Midsommarafton! Jag har semester! Jag kan lägga in ett träningspass i
princip när jag vill!
Oftast passar det familjelivet bäst att ge sig ut på morgonen. Vi har vår
lilla rutin. Pappa kliver upp. Smyger (tror jag i alla fall) och brygger mitt
kaffe. Efter en stund, små tassande steg. Kan bara vara den lille. En titt på
klockan, en titt på mig och sen det där underbara leendet tätt följt av
morgonpinket som även det följ av ett härligt leende om det rinner länge nog.
Mamman ligger fortsatt däckad eller åtminstone halvslumrandes. Den äldste,
nergrottad och förlorad i Harry Potter.
Jag hoppar på cykeln. Lämnar familjen och idag även ödmjukheten och
noggrannheten hemma. Känner mig genuint lycklig med farten i ryggen och vinden
i ansiktet. Väl framme vid Kåhög hoppar jag av cykeln och ger mig i kast med
orienteringen. Smack, smack, smack. De tre första kontrollerna är i hamn. Fyran
ser även den enkel ut. En större grusväg, in vänster i terrängen ca 100 meter
efter kraftledningen och där ska den vara. Smack! Eller inte. Vilse? Hur F A N
är det möjligt. Terrängen är visserligen kompakt men när jag efter ett tag inte
ens hittar tillbaka till grusvägen börjar jag undra vad det är jag sysslar med.
Efter cirka en halvtimma hittar jag den äntligen. Det vill säga grusvägen :) En
sådan lycka! Kort därpå även kontrollen. Ännu lyckligare men även lite svinarg
på mig själv eftersom jag inser att jag slarvar. En kontroll kvar...
Ger mig iväg på grusvägen igen, något mer ödmjuk. Slarvar givetvis igen och
slafsar runt i gyttjan ett bra tag innan jag hittar rätt.
På cykeln hem funderar jag som vanligt. Lycklig över att ha klarat av
dagens uppgift. Grinig över..., ja, vad då? Över att det var jag själv som
gjorde dagens uppdrag/hinder svårare än nödvändigt. Men jag klarade det ju och
det är det som är det viktiga. Det är det jag mår bra av.
Ständigt dessa lärdomar. En annan är att jag tidigare har valt att använda
en sådan här till kartan.
Men inte idag.
Varför inte det?
Ingen aningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar