Man kan cykla. Och så kan man cykla.
Man kan söndagscykla. Och så kan man motionscykla.
Oavsett hur så finns det en risk med att cykla. Jag menar att farten man
håller har en viss betydelse. Jag menar också att min och andras säkerhet är
viktig.
Så nu till alla idioter bakom en ratt som aldrig har gjort annat än att i
bästa fall söndagscyklat och som älskar att vara trafikpoliser utan någon som
helst kunskap eller förståelse.
Jag motionscyklar! Det betyder att jag håller en relativt hög hastighet för
att vara på en cykel. Våra cykelbanor i Göteborgsområdet är generellt i uselt
skick. Dålig asfalt, fulla av grus och en massa kanter lite överallt. Dessutom
befolkas våra cykelbanor av irrationella och opålitliga vuxna, barn och hundar.
När jag kommer med fart är det väldigt svårt att veta vart alla dessa ska ta
vägen. I bästa fall går de rakt. Dock inte alltid. Och påfallande ofta händer
det något oväntat som riskerar både deras och min säkerhet. Jag misstänker även
att det för deras skull inte är så trevligt att något plötsligt svischar förbi.
Utöver detta är det ytterst få bilister som noterar att en korsning inte
bara handlar att ha koll på vilka bilar som finns i trafiken. Jag vet inte hur
många gånger jag har lyckats undvika en olycka enbart för att jag har haft
koll. Bilisterna ser nästan förvånade ut när de från noll och ingenstans
upptäcker att korsningen de närmar sig även har en gång- och cykelbana. Om de
överhuvudtaget upptäcker det alls. i det sammanhanget känner jag mig otroligt
utlämnad och osynlig. En kollega smackade rätt in i en bil härom året i en
väldigt öppen korsning och då är det en kollega som söndagscyklar.
Hjärnskakning och månader med ömmande nacke är inget jag längtar efter. Vad kan
en krock i fart mer leda till?
Det är jag inte intresserad av att ta reda på för JAG FÅR CYKLA PÅ
VÄGEN. Och det är precis vad jag tänker fortsätta göra. För där syns jag
och både min och andras säkerhet blir betydligt bättre. Det är nämligen inte så
att man måste cykla på cykelbanan om det finns en. Det kanske du som trafikpolis
borde ha reda på.
Och på fullaste allvar. Vad är problemet? Att köra om mig? Knappast! De
flesta tycks inte ha några större bekymmer med det. Men så finns det några som
tutar och några som på rent djävulskap kör extra nära. Hur i helvete tänker de då?
Jag måste för dem verkligen vara ett jätteproblem eftersom de vill och vågar
riskera min säkerhet. Jag har även råkat ut för att få spolarvätska i munnen.
Men det var väl ändå inte meningen...
Men fortsätt bara att tuta på mig, för jag kommer fortsätta, att med mitt
största leende vinka och hoppas att det leder till irritation när du får för
dig att jag missuppfattar din signal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar