Pendelträning

Det går inte att komma ifrån att träning tar tid. Tid som vi givetvis brottas med varje dag för att få att räcka till. I grund och botten är det en prioriteringsfråga och därför vill jag slå ett slag för Pendelträning.

Om restiden till och från jobbet kan kombineras med ett träningspass är mycket vunnet. För egen del är den ungefärliga pendeltiden till och från jobbet:

Bil - 30 min.

Cykling - 55 min.

Buss - 70 min.

Rullskidor/rollerblades - 90 min.

Löpning - 95 min.

Matematiskt krävs knappast en raketforskarutbildning för att se att mycket tid friläggs med pendelträningen jämfört med att man skulle göra motsvarande träning före eller efter transporten till/från jobbet. 

Men. Allt handlar inte om tid. Det finns mängder med andra fördelar:

Morgonträning - Är den absolut bästa. Träningen blir gjort och leder till att man har med sig massor med energi resten av dagen. Dessutom kan det vara ett bra sätt att förbereda sig för jobbet eftersom huvudet tveklöst är som mest kreativt i rörelse. Genom åren har jag gjort mängder med planeringar och löst andra jobbfrågor löpandes till jobbet. 

Bort från jobbet - Löpningen eller träningspasset när jag lämnar jobbet har den mentala funktionen att det "blåser ur" och på ett bra sätt får mig att lämna allt och alla frågor som rör jobbet. Istället blir det en ny riktning i huvudet och mer energi för att ta sig an eftermiddagen och kvällen. 

Träningen blir gjord - En dag suger kraft och mental energi ur oss. Att komma hem och "landa". Kanske både behöva laga mat och äta. Vänta ett tag på matsmältningen för att sen ge sig ut i exempelvis höstrusket/mörkret kräver stor viljekraft som man ofta inte har just då. Och det blir inte bättre av den goa soffan, tv-serien och de tända ljusen.

Förutsättningar i tid och omklädning - För långt avstånd till jobbet? Kombinera löpning och buss eller få med cykeln på ett hörn. En kollega som delvis ska åt samma håll? Eller så gör du som jag och gifter dig med en kollega. Mitt livs bästa beslut ;) Jag har det även bra eftersom jag både har egen dusch och omklädningsrum på jobbet. Jag inser att alla inte har riktigt lika bra förutsättningar men tänker att alla problem har en lösning. Inser man bara alla fördelar med pendelträningen så.....

2021 års EB-lopp blev en succé

Årets EB-lopp startade för min del i och med min löpning till Karlsborg. Förhoppningen var publicitet och insamlade pengar. Det var givetvis svårt att veta vad vi kunde förvänta oss men med flera tidningsartiklar, en hel del uppmärksamhet på sociala medier och ca 15 000 kr in på kontot var vi mer än nöjda. 

Mer om löpningen till Karlsborg här:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Osäkerheten kring pandemin och restriktioner var annars det som tydligast påverkade under våren men när det väl visade sig att vi skulle kunna anordna ett normalt lopp blev det full fart på aktiviteterna. Sponsorer haglade in men anmälningarna lät dröja på sig. Alltid lite jobbigt med osäkerheten kring hur många som ska komma. Att ge EB uppmärksamhet och få in pengar i all ära men vi vill ju även samla människor till en trevlig dag. Och här har vi vårt största utvecklingsområde.

Hur ska vi göra för att nå ut till fler?

De som känner till oss och sjukdomen får tveklöst sin beskärda del av information och uppmaningar men alla andra? Hur når vi dem? Jag är nämligen övertygad om att vi kan bli väldigt mycket större men då krävs det mer av allt. Fler tidningsartiklar, fler poddar och så vidare. 

Lyssna för övrigt på podden Sårforum avsnitt 6 med Darko och Jenny. Mycket bra om både sjukdomen och loppet.

Vi hade två nyheter till årets lopp.

1. Tidtagning på 15,5 km för de som ville.

2. Föreningsanmälan för barn/ungdomar för en billigare peng. 

Tidtagningen slog väl ut men inte föreningsanmälan trots mängder med mejl till olika föreningar. Att tidtagningen har kommit för att stanna råder det ingen tvekan om och jag är fortfarande övertygad om att föreningsanmälan är en bra idé men det var tråkigt att det inte gav napp.

En oväntad bieffekt av pandemin var att en hel del andra lopp som normalt inte brukar konkurrera med oss nu låg om inte samma helg så i häradet. Jag har ingen aning om i vilken mån det påverkade oss men tänker att det var en engångsföreteelse.

I det stora hela är vi oerhört nöjda med årets lopp. Rekord i antalet sponsorer och insamlade pengar, fantastiskt väder och många glada människor som förhoppningsvis kommer tillbaka nästa år med minst en vän i sällskap.

Sen kan jag inte låta bli att undra över hur vissa människor är funtade. Vad är det som är så provocerande med snitslar och en lapp som den här?

En provocerande lapp?!

Varje år dubbelkollar vi snitslingen på loppdagens morgon och varje gång har vi upptäckt att någon varit "duktigt" och städat undan och redigt lagt i papperskorgen. Den gröna lappen satte jag för övrigt upp lördagen en vecka innan loppet och redan dagen därpå hade flera av dem ryckts bort. 

Märkliga människor kommer alltid att finnas men det är inte att nedslås av dem. Framförallt inte när godheten så tydligt, i och med det här loppet, är så ofantligt mycket större. 

Tack alla underbara människor som gör mödan värd. 

150 000 kr till forskningen i år smakar gott.

En extra rolig detalj är att vi nu har tagit steget från att vara ett lopp som samlar in pengar vid ett specifikt tillfälle till att faktiskt vara som vilken välgörenhetsorganisation som helst. Det finns möjlighet att skänka pengar till oss året runt, vilket också görs. Sakta men säkert trillar det in pengar lite då och då. Fantastiskt roligt. Så in bara:

www.ebloppet.se

Tack!

Energin finns men finns orken?

Ständig och återkommande trötthet är vardagsmat för många. Ingen ork till någonting. Och det verkar inte spela någon roll ifall det är fysiskt eller mentalt. 

Så ska det naturligtvis inte vara. Evolutionen hade knappast tillåtit människan att överleva om detta energilösa tillstånd hade varit det normala. Vi har mängder med energi. Frågan är om vi har tillgång till den eller inte och i så fall varför?

Hur ser energin för dagen ut? Tryter orken ofta? Är behovet stort för ett första-hjälpen-kit i form av mat, frukt, socker, kaffe eller dylikt? Nödproviant som vi tror oss behöva men som i sanningen snarare stjälper och i längden till och med befäster den trötta cykeln. 

Jag för min del är väldigt trött. När det är dags att sova. Resten av dagen är full av energi och det är i princip aldrig så att jag inte orkar vare sig det ena eller det andra. 

Men så har det inte alltid varit vilket i det här sammanhanget är bra. Jag känner igen mig i det där trötta men har tack och lov tagit mig ur det. För att äga en Ferrari utan att vara i närheten av att kunna använda dess fulla potential är ren och skär slöseri som vi inte ska acceptera. Och alla har vi den där Ferrarin men få verkar veta om det. Potentialen är enorm för vad vi kan och ska kunna orka och därför tycker jag att det är direkt ledsamt att se mängder med människor som finner sig i och accepterar så mycket mindre.

Detta eftersom vi tack vare vårt fettlager har energi i massor. Problemet är att vi är olika bra på att använda oss av all den här energin. Och för att komma åt en bättre fettförbränning måste vi ta tag i  syndabocken vilket är den insulincirkus som de flesta göder genom felaktig kost. Det är den som ger oss både trötthet och "hunger" i tid och otid. Jag skriver "hunger" eftersom det inte är frågan om riktig hunger. 

Jag glömmer aldrig hur jag upplevde alla de fördelar som kom med att lägga om kosten till en lågkolhydratkost. En av dem var att jag plötsligt både orkade springa längre än tidigare samt att jag efter ett långpass inte var trött efteråt. Det var som att komma åt en superkraft och den har jag idag utvecklat i den mån att jag verkligen känner att jag orkar precis vad jag vill. Det är inte ovanligt med 4-5 timmars träning på en dag. Jag är aldrig trött i huvudet på jobbet längre och känner mig alltid energisk och produktiv. 

Evolutionen har knappast skapat den trötta och orkeslösa människan. Istället är det miljön omkring oss som gör det förutsatt att man inte gör medvetna val baserade på kunskap om hur vi människor fungerar. 

Så hoppa all cirkus som den tillfälliga quickfixen ger och hitta grunden till en helt annan livskvalité.

Skärmproblemet i skolan

Skärmar av olika slag har sedan ett antal år intagit skolan. Fördelarna är många och läroplanen är tydlig med att de ska användas. Jag är inte emot skärmarnas användning men jag är extremt kritisk till att problemen med skärmanvändandet inte diskuteras över huvud taget. För de är både många och stora. 

Två utgångspunkter:

1. Hur många vuxna, som ju enligt vetenskapen har en färdigutvecklad hjärna, klarar av att ha ett sunt förhållningssätt till skärmar? Alldeles för få!

2. Våra barn och ungdomar som inte har en färdigutvecklad hjärna och därmed en sämre impulskontroll och förmåga att stå emot lockelse. Behöver de måhända lite hjälp och vägledning i sitt skärmanvändande? Jo, ja eller absolut?

Jag jobbar på en högstadieskola och därför kommer fokus ligga där men givetvis finns en hel del att säga om både den tidigare skolgången samt förskolan. Vad är det för skärmbeteende som cementeras redan där?

Elevernas smartphones och rastaktiviteten.

Under lektionstid ser jag inte att elevernas mobiler är något problem eftersom det är läraren som styr eller i alla fall borde styra och bestämma i klassrummet. Nej, det stora bekymret är att de har fri tillgång till skärm (telefoner eller padda/dator som det fått av skolan) på rasterna. Telefonanvändningen på rasterna är föräldrars ansvar. Psssst! Det går att sätta begränsningar på hur mycket, till vad och när ditt barn kan använda telefonen. Men såklart. Det är ett extremt obekvämt beslut som få föräldrar tar. Men eftersom eleverna har tillgång till de skärmar skolan har satt i händerna på dem spelar det inte så stor roll.   

Jag ser nästan inget annat än gamnackar. Eleverna går inte ut och tar frisk luft eller rör på sig och de pratar knappt med varandra om något annat än underhållningen de håller på med. En underhållning som är förbannat mycket roligare och mer stimulerande än att komma in till mig och lära sig om religioner, revolutioner och jordskalv. Inte den lättaste konkurrenssituationen. Eleverna som kommer in riskerar att vara:

- Omotiverade och ointresserade.

- Orkeslösa och oengagerade.

Orken och vilja att göra något som inte sätter sprätt på belöningssystemet är givetvis mycket låg.

Skärmarna under lektionstid

- En flik bort. Längre än så är inte vägen ut ur fängelset. Där finns allt som friheten erbjuder i form av spel, sociala medier mm. Få elever klarar av att stanna kvar i fängelset. Sen är det bara att kopiera och klistra lite. Det går fort. Men hur mycket kunskaper blir det, vilka färdigheter slipas och vilken vana grundas?

- Ett annat perspektiv är att vi alla lär oss mycket bättre genom att skriva för hand än att knappa in bokstav för bokstav på en dator. Genom att se orden vi konstruerar minns vi bättre. Jag har för övrigt gått tillbaka till penna och skrivbok på mina lektioner....

- Allt material vi lärare har såsom en powerpoint är så lätt att lägga upp digitalt/classroom. Så bra och så smidigt. Framförallt för de som varit sjuka. Nackdelarna är många. När eleverna bara behöver lyssna och titta blir de antingen för passiva eller svävar bort i tankarna eftersom de vet att de har tillgång till allt ändå. Detta gör att fokus är sämre och kunskapsinhämtningen minskar. Om de istället själva tvingas lyssna, titta och själva anteckna blir de mer aktiva vilket gynnar kunskapen. För övrigt lägger vi upp så mycket saker så att de ändå riskerar att inte hittar allt när de inte träffar rätt med en gång. Och den sjuke kan kanske skriva av en kompis anteckningar....?

Hjälp eller stjälp?

- Stavningskontroll, lyssna på böcker, läx- och provschema på nätet och mycket mycket mer. Hjälpmedel som tveklöst gör eleverna mindre ansvarfulla och tydligt sämre. Om vi tar stavningskontrollen som ett exempel så hamnar den röda masken överallt i texten de skrivit vilket gör att de tillslut inte orkar bry sig. Alternativt klickar de i rätt ord men det betyder ju inte att de har noterat hur ordet stavas. Bara att maskjäveln försvunnit. När jag började jobba för 17 år sedan kunde alla skriva med penna och papper. Alla! Några fult och dåligt som sjutton givetvis men likväl kunde de skriva. Idag har vi allt flera elever som inte ens "kan" skriva på datorn. De pratar istället in i datorn som skriver åt dem. 

Jag vägrar tro att vi nått evolutionens puckel. Likadant är det med läsningen. Läshastigheten har tveklöst blivit sämre, likaså läsförståelsen. Vad kan de bero på? Hjälp eller stjälp? Idag har vi så många sätt att hjälpa elever på att grunden för kunskap - att lära sig att jobba och kämpa - har försvunnit.  Snabbt fram med kryckan om någon haltar och om det är lite jobbigt tar vi snabbt som ögat fram rullstolen och eftersom den är jobbig att rulla själv erbjuder vi en eldriven. Så en elev som har svårt att läsa får fort som ögat lyssna istället.... 

Skärmarna är som jag skrev i början ett otroligt bra redskap men som allt annat finns en baksida. Jag har här tagit upp några av baksidorna. Det finns fler. Hur kommer det sig att ingen vill prata och reda i detta? Vad är det vi skapar?

Jag ser varje dag uppförsbacken eleverna har i form av oviljan att jobba, svårigheten att koncentrera sig och hantera motstånd, bristande motivation och ibland också rena apatin. Det här är knappast några nya fenomen. De har alltid funnits men inte i den här graden. Och vad gör vuxenvärlden för att hjälpa? 

Hjälper vi verkligen våra elever genom att genast förenkla allting? Hjälper vi dem genom att med all hjälp tydligt visa att vi inte tror på dem? Hjälper vi dem genom att tvinga eleverna till att alltid behöva ta en mental kamp mot det som skärmen erbjuder? 

En motionscentral till Kåsjön tack

Foto: Peter Wretmo

Egentligen nöjer jag mig med en bastu men det är ju inte fel att tänka stort. Varför inte anlägga en motionscentral likt den i Skatås vid Kåsjön?

Idag är Kåsjön ett av Partille absolut bästa ställen men har en enorm utvecklingspotential. Badandet under sommaren behöver knappast nämnas som med hopptornet dessutom lockar till sig en hel del från andra kommuner. Friluftsfrämjandet har hyrt ut för paddling och den lilla kiosken är med all säkerhet uppskattad. Mängder med människor promenerar, springer och cyklar året runt i den fina miljön och både Bohusleden, Vildmarksleden och Gotaleden passerar området. Utöver detta arrangeras dessutom både Kåsjön trail och EB-loppet i området.

Den senaste vintern var det dessutom mängder med folk som både vinterbadade, åkte skridskor och längdskidor.

Grunden är lagd men tänk vilket lyft det skulle bli med en motionscentral som var öppen året om. Den skulle definitivt inte behöva vara lika stor som den i Skatås men med en bastu, omklädningsrum, café, paddeluthyrning och kanske även ett gym skulle det bli en fantastisk investering i folkhälsan för både äldre och yngre. 

Vilket parti nappar på detta? Ni får min röst!

Jag har påbörjat en namninsamling och du är högst välkommen att skriva på:

https://www.skrivunder.com/en_motionscentral_vid_kasjon_tack

Hålla avstånd på riktigt

Pandemin har verkligen på ett extremt avklätt sätt visat vår sanna natur. Generellt sätt är vi lata och kortsiktiga och totalt oförmögna till sunt förnuft när tunnelseendet tar vid. Quickfix är gud!

Håll avstånd och tvätta händerna. Vaccinera dig! 

Panikåtgärder för alla dem som inte har velat, orkat eller i brist på kunskap kunnat lägga en bra hälsogrund. Jag har i sak inga problem med något av ovanstående. Känner du till exempel att du måste sprita händerna 20 gånger på en dag så gör det. Vaccination - självklart om du är i riskgrupp eller är orolig och rädd för din hälsa men vad är det du skyddar dig emot?

Corona?!

Hälsogrund var det. Corona är bara en av alla jävligheter som kan drabba oss. Hur farlig är den jämfört med allt det andra? Som jag ser det måste vi i första hand lägga en grundläggande "vaccination" och det är tråkigt nog något som kräver disciplin och långsiktighet.

Vårt immunförsvar kräver exempelvis:

- Att vi går och lägger oss i tid och sover ordentligt.

- Att vi slutar äta en massa skräp.

- Att vi tränar/rör på oss varje dag.

Jag tror inte på paniklösningar och jag är inte dummare än att jag förstår att det inte finns garantier för någonting. Men att lägga orimligt stor vikt vid dessa paniklösningar samtidigt som den grundläggande hälsan är åt fanders är både orimligt och i det närmaste skrattretande.

Håll avstånd!? Ja. Vi ska göra allt vi kan för att hålla avstånd till ohälsa och lösningen är inte att sprita händerna för jämnan när samma händer dagligen stoppar skräp i munnen eller vägrar sluta pilla på skärmen i tid.

Jämförelse Kajak vs SUP

Jag har paddlat kajak i många år men först i år provat på att suppa och det är oundvikligt att inte göra en jämförelse. 

Kajakpaddlingen har ägt rum de gånger vi har varit hos svärföräldrarna på östkusten. Boendes precis vid vattnet har det varit magiskt att lyfta ner kajaken från bryggan och ge sig iväg. I en stilla vik eller på öppet vatten. Båda men sin tjusning. Vackert, härligt och ett bra träningskomplement men lite för sällan. Funderade länge fram och tillbaka på om jag inte skulle se till att ha kajaken hemma i Partille istället men kom fram till att det skulle bli för krångligt. Det skulle bli ett problem både utrymmesmässigt men även rent praktiskt när jag väl skulle vilja ge mig iväg. Ett alldeles för stort projekt att få upp den på bilen osv. Nej, Det måste vara någorlunda smidigt annars blir det inte av. 

De senaste åren har jag från flera olika håll lyssnat på lyriska människor som suppat. Jag för min del blev inte speciellt imponerad och tänkte att det här måste vara människor som inte har paddlat kajak. Jag tänkte att naturupplevelsen garanterat är lika fin men att paddlingen definitivt skulle vara ett steg tillbaka eftersom SUP-paddeln bara har ett blad. Krångligt att behöva byta grepp om vartannat jämfört med kajaken där det bara är att veva samtidigt som man har ett roder man kan styra med fötterna. 

Men jag måste ju prova...

Och det är jag evinnerligt tacksam för att jag har gjort. För fördelarna med att suppa är väldigt många. Förutom den underbara naturupplevelsen finns det ett antal saker som gör suppandet klart mer attraktivt för mig jämfört med kajakpaddlandet.

Praktiskt, smidigt och enkelt

Jag har köpt mig en uppblåsbar SUP som jag bara tömmer när det är nödvändigt. Alltså är den i princip hela tiden uppblåst. Trots det får den utan problem plats i garaget. Det är enkelt och går förhållandevis snabbt att få upp och ner den på bilen. Jag kan bära den kortare sträckor utan problem och har ordnat med en liten kärra ifall det skulle behövas. Sen innebär det en enorm frihet att kunna packa ihop den vid behov. Jag paddlade exempelvis på Säveån från Partille in till stan i somras och när jag kom fram var det bara att blåsa ur, packa ner den i ryggan och ta bussen hem. Vilken frihet och vilka möjligheter! Den typen av arrangemang kommer det definitivt bli fler av. 

Bra och skonsam träning

Balans, benstyrka, bål och rygg. Fotleder och knäleder. Hela kroppen får sig en dos på ett helt annat sätt en vid kajakpaddlandet. Dessutom gör paddeltekniken att armarna inte riskerar att ta slut på samma sätt som vid kajakpaddlandet. Givetvis går det att anpassa frekvensen och ge hjärtat en omgång också men hittills har jag avhållit mig från det för att istället njuta desto mer. 

Användarvänlig

Det är fantastiskt roligt och spännande att ta kampen mot naturen och vågor. Men med en kajak finns ett stort problem och det är att man verkligen inte vill välta och ramla i. Det går i princip inte att komma i igen om du inte är nära land och även om du är nära land gör de höga vågorna att du absolut inte vill hamna emellan klipporna och vågorna. Med suppen är det annorlunda. Ramlar jag i är det bara att klättra upp igen. Rörligheten är en annan stor fördel. I en kajak får jag efter ett tag "cementröv" av allt sittande vilket det inte finns någon risk för med suppen. Det går ju både att gå ner på knä, sätta sig eller t o m lägga sig ner ifall man skulle vilja. Dessutom är det betydligt enklare att hantera en tryckande blåsa på suppen. Och inte minst. Känner jag för att pausa paddlandet och ta ett dopp så är det bara att göra. Ljuvligt!

Sol och bad

En annan tydlig fördel är att när familjen ska sola och bada blir suppen en klockren leksak för ungarna. "Herren på täppan" och andra lekar varierar och kryddar till tillvaron. Men framförallt hjälper det mig att stå ut med sol- och badandet. Jag läser gärna och kan ta något dopp men blir fort rastlös. Att nu ha möjlighet att sticka iväg med suppen mår hela familjen bra av. 

Jag är väldigt glad över att äntligen ha tillgång till att paddla på regelbunden basis och jag är väldigt sugen på att paddla året runt och ser med längtan fram emot att få paddla i ett vinterlandskap. Något jag är övertygad om kommer att bli en härlig upplevelse. Sen ser jag också väldigt mycket fram emot att både paddla på många olika ställen samt att göra längre paddeläventyr. 

Det finns möjlighet till packning men inte alls på samma nivå som hos en kajak men det ser jag inte som något negativt. Var sak har sitt syfte och om jag någon gång vill ut på en flerdagarstur med tält blir det med kajaken. 

Bota huvudvärk!?

Under en längre period har jag då och då vaknat med huvudvärk. Den har inte varit speciellt jobbig och reducerats eller försvunnit helt av morgonlöpningen. 

Likväl har det irriterat mig. Jag ska inte ha huvudvärk. 

Jag har kommit så långt i mitt mående både mentalt och fysiskt att det helt enkelt är oacceptabelt med återkommande huvudvärk. Huvudvärkstabletter är givetvis otänkbart bland annat eftersom de bara tar bort symptomet. Jag vill att min kropp/huvud besegrar yttre fiender av sig självt och jag vill inte stoppa i mig märkligheter även om de "hjälper". Tabletter/medicin är givetvis aktuellt om problemet är riktigt allvarligt men lite huvudvärk klassar inte in i den kategorin. 

I största allmänhet är jag alltså inte intresserad av att släcka bränder. Jag vill hitta orsaken till varför det brinner. 

Så varför denna återkommande huvudvärk. Jag har rannsakat mig. Vad har jag gjort? Ätit? Druckit? Min starkaste teori har varit att det har haft med sömnen och mina drömmar att göra. Irritation och konflikter. Käkar som bits ihop - spänningshuvudvärk.... Men nej. Visst har käkarna varit ömma ibland men väldigt sällan och det har inte legat i fas med huvudvärken. 

Nästa teori som sakta blev starkare var chokladen. Den mörka underbart goda chokladen. En av få saker jag har unnat mig på regelbunden basis. Med chokladen i medvetandet visade det sig snart nog med all önskvärd tydlighet att det var den som var orsaken.

Livet är hårt och orättvist..... Skönt att veta orsaken till problemet och jag kommer knappast att sluta helt med chokladen men det blir definitivt mer sällan.

Oavsett om det handlar om huvudvärk eller annat problem tänker jag alltid samma sak. Varför brinner det?