såhär:

Dag 1 torsdag 20/5

Partille-Alingsås ca 55 km.

Löpning: Gotaleden.

Tåg hem från Alingsås.

Övernattning: Hemma.

Dag 2 fredag 21/5

Alingsås- Falköping ca 75 km.

Löpning: Asfalt. Det blir väl långt i kilometer men kommer inte ta lika lång tid som motsvarande sträcka i skogen.

Övernattning: Kurorten Mosseberg.

Dag 3 lördag 22/5

Falköping - Varnhem ca 45 km.

Löpning: Pilgrimsleden.

Övernattning: Valle camping.

Dag 4 söndag 23/5

Varnhem - Mariestad ca 45 km.

Löpning: Asfalt.

Övernattning: Jimmie.

Dag 5 måndag 24/5

Mariestad - Sjötorp - Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp 40-50 km.

Löpning - Göta kanal.

Övernattning: Någon av campingarna.

Dag 6 tisdag 25/5

Töreboda/Jonsboda/Vassbacken/Tåtorp - Karlsborg 45-55 km.

Löpning - Asfalt.

Hemfärd med buss och tåg.

Enligt planen kommer det tyvärr att bli en hel del asfalt vilket jag inte kunde göra så mycket åt. Jag springer med rygga och kan inte göra annat än att anpassa mig till var jag kan bo på vägen. Förhoppningsvis kommer jag på vägen hitta alternativa lösningar.

Jag ser verkligen fram emot löpningen och nu när de flesta pusselbitarna har hamnat på plats känner jag mig riktigt otålig. Hälen som jag under en längre tid haft bekymmer med blir långsamt bättre och oroar inte. Det ska bli så härligt med lugn rörelse, ensamhet och nya miljöer. Jag kommer att springa men även gå. Tanken är verkligen att njuta.

Springer för EB

Förutom att löpningen är till för mitt egna välmående kommer jag även att ha ett annat syfte. Jag hoppas att löpningen ska kunna ge EB-loppet en viss publicitet och mer pengar att skänka till forskning. Jag kommer själv att skänka 10 kr för varje kilometer under den här turen till "EB-loppet" och hoppas att fler kan tänka sig att göra "gemensam sak".

Gör som jag. Spring eller gå mellan torsdag 20/5 och tisdag 25/5 och skänk en peng för varje kilometer du gör. Det vore fantastiskt om min löpning kunde få ett större syfte. Jag hoppas verkligen att folk nappar.

The way of the Iceman av Wim Hof och Koen de Jong

Varför är kallbad/kalldusch tillsammans med djupandning bra? Wim Hof eller the Iceman har i många år ägnat sig åt detta och håller kurser för att få människor att upptäcka de hälsomässiga fördelarna. Boken är lite biografisk men framförallt går den in på många av de fantastiska bedrifterna som Wim Hof har gjort i samband med kyla. Såsom att springa ett marathon i -15 grader i enbart shorts och skor. Till detta finns även en vetenskaplig del som förklarar vad som händer i kroppen när vi utsätts för kyla och djupandning och varför det är så bra för oss. 

Kyla anses vara bra för bland annat:

- Blodcirkulationen

- Hjärtat

- Ger ökad energi

- Bättre immunförsvar

- Ökad självförtroende

Några av djupandningens fördelar:

- Avstressande

- Ger mer energi

- Bättre sömn

- Släpper på spänningar

Jag tycker att boken är fantastiskt bra. Den som inte blir motiverad till att kyla ner sig efter den här boken kommer aldrig att bli det. Bedrifterna Wim Hof har gjort är verkligen enastående och jag hade gärna sett att boken varit tjockare och berättat mer i detalj om det han har gjort. En styrka boken har är den vetenskapliga delen som förklarar hälsofördelarna. Det blir extra bra när jag ser att det som tas upp stämmer väl överens med fakta jag snappat upp från andra böcker och källor inom samma område. Känns förtroendeingivande. Det ska visst finnas en hel del om honom på Youtube. Förhoppningsvis tar jag mig dit och tittar lite men finns risk att det inte blir av om jag känner mig själv rätt. 

Oavsett så var det här en härlig motivationsboost och trevlig läsning.

"Men varför har du en mobil?"

Vem bestämmer i den här relationen?

"Vetenskapens värld" och "Din hjärna". Analys av den egna skärmtiden och en heldag på skolan utan mobilen. Diskussioner och lite input från mig om mina skärmregler och min skärmtid. Då utbrister en av eleverna:

"Men varför har du en mobil?"

Utifrån hans perspektiv är frågan mer än berättigad. Klassen mobilsnittid per dag är 5,5 timmar. Min ligger på ca 15 minuter. Vad just den här pojkens snittid är vet jag inte.

Jag är inte bättre än någon annan. Det jag förmodligen är bättre på är medvetenhet och förmågan att göra aktiva val. Jag vet att mobiltid av så många olika orsaker inte är bra och därför begränsar jag mig. För likt suget för socker riskerar min hjärna att dras in i en överkonsumtion och därmed beroende och ohälsa.

Så hur använder jag mobilen?

Först och främst är min målsättning att alltid i första hand använda datorn framför mobilen. Det blir lite krångligare och därför hindras impulsen att kolla något snabbt. Jag skulle dessutom aldrig får för mig (förutom i akutfall) att varken skriva något på mobilen eller söka efter något på nätet eftersom det lilla pilliga gör att det bara blir fel, därför tar onödigt lång tid och på köpet gör mig rejält irriterad. 

Dessa beslut har gjort att datorn är min främsta källa till nätet, jag har så få appar som möjligt i mobilen och det jag faktiskt använder den till blir följande:

# Telefon och meddelanden - givetvis

# Kameran

# Tidtagning

# Anteckningar

# Bank id

# Runkeeper - manuell registrering.

# Lyssna på podd 

# Instagram och Layout

# Yr

Jag motiveras av siffror och därför får jag en liten kick för varje veckorapport som talar om för mig att min skärmtid har gått ner. Jag vet att jag kan få ner den ytterligare om jag bara lär mig att skriva bättre. Meddelanden och inlägg på Instagram tar onödigt mycket tid eftersom jag antingen skriver fel eller för att algoritmjäkeln tror att jag skriver fel och rättar mig. Att kunna prata in texten reducerar förmodligen tiden lite men eftersom inte heller det blir helt korrekt måste jag in och redigera vilket inte är det lättaste eftersom den satans markören sällan hamnar där jag vill. Jag skulle förmodligen kunna ner min snittid till fem minuter per dag men det finns ingen egentlig poäng med det. Jag är nöjd med min konsumtion och jag är nöjd med mitt tillvägagångssätt. Poddlyssnandet registreras inte som skärmtid men det är inte heller något som får mig att titta på skärmen.

Jag är den som ska bestämma över mitt skärmanvändande. Jag vägrar att bli en digital slav. Och det bör poängteras att det inte går av sig självt! Jag gör ett aktivt och hade jag inte gjort det hade min snittid garanterat svävat iväg, förmodligen på ett okontrollerat sätt som med all annan stimulans såsom socker mm. 

Anledningen till att jag har en mobil är alltså enkel. Den är fantastisk och oerhört nödvändig men måste begränsas för annars ändrar den karaktär och blir negativ. På så sätt är den inte annorlunda än andra hjälpmedel vi har omkring oss.

Jag åker till exempel inte bil överallt bara för att jag har en bil. Vår hälsa kräver aktiva och många gånger obekväma val. Ger vi vika för impulser och bekvämlighet så står vi där en dag skenbart nöjda i hissen eller rulltrappan rakt ner mot fördärvet.