Den blå maten av Ekstedt och Ennart

I "Den blå maten" har Henrik Ennart tittat närmare på några av de så kallade blå zonerna, där man lever längre och knappt har några livsstilssjukdomar. Han ger en kort generell bild av vad det är i de blå zonerna som verkar vara framgångsfaktorer till den goda hälsan. Nämligen:

Mat, motion/rörelse, sociala nätverk samt mål och mening.

Av dessa fokuserar han på maten och det han kommer fram till är att matens gemensamma nämnare i de här områdena är att den är lokalproducerad och oprocessad samt att man inte äter sig proppmätt. I övrigt skiljer det sig en hel del åt mellan zonerna eftersom råvarutillgången ser olika ut. Mer kött på vissa ställen och mer vegetariskt på andra ställen. 

Utifrån vad Ennart kommit fram till har Niklas Ekstedt komponerat mängder med recept/maträtter. 

Boken är bra och intressant men inte riktig vad jag hade hoppats på. Många vackra bilder och säkerligen bra recept men inte det innehåll jag hade velat ha. Jag hade tänkt mig mer matnyttig information om maten och dess egenskaper. Näringsinnehåll och näringstäthet. Vad det gör med celler och kroppen osv. 

Jag hade helt enkelt velat att den liknade Ikigai mer, som ju också fokuserar på de blå zonerna, fast med fokus på maten. 

Jag misstänker att du som gillar recept kommer tycka väldigt bra om den här bok.

Vad får vårt mående kosta?

Restaurangbesök!? En kaffe på stan!?

Bilen!? Service, tvätt och vad mer man nu kan lägga pengar på.

Nya kläder/prylar som egentligen inte behövs?!

Abonnemang till höger och vänster?! Netflix mfl.

Det går med all säkerhet att komma på hur många exempel som helst på utgifter vi tar oss som vi mer eller mindre inte reflekterar så mycket över. Hur nödvändiga är de? Hur viktiga är det för vårt välmående? Hur mycket pengar blir det egentligen på ett helt år?

Att lägga pengar på den egna hälsan däremot kan vara motigare. Och visst! Vad menas med hälsa egentligen? Jag kanske mår väldigt bra av att kunna spegla mig i plåten på min fina bil eller unna mig de där restaurangbesöket?

Absolut.

Jag märker att det finns en tydlig skiljelinje i vår attityd till olika typer av utgifter. Att lägga pengar på vår hälsa och vårt välmående gör vi alla mer eller mindre. Men en del saker är mer självklara eftersom de kulturellt har hängt med oss länge. Restaurangbesöket, gymkortet, tandkrämen. Det sitter i ryggmärgen.

Är det en utgift eller en investering?

Apropå hälsa. Vi som köper kosttillskott. Funkar, funkar inte?

Det är motigare att lägga pengar på "nya" saker som kanske skulle kunna främja hälsan. Nya i den bemärkelsen att jag själv eller andra i min omgivning inte gjort det tidigare. Att göra service på bilen är självklart men att gör service på mig själv har vi inte "råd" med. Tanken och rutinen för den här typen av utlägg finns inte och då blir det motigt och känns som ett ekonomiskt slöseri. Detta blir lite lustigt eftersom det knappast finns någon människa som skulle svara bilen på frågan: Är det viktigaste för dig att du eller din bil fungerar bäst? Men att köpa apparater som mäter hälsostatusen eller att rent av kosta på sig olika typer av tester? Blodprover som visar olika hälsomarkörer? Det kostar. Är det lite läskigt också? Vi kanske inte vill se resultatet...?

Jag tror absolut att vi i vår strävan efter ökad livskvalité kommer att lägga mer och mer pengar på oss själva framöver. Att vi ser det som en investering. Kunskaperna och medvetenheten kommer bara öka samtidigt som olika typer av tester bara blir bättre och mer avancerade:

Hur är det med mina värden? Saknar jag något? Järn? Zink? Testosteron? Progesteron? Eller har jag exempelvis för höga blodsockervärden?

För att inte känna att vi slänger pengar i sjön tror jag att fler och fler kommer att utgå ifrån olika tester för att på riktigt veta ifall det är läge att ta tillskott av olika slag. Jag köper inte bara ett gäng tabletter för att jag tror eller har hört att det är bra. Istället vet jag efter olika test exakt vad jag har för brister och vad jag behöver tillsätta. Jag har för mig att det till exempelvis redan nu finns specialtoaletter som analyserar avföringen. De är dock garanterat skitdyra :).

För egen del har jag gjort alla möjliga typer av investeringar. Blodsockermätare, ketonmätare, mängder med olika tillskott såsom exempelvis kollagen, Cellexir, magnesium och D-vitamin. Jag har även gjort ett större test där mängder med olika parametrar har mäts och där resultatet var riktigt trevligt. Detta har jag gjort av nyfikenhet. Det har motiverat mig och fått mig att hålla liv i intresset i min egna hälsa genom en slags daglig påminnelse. 

I grund och botten är känslan viktigast. Hur mår jag? Är svaret "riktigt bra mest hela tiden" så behövs naturligtvis inga tester men jag för min del vill mer. Kan jag må ännu bättre? Hur mycket bättre då?

Jag är sugen på fler tester men inser att jag inte är annorlunda än någon annan. Det är motigt att lägga de där pengarna trots allt. En utgift som är så onormal och ovanlig att den känns onödig trots att den kanske är en av de bättre utläggen jag kan göra på ett år. 

Det mänskliga psyket är allt bra märkligt. Vad har vi råd med? Vad vill vi ha råd med? Och framförallt, investerar vi i framtiden för att slippa bli sjuka och förhöja livskvalitén eller slösar vi bort våra surt förvärvade slantar?

Grit av Angela Duckworth

Jag tycker inte om ordet "grit". Anledningen är väldigt enkel. Jag befinner mig i en miljö som lärare där det gärna pratas om grit men där ingen vågar praktisera det. Utgångsläget är att förklara för eleverna att det är viktigt med grit i förhoppning om att de ska praktisera det men att hjälpa dem genom att ställa krav eller genom att inte komma springandes med hjälp och omtanke så fort något är lite jobbigt, svårt eller obekvämt.., det händer inte. 

Grit är en avgörande psykologisk faktor, bra viktigare än exempelvis IQ och talang, för att nå framgång. Det kan beskrivas som en kombination av uthållighet, inre driv och förmåga att inte ge upp vid motgångar. Egenskaper som både kan förstärkas och utvecklas. I den här boken förklarar psykologiprofessorn Angela Duckworth med hjälp av sina och andras forskning vad grit är och varför den är viktig samt hur man gör för att förstärka sin och andras grit. Men också vad som kan försämra människors grit. 

Med hjälp av mängder av konkreta exempel från bland annat idrott, företagsvärlden och konstsektorn får man som läsare en mycket god inblick i det här intressanta och oerhört aktuella ämne. 

Jag tycker att boken är väldigt bra och rekommenderar den verkligen men jag saknar en sak vilket jag tror beror på att boken är skriven 2016. Det jag saknar är skärmens negativa påverkan. Att den finns råder det inga tvivel om men det hade varit intressant att få ta del av forskning till det hela. Den finns men har kanske framförallt kommit fram efter att den här boken skrevs. 

Ge oss det motionscentra vi förtjänar

Foto: Peter Wretmo

Hösten 2021 skrev jag att jag ville ha en motionscentral vid Kåsjön (se länk nedan). Responsen var blygsam.

Jag kan inte låta bli att tänka på det här med utgifter och investeringar samt den eventuella nyttan våra skattepengar gör. 

Belysningen på Stans väg som knappt syns och som dessutom inte når hela vägen. Vad kostade den och till vems nytta?

Lekplatser och fotbollsplaner som anläggs men inte underhålls. En del av dem förfaller så till den grad att de helt enkelt inte används tillslut. För att inte tala om lekplatsskyltarna som satts upp vid varenda lekplats i hela kommunen och som informerar om lekplatsens namn, adress, att det råder hundförbud och uppmaningen att ringa 112 vid olycka. Vem sjutton bestämde att de skulle sättas upp och vad kostade det? Nyttan med skyltarna är given eftersom Partille kommun förutsätter att invånarna är dumma i huvudet?

I ombyggnadsplanerna för Furulund centrum ska de två tunnlarna tas bort eftersom de upplevs otrygga. Samtidigt finns ett förslag om att anlägga elljus runt Prästtjärn. Är det tryggare? Jag är i regel positiv till allt som uppmanar och bidrar till mer rörelse men att anlägga elljus idag är att elda för kråkorna. Och vi som mer än gärna ger oss ut på liv och död i mörkret i skogen har pannlampa...

Förutom ovan finns garanterat fler exempel som visar att vår kommun inte är främmande för utgifter men jag vill se att våra pengar leder till investeringar. 

En motionscentral vid Kåsjön med förslagsvis möjligheterna till:

- Bastu och vinterbad.

- Uthyrning av all paddling-, längd- skridskoutrustning.

- Café/restaurang

- Gym, både inne och ute.

Detta är givetvis en utgift och jag har ingen aning om ifall det är rimligt att tro att det ekonomiskt skulle kunna gå runt men jag är säker på att det är en fantastisk investering i kommunens folkhälsa.

Så snälla ni som bestämmer. Lägg våra pengar på något vettigt och ge oss det motionscentra vi förtjänar.

En motionscentral till Kåsjön tack

Bortom ordning av Jordan B Peterson

 

 I "Bortom ordning" kommer Peterson med 12 nya livsregler:

1. Racka inte utan vidare ned på sociala institutioner eller kreativa prestationer.

2. Föreställ dig vem du skulle kunna vara och sikta sedan målmedvetet på att bli det.

3. Göm inte oönskade saker i dimman.

4. Lägg märke till att möjligheterna lurar där ansvaret har övergetts.

5. Gör inte det du hatar.

6. Överge ideologi.

7. Arbeta så hårt du bara kan för att uppnå en sak och se vad som händer.

8. Försök att göra ett rum i ditt hem så vackert som möjligt.

9. Om gamla minnen fortfarande gör dig upprörd, skriv ned dem noggrant och fullständigt.

10. Planera och arbeta flitigt för att upprätthålla romantiken i ditt förhållande.

11. Tillåt dig inte att bli förbittrad, svekfull och arrogant.

12. Var tacksam trots ditt lidande. 

Jordan B Peterson är alltid intressant och den här boken är inget undantag. Jag tycker dock inte att den är lika bra som den förra.

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/04/12-livsregler-av-jordan-b-peterson.html

Anledningen är att jag tycker att den går väldigt mycket upp och ner i "läsvänlighet". När boken är konkret med tydliga jämförelser är den bra men allt för ofta är den abstrakt och därmed trögläst. Jag tror dessutom att boken hade kunnat vara hälften så lång och ändå fått fram sina poänger.

Magiska möten

Få människor promenerar lika mycket som min far. Upp tidig morgon och så ut. Och inte i en timma. Mer troligt med två eller till och med tre. Varje dag. Läs mer om honom här:

Hur många år har pappas promenader räddat?

Vi bor båda i Partille men är inte grannar. Det är nästan 2 km emellan oss. Han går, jag springer och vi trivs båda bäst i skogen. Oräkneligt antal stigar, grusvägar men också vägar. Vi rör oss i runda slängar över ett område på 40 hektar (400 000 kvadratmeter). 

Och vi har en märklig, nästan religiös förmåga att stöta på varandra. Hur ofta det blir har jag inte koll på men det är så ofta att vi båda med åren har förvånats och numera ser det som komiskt. Vad är oddsen!? 

Fyra dagar i veckan springer jag dessutom till och från jobbet en sträcka han sällan (delar av den aldrig) befinner sig på. Kvar har vi tre dagar att röra oss på och ändå träffas vi med ojämn regelbundenhet. Givetvis sker dessa möten oftare på en mer centrerad del men likväl är det smått otroligt att vi träffas över huvudtaget med tanke på den stora ytan men också med tanke på de enormt många vägvalen vi har möjlighet till.

Slump eller religiös träffsäkerhet? 

Jag kan givetvis hitta en mängd med rationella förklaringar till dessa magiska möten men det är inte det viktiga. 

Det viktiga är att jag blir lika glad varje gång jag stöter på gubben och att jag vårdar dessa möten ömt. Skymten av den där jackan, igenkänningen av rörelsemönstret, hälsningen och leendet. Kramen.

Jag hoppas att vi fortsätter med detta i många år till.

10 dagars skärmdetox

Våga prova och njut av att slippa alla digitala intryck!

Inget internet, inga sms eller ens telefonsamtal i 10 dagar. Lätt eller svårt? Jobbigt och kanske rent av stressigt eller bara förbannat skönt?

De som känner mig vet helt säkert vad jag tycker och jag har skrivit om det tidigare Infopaus men efter att nyligen ha lyssnat lite här och var där den här frågan diskuterats kände jag ett behov att skriva av mig. 

Det jag reagerar på när jag lyssnar på andra är hur svårt de tycker att det är. Detta känner jag inte igen över huvud taget och mina analys är att upplevelsen måste bero på hur insyltat man är i skiten från första början. 

Jag har alltid min telefon på ljudlöst och den enda notisen är från sms. I vardagen vill jag generellt varken ha sms eller telefonsamtal (jag erkänner jag ofta väljer att inte svara...) och går aldrig in på nätet utan att ha ett givet ärende. Ja, jag är en avart och med det utgångsläget är det inte konstigt att jag enbart tyckte att det var skönt och befriande när vi över jul var borta i 10 dagar och jag fick möjligheten att göra en ordentlig skärmdetox som jag inte ens behöver.

Jag är övertygad om att en stor del av vår mentala och fysiska ohälsa beror på "skärmen" och allt vad den innebär. Jag är lika övertygad om att det är jättesvårt att ta sig ur träsket och att lösningen inte är en "earth hour" om året. Man måste som i allt annat ha en vettig vardag. Du kan inte äta skit ett helt år och sen tro att du nollställer genom att fasta en dag om året. Du kan inte vara soffpotatis i ett helt år för att träna skiten ur dig en dag om året och detsamma gäller givetvis skärmen. Jag har skrivit massor om detta. Skriv skärmregler i sökfunktionen för att läsa mer eller nöj dig med Mina skärmregler som jag skrev för en hel del år sedan men där det mesta fortfarande gäller.

Om JAG upplever att JAG inte mår bra måste JAG ta reda på varför och sen ligger det på MITT ANSVAR att åtgärda. Sen är det inte fel att ta hjälp men steg ett är alltid att ha det där samtalet med sig själv och det samtalet är omöjligt med ständiga intryck.

Syftet med exempelvis en veckas skärmdetox är att få veta:

1. Hur det känns?

2. Vad kommer tiden ägnas åt i stället?

Jag för min del hamnar alltid i samma känslor varje gång jag närmar mig slutet av en sådan här "vecka". Jag vill inte in igen, vilket jag inte kommer ifrån. Och motiverad till max att minska min vardagsskärmtid ännu mer. 

Våga prova!