Träningshelg - Isaberg

Fyra herrar utan vare sig kvinnor eller barn. Träning, frågesport, samtal och god mat. En härlig jargong där ohämmade tungor dryftar vad som faller en in utan att man ska behöva fundera på eller oroa sig för att någon ska ta illa upp eller tolka på något negativt sätt. Det är i grund och botten bara ord och en befrielse att få skämta på varandras bekostnad samtidigt som det finns utrymme för djup och allvar. Jag är tacksam för alla härliga skratt men också väldigt nöjd över att denna helg blev av trots både magsjuka och blindtarmsoperation. Jag är även extra nöjd över att jag får saker att hända. Jag ville detta och lät det inte stanna med det. Det blev av!

Isaberg ligger bara en och en halv timma hemifrån och blir därför grymt tillgängligt. Stugan var fin och vi kunde välja och vraka mellan olika träningsformer såsom mountainbike, rullskidor, SUP och löpning. Vi åkte hemifrån fredag eftermiddag vid 15 och hann utan problem med ett kvällspass. Utcheckning från stugan var på söndagen klockan 11 och här var egentligen den enda missen. Vi bokade frukost till klockan 0930 och eftersom det försvann en timma i och med att klockan skulle ställas fram mellan lördag och söndag blev det lite snävt med tid. Med facit i hand borde vi ha skippat frukosten till förmån för en lunch. Då hade vi fått mer tid att i lugn och ro göra ett ordentligt morgonpass. 

Helgens träning:

För egen del ville jag i första hand fokusera på höjdmeter. Guldläge eftersom jag varken har lika branta eller lång backar hemma. Tyvärr fick jag min misstanke om att min klocka inte är speciellt korrekt beträffande höjdmetermätningen bekräftad. Lite tråkigt för mig som så gärna letar siffror att må bra av...

Fredag 

Höjdmeterjakt upp och ner för "Jättestigen" i 80 min för att sedan istället för att springa raka vägen hem på 10 minuter, springa vilse i 30 minuter. 

Lördag 

Morgon - SUP i en dryg timme. Hade tänkt längre men det var årets första tur och kroppen tyckte att det räckte samtidigt som tårna blev väl kalla.

Lunch - 90 minuters "vanlig" traillöpning med med ett extra fokus på att hitta höjdmeter.
Eftermiddag - En promenad som innefattade Jättestigen.

Söndag 

Morgon - Drygt 50 minuters löpning med mycket höjdmeter. 
Eftermiddag - Hemma i Partille igen kände jag att mina lår skulle må bra av en lättare genomsköljning och snörade på mig mina rollerblades för en lättare tur på 30 minuter. 

Den här helgen var en paus från livet som gav bra träning, härligt umgänge och massor med skratt. Det här gör vi om.

Fettförbärningsanalys - Acetrack

Nu har jag haft ketonmätaren Acetrack i tre månader och därför dags för en liten analys. 

Lite slarvigt uttryckt mäter Acetracken ketonvärdet i utandningsluften. Mer om Acetrack här:

https://getacetrack.com/sv/hem/ Jag är inte sponsrad....

Mätresultaten är väldigt individuella och ska inte jämföras mellan olika personer. Jag för min del har som högst haft 194ppm och som lägst 7ppm. Enligt Acetrack är man ur ketos om man har under 10ppm, något jag bara har haft vid 4 tillfällen/mätningar. Roligt att jag i princip alltid befinner mig i ketos. Nedan kommer jag att benämna mina mätningar som låga, medel eller höga och med det menar jag:

- Låga 0-50ppm.

- Medel 51-100ppm.

- Höga >101ppm.

Kost
Jag äter en lågkolhydratkost med stora inslag av fett och om jag äter som vanligt blir mina värden alltid höga. De gånger i samband med matintag som värdet sänks är när:

- Jag inte ätit mig riktigt mätt.
- Det har varit ett mindre fettintag.
- Jag har ätit väldigt mycket proteiner - Då blir det som en fördröjd effekt. Medelvärde ett par timmar efteråt men högt morgonen därpå. Tex ger ägg inte några jättevärden trots både majonnäs och smör till...

De få gånger jag har slarvat med en semla eller liknande, alternativt ätit mer kolhydrater än vanligt har inte påverkat mätresultaten speciellt mycket. Då har det legat på medel eller rent av högt ibland.

Kostmässigt blir analysen lite haltande eftersom jag aldrig slarvar med kosten under en "längre period". Hade varit intressant med en vecka med mycket kolhydrater men så viktigt är det inte.

Träning och fasta

Oavsett vilken träningsform blir mätresultaten tydligt lägre och även vid fasta blir resultaten lägre. Intressant dock att resultaten var lägre vid en 24 timmars fasta än vid slutet av en 72 timmars fasta. Denna jämförelse har dock bara gjorts en gång så det får bli att ta det med en nypa salt. Ska bli intressant att mäta nästa gång jag gör en längre fasta. 

Allmänt
Mina morgonvärden är alltid höga. Någon gång ibland har mätaren visat resultat som jag inte har förstått men i det stora hela ser jag en logik vilket är skönt. Kaffe och rå lök drar ner resultatet och eventuellt gör även blodgivning och/eller järntabletter det. Eller att järnrik mat helt enkelt drar ner. Jag äter en hel del lever och hjärta och efter den typen av måltider har jag legat på medel och inte på högt som är det normala. 

Jag tycker att Acetracken har ett flertal väldigt bra syften. Framförallt för att det motiverar till ett riktigt bra matintag och som alltid tycker jag att det är roligt med att mäta och få siffror att förhålla sig till. 

Kreativitet och skaparglädje en viktig nyckel till välmående

Hur viktigt är det med kreativitet och skaparglädje får att vi ska må bra?

Hur viktigt det är vet jag inte men däremot är jag övertygad om att det är viktigt. Väldigt viktigt! Och tyvärr tror jag att vi skapar allt mer sällan numera.

Det ligger i vår natur att tillverka och skapa saker. Tydligen är det också viktigt att vi måste kunna se vår skapelse i verkligheten. Effekten blir inte likadan digitalt eftersom hjärnan inte riktigt tar in det på samma sätt. Bonden som förr plöjde sin åker kunde lätt se sitt dagsverke medan vi idag inte gör det på samma tydliga sätt. Lägg där till att vi nu dessutom konsumerar tv-serier och sociala medier som aldrig förr. Passiviteten tar mer plats samtidigt som skapandeprocessen minskar.

Vår verkliga kreativitet och vårt skapande är lågt och det är jag övertygad om är negativt. För det kan ju inte bara vara en psykisk sjukdom att jag tycker om att dammsuga? Det smutsiga blir rent. Resultatet är synligt och lättbegripligt.

Eller att laga mat för den delen. Eller att snickra sneda pallar och ställningar som likagärna hade kunnat vara gjorda av en femåring....? Men det spelar inte så stor roll eftersom ansträngningen får ett tydligt resultat och jag blir nöjd eftersom min målsättning stämmer överens med min ambition.

Jag har haft få tillfällen där jag har tillåtits vara skapande och kreativ och därför har jag funderat över vad det är som gör att jag tycker så mycket om det jag nämnt ovan. Eller varför jag tycker så mycket om att pussla? Det tar tid, lång, lång tid men processen i sig med att då och då hitta rätt med en pusselbit för att många timmar senare se alstret är gott. Riktigt gott.

Det finns naturligtvis många förklaringar till varför jag tycker om att exempelvis träna och laga mat men en av dem är tveklöst att jag får utlopp för mitt behov att få vara kreativ och skapande. 

Vi mår gott av att vara kreativa och skapande. Överdriven passivitet och underhållningskonsumtion är dåligt för oss på fler plan än det fysiska. 

Mental ohälsa har mängder med olika orsaker. Ett uteblivet skapande är tveklöst en av dem och det hör starkt ihop med en hög mängd av passiv underhållningskonsumtion.

Spelexperimentet/drogtestet

Jag har spelat igen. Det förnämliga Civilization.

Bygg en by och utveckla. Forska och skapa. Byggnader, arméer, religioner. Det måste finnas mat till befolkningen och naturligtvis underhållning. Bygg och utveckla. Skapa ett imperium. 

Jag började spela Civilization innan barnen kom. Drygt 15 år sedan. Så roligt och så bra. Lekte med tanken på att använda spelet i undervisningen. Givet med tanke på att det med lätthet gick att dra nytta av i alla fyra SO-ämnena. När mina barn föddes spelade jag mindre och mindre tills det helt dog ut. 

Som barn och tonåring spelade jag naturligtvis också. Gillade Tetris men höjdpunkten var nog Championship manager. Extra roligt den där gången jag själv fanns med i spelet. 

När barnen hade fått några år på nacken skulle det köpas X-box. Jag såg fram emot att spela när ungarna var i säng. NHL! Så roligt...., trodde jag. Det var inte alls lika roligt som jag mindes det och de senaste 10 åren har jag inte spelat alls.

Det har inte intresserat mig och ur hälsosynpunkt har det verkligen inte varit aktuellt heller. Har ju till exempel kommit att avsky allt som har med barn/ungdomar och spel att göra. 

Tills nu...

Även om jag hade önskat att mina barn inte skulle spela så är jag naturligtvis inte helt verklighetsfrånvänd. De får spela om än på en blygsam nivå jämfört med andra. För några år sedan köpte jag Civilization VI till ungarna i hopp om att de skulle spela något som i alla fall var vettigt i pappas ögon. Men icke. Inte förrän nu. Från noll och ingenstans kom min äldste och bad mig visa honom spelet och i och med detta tändes något bekant i mig vilket gjort att jag passat på att spela själv en del...., eller rent av l i t e för mycket.

Så nyttigt!

Civilization är genuint jätteroligt att spela och riktigt svårt att stänga av. Jag har på förhand bestämt en tid när jag ska avsluta men ändå blir det att jag trycker ett par extra gånger nere till höger på "Next turn". Jag är på intet sätt immun. Livsfarligt. Intressant också hur stressad jag känner mig i spelet. Trots att jag vill ta det lugnt och spela enligt en viss plan stressar jag framåt i spelet och efteråt är jag lite missnöjd med mig själv över att jag inte lyckats ta det lugnare. Något annat jag noterat är känslan av meningslöshet efteråt. 

Vad har jag lagt min tid på? Hur meningsfullt var det? Vad hade jag kunnat göra istället?

Jag har haft roligt för stunden men tiden det tog har stulit tid från annat. Jag har inte läst lika mycket som vanligt och jag har inte heller varit lika produktiv som vanligt. Ändå smyger sig begäret på vid de tillfällen jag vet att "jag har tid" att spela. 

Jag tycker verkligen att det här är jätteintressant. Trots min inställning till spel och trots att jag är vuxen riskerar jag att överkonsumera. Detta är givetvis inget nytt för mig men nyttigt att få uppleva igen.

Våra barns och ungdomars hjärnor är inte färdigutvecklade. De har inte samma redskap för att stå emot lockelser och snabba dopaminpåslag. De måste ha hjälp att begränsa och ha ett regelverk kring sitt spelande och sin skärmtid. Tyvärr är det inte så och resultatet syns tyvärr tydligare och tydligare men ändå gör vi ingenting åt det. 

Mängder med barn och ungdomar lägger alldeles för mycket tid framför skärm idag. Vi ser det i skolan när de inte kan och inte vill/orkar och vi ser det på deras fysiska status också. Och då menar jag inte bara övervikt. Konditionen, koordinationen, balansen och kroppskontrollen blir bara sämre och sämre. 

Tydligheten i att skärmtiden äter upp enorma mängder tid kan inte bli tydligare. 

Och åt detta gör vuxenvärlden - ingenting. Vi kastar helt sonika ut dem åt hajarna. Av okunskap? Av lättja? Av feghet?

Mitt egna spelande..... Kanske någon vecka till men i och med att dagarna blir ljusare blir det också allt mer otänkbart att sitta inne och spela. Det får eventuellt bli en vinteraktivitet. 

Samtidigt. Varför införa något jag inte har saknat de senaste 10 åren? 

För att det är roligt?!

Jag tänker att det är mycket som är just roligt men många saker har utöver det roliga ett mervärde. Det har inte spelandet för mig.

Spännande med ändrat träningsupplägg

Löpning och antal mil i veckan, i månaden och på ett år har länge varit mitt huvudfokus men i år är det annorlunda. Jag har garanterat aldrig lagt så mycket tid på benstyrka som det här året i form av styrketräning och backträning. Jag har haft ambitionen tidigare år men inte riktigt löpt linan ut och det har berott på tre saker:

1. Huvudfokuset har alltid varit att springa långt och då har det inte funnits utrymme för styrketräningspass.

2. "Rädslan/oron" över det repetitiva i att springa i en och samma backe om och om igen. 

3. Styrketräningspass inomhus är tråkigt och har inget mervärde om man gör det själv.

Fokuset på benstyrkan hör ihop med en allmän tanke om ett ändrat träningsfokus i år:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/12/traningsplan-for-2022.html

Styrketräningen sker på lite olika sätt. Dels är det med vikter hemma hos min bror eller på jobbet. Det är via utfallssteg, grodhopp, ankgång och liknande samt via backlöpning.

Backlöpningen är jag för övrigt väldigt nöjd med. I och med rädslan/oron för det repetitiva har jag gjort lite annorlunda än vad som kanske är brukligt. Istället för att ta mig till den bästa backen sett till lutning och längd och köra upp och ner där i all oändlighet har jag istället valt att ta en "runda" och springa/gå upp och ner för de backar jag träffar på. Olika långa med olika lutning. Det brukar bli mellan 5-10 gånger upp och ner för varje backe jag stöter på. Uppför gnetar jag på och tillåter mig att gå ibland för att belasta lite olika och nedför håller jag oftast emot men släpper också på för att "rulla" ner med fart.

Det ska bli väldigt spännande att se vad det här kommer att ge för effekt i min löpning och framförallt på mitt kommande äventyr till Ängelholm. Min svaghet när jag sprungit långt har alltid varit låren i utförslöpningen.

Sen måste jag återigen nämna det märkliga med siffror. Skrev om det tidigare i år om hur de både kan hjälpa och stjälpa:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2022/01/siffror-motiverar-men.html

När jag haft målet att springa långt har det varit en ovärderlig hjälp och morot att ha koll på statistiken. Lika viktigt och rent av skönt är det att här och nu inte ha koll över huvud taget på antalet löpta mil. Jag registrerar alltid mina rundor (ska ju ta mig jorden runt...) men jag har ingen koll på hur mycket jag har sprungit på en vecka, månad eller i år. Jag är övertygad om att detta är riktigt viktigt för mig så att jag kan behålla fokuset på all annan träning. 

Inför äventyret Kållered - Ängelholm

I juni är det återigen dags att springa för EB och få uppleva ett nytt löparäventyr. Förra året var från Partille till Karlsborg:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Årets löpning blir mellan Kållered och Ängelholm.

Syftet är som senast. Jag vill springa, få lite egentid och förhoppningsvis samla in pengar till EB-loppet. Vid förra årets löpning fick vi in ca 15 000 kr och det vore fantastiskt om vi kunde slå det i år. Min uppmaning är även i år att göra gemensam sak med mig. Jag kommer att skänka cirka 16 kr/km eftersom det gör att jag kommer upp i 5 000 kr totalt vilket det kostar att få bli sponsor till EB-loppet. 

Jag hoppas innerligt att andra kan göra detsamma genom att gå/springa på hemmaplan. Spring eller gå och skänk valfritt belopp utifrån hur många kilometer du gör under samma tidsperiod som jag är ute och springer. 

Den här gången var det krångligare att få till en lämplig löpsträcka. Jag ville söderut i hopp om att kunna sprida EB dit men jag fick backa på ambitionen att mestadels springa i skogen av den enkla anledningen att jag inte lyckades få till lämpliga ställen att äta och övernatta på. Att jag springer från Kållered och inte hemifrån Partille är:

1. Jag jobbar i Kållered och kan sträckan Partille - Kållered in i minsta detalj. Inte jättepepp på att inleda med den.

3. Timingen i att hitta rätt längd för dagen för att på ett smidigt sätt kunna få mat och övernattning (sover hemma efter dag ett och behöver därför avsluta någonstans där jag kan ta mig hem kollektivt). 

Jag lärde mig en del av förra årets löpning och i år tänker jag vara mer noga med lämpliga dagssträckor. Det blir tex inga 80 km på asfalt med oändliga raksträckor den här gången utan möjlighet att fylla på vare sig vatten eller energi när andan faller på. Ängelholm är målet och vägen dit är spikad förutom en viss osäkerhet kring sista dagen. Jag vill gärna springa där ultraloppet Kullamannen går och får göra en avvägning utifrån hur benen känns om det blir så eller om jag tar det säkrare kortet med Kattegattleden - Asfalt men inte lika många höjdmeter och förhoppningsvis vackert ändå. 

Dag 1 Torsdag 9/6
Kållered - Dranstugan/Veddige 65 km. (Kollektivt/skjuts till Kållered)
Löpning: Sandsjöbackaleden och Hallandsleden.
Buss och tåg hem.
Övernattning: Hemma 

Dag 2 Fredag 10/6
Dranstugan/Veddige - Åkulla 40 km. (Får förhoppningsvis skjuts dit på morgonen....)
Löpning: Hallandsleden.
Övernattning: Åkulla outdoor resort.

Dag 3 Lördag 11/6
Åkulla - Falkenberg 52 km.
Löpning: Hallandsleden och asfalt.
Övernattning: Hotell Vesterhavet.

Dag 4 Söndag 12/6
Falkenberg - Halmstad 57 km.
Löpning: Kattegattleden.
Övernattning: Bettans husvagn.

Dag 5 Måndag 13/6
Halmstad - Båstad 41 km.
Löpning: Kattegattleden.
Övernattning: Pensionat Neptun.

Dag 6 Tisdag 14/6
Båstad - Ängelholm 55 km. Kanske mer.
Löpning: Kattegattleden eller Kullamannen.
Hemfärd: Tåg eller kanske, kanske att jag kan ordna med bilskjuts.....

Totalt borde det bli omkring 310 km på sex dagar och när jag tittar på det dag för dag tänker jag att jag har gott om tid på mig och inte behöver stressa. Pauserna kan få bli både långa och många. 

I den bästa av världar kommer den här löpningen bli en härlig upplevelse där jag inte hamnar lika djupt ner i källaren som jag vid ett par tillfällen gjorde förra året och att EB-loppet får mängder med uppmärksamhet och så förstås, pengar. 

Vi får se. 

Nils van der Poels träningsdokument

Jag kunde inte låta bli. Få i idrottsvärlden intresserar mig lika mycket som Nils van der Poel. Hur har han tränat och hur har han tänkt? 25 år men verkar snarare vis som en gammal grek. Självklart måste jag grotta ner mig i hans dokument för att få veta mer. 

Träningsmässigt delar han upp säsongen i tre delar:

1. Aerobisk

2. Tröskel

3. Tävling

Det finns flera intressanta saker i hans träning:

- Den enorma träningsmängden där han huvudsakligen ligger på mellan 20-30 timmar i veckan beroende på var i säsongen han har varit. 

- Att hans veckoplan har varit att träna i 5 dagar för att sedan vila i 2. 

- Att när han väl har kört på is så har det i princip enbart varit i tävlingsfart och att all annan träning har varit alternativ träning där cyklingen sticker ut. Utöver den har han även ägnat sig åt löpning och enbenssquats. Inga rollerblades eller annan form av träning som skulle kunna påminna om skridskoåkningen men som inte har samma teknik.

Cykelturerna har legat på sisådär 6-7 timmar per gång och squatsen har gått till på följande sätt:

Utan vikter på ett ben. Ner i skatingposition och sedan upp igen 18 gånger på 15 sekunder. Därefter benbyte. Detta i 9 minuter för att sedan ta en paus på 1 minut och sedan två likadana omgångar till. Dvs totalt i 27 minuter.

För att orka med var han noga med att tillsätta extra fett i kosten men var också noga med att muta sig själv med gottigheter och belöningar. Han experimenterade också en del med koffein (orka mera) och bikarbonat (gynna återhämtningen). I övrigt verkar han ha haft en väldigt liberal attityd till både mat och öl vilket han motiverar med att det måste finnas tid för avslappning och att kunna både njuta av ledighet och tänka på annat. 

Och det är väl det här som jag tycker är det mest intressanta med van der Poel. Hans så mogna och insiktsfulla attityd till så mycket. Att våga gå sin egna väg både vad gällde träningsupplägg och teknik. Att undvika transportdagar så mycket som möjligt eftersom de både tar energi och inte ger någon träning tillbaka. Att försöka undvika all sorts stresspåslag som inte hade med träningen att göra i form av att vara noga med vilka han umgicks med och att aldrig låta en konflikt eller annat grus ligga och gro i maskineriet. Att inte ha problem med att ge sig själv extra vilodagar om kroppen sa ifrån. Att vara prestigelös i största allmänhet. Hans sätt att förhålla sig till sin tränare och insikten i för- och nackdelarna med att träna i grupp eller ensam och varför ensam passade honom bäst. Förhållningssättet till media. 

Jag har haft stor glädje av att läsa hans dokument och har egentligen bara blivit mer nyfiken på honom. Jag hoppas att han tids nog skriver en bok som svarar ännu mer på vem han är och hur han tänker. Rimligtvis måste han tex ha haft någon form av mentor. Vem då?

Lite kuriosa:

- Insåg, den hårda vägen, efter ett tag att munhygienen inte var den bästa med tanke på alla mutor/godsaker.

- Han firade sitt världsrekord på 5 000 m med att ta ett cykelpass direkt efteråt på tre timmar med champagne i flaskan.

Lärdomarna jag tar till mig lite extra och kommer att fundera mer på är vilodagar och belöningar.

Jag har i många år nu tränat med målsättningen att träna varje dag. Jag har tänkt att genom att träna olika saker så vilar jag vissa muskelgrupper när jag tränar andra. Vilodagar har oftast kommit lite ofrivilligt när livspusslet ställt till det. Nu är jag inte i närheten av van der Poels träningsmängd och behöver inte ändra mitt sätt men nog sjutton är det tänkvärt även om jag tycker att det fungerat väldigt bra. Belöningarna är viktiga och där är jag lite kluven eftersom jag så tydligt tycker att det blir jobbigt när jag öppnar Pandoras ask även om det bara är lite grann. Trots allt så gottar även jag mig och jag tror att det ligger på en bra nivå men även detta är tänkvärt.

Slutligen. Läs Nils van der Poels dokument själv. Mycket givande!

https://www.howtoskate.se/

Förändra idrotten i skolan

Mer idrott i skolan!

Det är ett populärt ställningstagande och det har jag naturligtvis inget emot men jag tycker att det är viktigare att förändra ämnet som sådant. 

Teori och praktik. Ta bort all teori från ämnet. Låt hemkunskapen och No-undervisningen ta det teoretiska så att vi som idrottslärare kan fokusera på att få ungarna att röra på sig. Få rutiner för att röra sig, hitta rörelseglädje och upptäcka alla olika sätt det finns att idrotta på. Låt alla de elever som skyr det teoretiska få ett andrum och möjlighet att i alla fall i ett ämne kunna nå ett högre betyg utan det teoretiska kravet. Att få in rutinen, vanan och glädjen i att röra på sig är bra viktigare än att bara ha de teoretiska kunskaperna. Det är en skam att de elever, oftast pojkar, som är bäst på idrott inte får de högsta betygen eftersom de inte orkar med den teoretiska delen. 

Teorin i dagens idrottsämne fyller en väldigt liten funktion samtidigt som den stjäl rörelsetid. Den stora segern är att få in rörelsen/träningen som en vana för våra elever så att de förhoppningsvis tar med den till fritiden och framtiden.

Simning. Om simningen ska ligga på skolan måste vi få vettiga möjligheter att genomföra simundervisning. Det måste ges tid och pengar. Om inte så ska simningen helt enkelt inte vara skolans ansvar. Vad är meningen med att det ser fint ut på ett papper när våra elever inte får träna simning för att det är för svårt och krångligt att få ihop tidsmässigt, logistiskt och ekonomiskt? I vilket annat ämne ställer vi krav på att man ska kunna något utan att ge eleverna vettiga förutsättningar att träna?

Betyg. Ska vi verkligen ha betyg i idrott? Vad är det vi sätter betyg på? Att de kan saker i teorin? I praktiken? Att de vet att det inte är bra att äta socker varje dag men gör det ändå? Att de vet att man ska röra sig och hur mycket men inte klarar av det? Ska vi betygsätta deras kunskaper eller hur de agerar? Vad är kunskaper värda om man inte kan praktisera dem? I vilket annat ämne kan du få ett bra betyg utan att för den delen kunna praktisera kunskaperna? Integritetskränkande med den typen av betygssystem!? Garanterat.

Och om vi nu ska ha betyg, varför inte få bort flummet och vara tydliga där det går att vara tydlig. Kondition är tex grunden för att kunna utföra det mesta som görs i idrottsämnet. Vi har exempelvis beeptest, vi har coopertest. Ge oss nationella riktlinjer för vilka nivåer som ger vilka betyg. En tydlighet som skulle uppskattas av både lärare och elever. 

Dusch. Elever duschar inte längre (i alla fall inte på högstadienivå). Det är ett problem på flera plan. Gör man sitt bästa på en idrottslektion blir man svettig..... Hur många elever tillåter sig själva att bli svettiga idag? Vad gör det med deras engagemang i ämnet och fysiska utveckling? Utöver den fysiska biten funderar jag på vad det gör med eleverna mentalt när de aldrig få se andra i sin egna ålder nakna. Detta gäller inte bara idrotten i skolan utan även idrotten på fritiden. Ungarna duschar inte tillsammans längre vilket leder till att de blir obekväma med nakenhet och får en skev bild av hur människokroppar ser ut när deras enda input är från bilder (retuscherade!?) på nätet. Vad gör det med självförtroendet och självkänslan? Vad gör det inför en kommande kärleksrelation? Vi kan inte tvinga eleverna att duscha men vi kan ge dem bättre förutsättningar genom att tänka till hur vi ska göra med exempelvis mobiltelefonerna/kamerorna och schemaläggningen. Vem sjutton hinner duscha och byta om och ta sig till nästa lektion på 10-15 minuter?

Den fysiska nivån på barn och ungdomar idag är inte bra. Den är dessutom klart sämre än tidigare. Ansvaret ligger långt ifrån bara på skolnivå men jag anser att vi måste tänka om och få eleverna till:

- Att få rörelse som en vana och rutin.

- Att upptäcka alla olika sätt att röra sig på och på så sätt hitta sina favoriter.

- Att upptäcka rörelseglädje.

Handbok i biohacking av Martina Johansson och Mattias Hansson

 Vad är biohacking och hur gör du? Vilka värden ska du titta på och vilka livsstilsförändringar är bra att göra? 

Självkännedom och självanalys. Vad mår jag bra av och vad mår jag inte bra av? Hur reagerar magen egentligen när jag har ätit ägg, lök eller godis? Hur kommer det sig att jag är full av energi en dag och trött och hängig en annan. Biohacking handlar om just den här självanalysen som ett första steg för att sedan agera på olika plan för att nå så långt som möjligt med sitt välmående. Det kan handla om att sova bättre, äta bättre eller att träna bättre. Vi reagerar alla olika på olika parametrar och grunden i mycket av vårt mående är de inre systemen med alla våra olika hormoner och hur de reagera på vårt leverne men även hur vi reagerar beroende på deras nivåer. 

I den här boken får läsaren en genomgång i hur vi kan mäta och vilka val vi bör göra för att hacka oss framåt i vårt välmående. Den berör som jag nämnt ovan bland annat:

- Sömn

- Kost och näring

- Våra hormoner

- Träning

- Stress

- Olika tillskott

- Fasta

- Köld och värme.

- Biotillgänglighet

- Antiaging

Jag tycker att boken är riktigt bra och tror att den fungerar bra både för "nybörjaren" och den mer medvetne och erfarne. För nybörjaren kan den vara ett ypperligt sätt att få upp nyfikenheten för en rad viktiga hälsoparametrar och läsa mer på annat håll sedan och den erfarne får påminnelser och motivation att fortsätta på den inslagna vägen.

Extra intressant för min del att läsa om dopaminet och hur vi boostar det på ett felaktigt sätt vilket i sin tur innebär enorma svårigheter och problem med motivationen till annat som inte är lika roligt. Svårt att då inte tänka på dagens verklighet och elever som får ständiga kickar och sedan har ytterst svårt till annat.