I höstas föreslog min bror att vi skulle prova på
Göteborgsklassikern. Det vill säga "Hisingen runt" (50 kilometer på
cykel), "Göteborg simmet" (1000 meter simning i Delsjön och
Finalloppet (10 kilometers löpning i Skatås).
Idag var det dags för Hisingen runt. Sträckan skrämde mig
inte eftersom jag i flera års tid har cyklat liknande sträckor lite då och då.
Däremot var det första gången jag skulle vara med i en cykeltävling så lite
spännande var det att se vad det skulle innebära.
Det blev en fantastisk upplevelse. Att det kan vara en sådan
stor skillnad att cykla ensam till och från jobbet jämfört med att delta i en
tävling. Här kunde jag krypa ihop bakom folk och trampa på i
"vindskugga" och det fanns massor av cyklister att köra om och ikapp.
Det faktum att vi var två gjorde, förutom att det var oerhört trevligt, att vi
kunde hjälpas åt och därmed hålla uppe farten och tempot. Och förmodligen var
det just farten som gjorde att det var så roligt. Genomsnittshastigheten låg
cirka fyra kilometer i timmen fortare än vad jag normalt brukar ha. Nu när jag
skriver detta låter det inte så mycket men upplevelsen var desto häftigare. En
annan mycket stimulerande faktor var att köra om alla fina cyklar. En del
människor har fina och dyra cyklar som de även rent fysiskt har nytta av. Det
kan alltså köra på rätt fort. Andra har bara en himla fin cykel ;)
En annan reflektion är att hur fort jag än tycker att jag
kör finns det alltid de som köra fortare och så länge det inte är en gubbe med
"ölmage" kan jag acceptera det. För övrigt är det intressant att det
är så många av dessa cyklister som är duktiga men ändå besitter just denna
ölmage. Jag undrar vad det kan bero på.
Himla kul var det och nästa moment blir 1000 meter simning
och det ser jag både fram emot och inte. Alltid kul med tävling men simning är
verkligen ingenting jag blir upphetsad av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar