En numera normal träningsvecka

Jag fascineras av vanor, förändring och utveckling. Hur det som gäller här och nu är det normala och att det faktiskt inte alltid varit så.

Med små steg i taget har jag på några år gått från att ha tränat några dagar i veckan till att göra det varje dag. Idag är det en självklarhet att göra någon form av träning varje dag och det är så djupt rotat att det är få dagar på ett år det inte blir så. Lika självklart som detta är idag, lika orimligt hade det varit för några år sedan.

Men jag har verkligen velat och trott på att det är bra för mig och med små steg i taget blir det tillslut ganska stor skillnad mellan då och nu.

Mina träningsveckor ser väldigt olika ut eftersom jag anpassar så mycket till vad dagen har i sin hand. Jobb, familjeliv och väder begränsar eller erbjuder möjligheter. Därför följer jag som jag tidigare skrivit aldrig i detalj något på förhand givet träningsprogram. Istället planerar jag ofta från dag till dag även om jag i stort alltid jobbar mot ett givet mål.

Exempel på en numera vanlig träningsvecka:

Måndag: 3 km simning, 16 km cykling, 6 km löpning
Tisdag: 10 km rollerblades, 30 min styrketräning.
Onsdag: 10 km löpning.
Torsdag: 30 km cykling, 13 km rollerblades, 11 km löpning
Fredag: 30 min styrketräning, 22 km cykling.
Lördag: 13,5 km löpning.
Söndag: 20 km löpning.

Träningsvecka eller kanske närmare bestämt rörelsevecka. Ibland tror jag att många förknippar träning med att man ska ta ut sig fullständigt vid varje pass. Jag tror mer på Rune Larssons visdom. "Spring så att du kan springa i morgon."

Var är jag imorgon?

Jag tänker återigen att livet får bestämma. Jag mår bra av träning och rörelse och strävar därför efter mer. Samtidigt finns det naturligtvis andra värden i livet jag också håller högt. Målet är att helheten ska vara så bra som möjligt. Det finns inget självändamål med att öka tiden på rörelsen om det innebär att andra bra saker tar stryk.

Därför finns det en stor poäng i att verkligen fundera på vilka de bra sakerna i livet är och att verkligen lägga tid på det och inte på annat som bara tar tid men inte ger något värdefullt tillbaka.

TV-tittandet och skärmtiden är två sådana exempel. Det ger mig inte mycket av värde och därför lägger jag inte speciellt mycket tid på det.

Rörelse däremot. I naturen. Det är världens bästa livselixir.

Träningsjämförelse Ironman - 100 miles löpning

Tre månader kvar till Kalmar Ironman. Träning och rörelse i alla dess former och jag kan inte annat än att reflektera över hur det känns jämfört med förra året vid den här tiden.

Då var det Aktivitus trailrace som gällde. 100 miles löpning att förbereda sig inför och jag sprang och sprang. Jag jagade mil vecka in och vecka ut. Kompletterade med lite styrketräning och lite cykling men framförallt sprang jag. Benen var mer eller mindre tunga hela tiden och jag kände en viss oro. Skulle jag orka med träningen? Jag ville och behövde springa mycket för att förbereda mig och därmed tänjde jag på gränserna. Löpning sliter och jag var noga med att inte bry mig om fart och tider. Det blev ett ständigt malande.

Idag ser det väldigt annorlunda ut.

Jag simmar, cyklar, springer, åker rollerblades och styrketränar. Tidsmässigt skulle jag tro att jag lägger ner ungefär lika mycket tid på min träning som året innan men den ständiga variationen gör att känslan är väldigt annorlunda. Det mesta av träningen är väldigt skonsamt. Visst blir musklerna trötta men de olika aktiviteterna aktiverar olika muskler och därför känns träningen inför Kalmar Ironman bra snällare än den inför Aktivitus trailrace. Jag har dessutom vågat springa med fart vilket jag egentligen inte har gjort på länge. En härlig känsla att känna sig snabb igen!

Triathlonträningen är varierande och skonsammare men det är löpningen jag verkligen älskar. Både simningen (inomhus) och cyklingen är mest ett nödvändigt ont. Jag tror och hoppas att simningen får sig ett lyft nu när det blir möjlighet att simma ute. Allt i naturen uppgraderar ju upplevelsen.

Jag är väldigt glad över mitt ändrade fokus. Träningen inför Kalmar ger mig perspektiv och får mig verkligen att inse vilka träningsformer som passar mig bäst. För det är tveklöst så att min träning mer och mer riktar sig mot kroppslig och mental hälsa. Börjar få fler och fler tankar om vad jag ska ta mig till efter Kalmar Ironman.

Och i princip alla riktar sig mot skogen...

Hej då ögonallergi och psoriasis

Det var under en begravning i Slovenien för en herrans massa år sedan som ögonallergin slog till med full kraft. Jag ville och höll på att slita ut ögonen. Det kliade och irriterade något fruktansvärt.

I många år var det sedan en del av mitt liv. Allergin kom varje år. Ibland värre, ibland lite snällare. Medicinen gjorde nytta.

Den fantastiska kvinnan som numera är min hustru har psoriasis (en inflammatorisk hudsjukdom - mycket förenklad förklaring). När vi träffades hade vissa delar av hennes hud kliande torra flagor. De var extra tydliga på knän och armbågar.
Medicineringen fungerade lite ojämnt. Tid i sol gjorde lite nytta.

Min ögonallergi är sedan ett antal år borta och detta trots att jag lägger mer tid ute i naturen än någonsin och min hustrus psoriasis har aldrig varit bättre. Och detta trots att ingen av oss medicinerar längre.

Eller gör vi kanske det ändå?

För omkring tio år sedan påbörjade vi en process med en rad förändringar som utan tvekan har höjt vår livskvalité på en rad olika plan och där allergin och psoriasisen bara är två exempel.

Vi började med att minimera alla former av tillsatser i det vi stoppade i oss. Maten skulle lagas från grunden. Steg två blev en lågkolhydratkost, dagligt intag av kokosolja samt D-vitamintillskott under vinterhalvåret. Steg tre har varit att vi inte ska få på oss kemikalier och annat via exempelvis schampo, tvättmedel och krämer.

Vi har många gånger diskuterat vilka orsakerna är till att det har blivit en sådan förbättring. Jag tror att alla förändringar ovan mer eller mindre har bidragit. Kanske att den rejäla minskningen av socker, som ju eldar på inflammationer i kroppen har haft störst betydelse.

Jag är i grund och botten emot medicinering och jag är övertygad om att min hustrus och mina erfarenheter på det här området har påverkat väldigt mycket. Om något är fel eller inte känns bra måste fokus ligga på varför.

Vad kan göras annorlunda?

Min ögonallergi försvann relativt fort och jag minns egentligen inte riktigt i hur många år jag har varit frisk från den. Min hustrus psoriasis däremot har långsamt, långsamt blivit bättre och vi är övertygade om att vi är på rätt väg men att det går att göra mer.

Inflammationer i kroppen styrs oerhört mycket av vad vi stoppar i oss men även av hur vi mår. Stressad eller harmonisk?

Många gånger när man gör någon förändring i livet vill man se resultat. Ibland kommer de fort, ibland dröjer de. Jag tänker att det är som allt annat i livet som har ett värde. Det krävs disciplin, vilja och tålamod. Och den där resan tar aldrig slut och även om man aldrig kommer ända fram så är resan i sig av godo och värd att uppleva. Framförallt när målet är ens egna välbefinnande.

Läs och lyssna. Bilda dig och prova.

För vår del har detta tankesätt gjort susen.

Sökandet efter rättvisa gör dig olycklig

Är det något du som förälder verkligen får ta ställning till så är det rättvisa. Och då är det på millimeternivå.

Det ständiga sökandet efter rättvisa blir som ett korståg och alltid, alltid är det den förfördelade som ser orättvisan. Finns det något värre än om brorsan får fem minuter mer speltid? Två russin mer? Eller att antalet russin är detsamma men storleken på dem????? Det kan ju skilja något milligram....

Så oerhört barnsligt!

Nej. Jag tycker verkligen inte det.

I vuxenvärlden ser det precis likadant ut. Det gäller kanske inte längre storleken på russin men precis samma fokus finns hos många och det förvånar mig att man är villig att lägga så mycket negativ energi på obetydligheter. Det man genom ständigt sökande efter rättvisa gör är att lägga enormt mycket tid och energi på att leta fel. Och gör man det så kommer man också att finna fel. Precis överallt och då kommer större delen av ens sinnevärld vara fokuserat på något negativt.

Att vi både ska söka rättvisa och ha rättvisa i större sammanhang är en sak men att med ljus och lykta leta efter den på alla nivåer är inte hälsosamt.

I jämförelsen med andra kommer vi alltid hitta de som har det bättre. Men betyder det automatiskt att jag själv har det dåligt för det? Det går ju att jämföra sig åt andra hållet också. Leva i Sverige på 2000-talet. Få människor har lika bra förutsättningar att må bra. Snacka om orättvisa.....

Jag tror att det är en styrka och en enorm fördel att se det positiva med sin egna situation och framförallt vara nöjd med det man faktiskt har. Att acceptera att ibland har jag fördelar, ibland inte.

Njut när det är bra och njut av det som är bra. En bra livssyn för att må bra.

Vilodag eller inte?

Jag mår bra av träning därför har det blivit rutin att utföra någon form av rörelse varje dag. Springa, cykla, simma, skida......

Jag anpassar efter väder och känsla. Har aldrig haft något detaljerat träningsprogram och kommer heller aldrig att ha det. Visst jag kan träna inför ett utstakat mål och därmed riktar jag min träning i stort men aldrig i detalj.

Just detta synsätt har förmodligen underlättat att jag nu i flera år har tränat varje dag. Och skulle det bli två eller fler gånger på en dag är det bonus.

Givetvis blir det inte varje dag eftersom det ibland helt enkelt inte går att få till utan att bete sig på ett absurt sätt som att kliva upp två timmar tidigare än normalt bara för att. Ibland kan någon lite sjukdom sätta stopp men jag låter i princip aldrig trötthet hindra mig från att träna.

Därför var den gångna veckan lite extra intressant.

Lördag morgon - någon form av träning - förmodligen löpning. Lördag lunch. Matintag men det kändes inte riktigt bra. Hade en klump i halsen resten av dagen och kände ingen som helst hunger. Åt därför inte något mer den dagen och söndagen vaknade jag upp med magsjuka och en enorm huvudvärk. Kroppen kändes som ett ursketet äpple och den enda rörelsen jag fick till förutom toabesök var vändningar och vridningar i liggande läge för att inte få liggsår. Slumrade/sov precis hela söndagen. Inget matintag.

Måndagen var något bättre men inte heller den här dagen kunde jag förmå mig själv att äta något.

Tisdagen var ytterligare bättre och jag var döless på allt stillaliggande och stillasittande. Ville upp och aktivera mig men klarade inte av så mycket mer än att plocka i diskmaskinen innan jag var tvungen att vila igen. Fick i mig lite mat men inte i några större mängder. Magen i gott skick igen men dagen var knappast en friskdag.

Hur skulle jag må på onsdagen? Frågan var viktig för mig eftersom min bror och jag på förhand hade gått ut med en inbjudan om att springa EB-loppet nya bansträckning på 15,5 km i terräng. Jag ville verkligen kunna vara med men insåg att mina förberedelser kanske inte hade varit klockrena ;)

Onsdag morgon kände jag mig som vanligt igen. Jag ville känna mig frisk och jag får nog säga att jag var det också. Eftersom jag i vanliga fall aldrig äter frukost på morgonen såg jag ingen anledning att göra det den här dagen heller. Jag tänkte att det kanske till och med skulle ligga mig i fatet att ha något arbetandes i en mage som precis hade återhämtat sig. Jag tänkte att jag kör så får jag i värsta fall kliva av. Brorsan skulle nog hitta ändå.....:)

Löpningen blev tung och jobbig och jag har frågat mig själv ifall jag hade gett mig ut även om vi inte hade haft den här tillställningen. Och svaret är ja men absolut inte lika långt. Efter löpningen kände jag mig rejält sliten både under resten av onsdagen men även under torsdagen.

Under torsdagen var kroppen som en geléklump och jag kände mig allmänt energilös. Hur skulle jag göra med Solvikingarnas trailpass på kvällen?

Hur många gånger har jag inte gett mig ut med precis samma känsla? Ofta har kroppen vaknat till liv och förmodligen lika ofta har jag genomlidit och sett det som mental träning.

Den här torsdagen valde jag att inte göra någonting annat än att äta, dricka och vila. Anledningen var att känslan jag hade inte berodde på trött kropp på grund av träning. Jag mådde som jag mådde eftersom kroppen var nedsatt av kombinationen magsjuka/låga intag av allt och en löpning som hade varit mer än vad min kropp hade behövt.

Och lärdomen är just det. Att verkligen analysera sin känsla. Vad beror den på? Är det bara trötta muskler och huvud så går det att köra på. Ett lättare pass av något slag är av godo men när där finns andra orsaker som i mitt fall en magsjuka ska man tänka till.

Jag är himla nöjd med att jag tog ledigt den där torsdagen. Framförallt eftersom det är så lätt att låta ambitionen ta över och att det därför kan bli dumma beslut. Det är inte farligt att vara trött och det är i de flesta fall inte nödvändigt att vila. Inaktivitet leder till mer inaktivitet. Men ibland måste man se annorlunda på sina egna grundläggande principer och värderingar. Undantag måste finnas när det finns särskild anledning.

Och fredagen....?

Jösses! Vilken fart och energi jag hade igen. Underbart.

Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma

Stjärnadvokat som kollapsar mitt under en rättegång överlever men försvinner därefter till Indien. När han tre år senare kommer tillbaka är han som en helt annan person. I samtal med sin förre kollega och vän berättar han om sina nya insikter och det är det här samtalet som är själva strukturen i boken.

Samtalet känns ibland väl tillgjort men det känns inte viktigt eftersom jag inser att det är ett bra sätt att få fram budskapet på.

Och vad är då budskapet i boken? Några av dem nedan:

- Bestäm över dina egna tankar.
- Det finns inga misstag, bara lektioner.
- Sätt upp mål och genomför dem.
- Öka din självkännedom
- Ta hand om kropp, sinne och själ.
- Gör det du är rädd för.
- Det krävs disciplin och viljestyrka för att må bra.
- Våga tystnad.
- Respektera din tid. Använd den på bästa sätt.
- Tjäna och hjälp andra. Göra goda gärningar.
- Lev i nuet.
- Delta i dina barns uppväxt.
- Var tacksam.

Det blev några stycken... Svårt att inte nämna dem. Svårt att utesluta. Svårt också att sammanfatta en sådan här oerhört viktig, tänkvärd och bra bok.

Jag känner hur jag utvecklas. Jag känner hur jag kommer till vissa sanningar både genom egna erfarenheter och funderingar och genom den här typen av böcker. Jag känner en extra glädje när jag känner igen det jag läser utifrån hur jag tycker själv. Jag blir extra motiverad när jag får klarhet i "nyheter". Vill lägga mer tid på att fundera och reflektera. På att genomföra och utvecklas.

Jag har slagit in på en väg som jag tror starkt på. Att då få läsa den här boken med all dess visdom är riktigt upplyftande.

Den är lättläst och förklarar på ett väldigt bra sätt hur vi lämpligen kan hantera livet.

Läs den!