Tankar om periodisk fasta

Mat är så himla gott!

Jag har fastat i många år nu och det är en självklar del av mitt liv. Det är en frihet att varken tidsmässigt eller humörsmässigt vara bunden av regelbundna matintag. I regel brukar fastan innebära att jag inte äter frukost och att min första måltid är någon gång efter kl 14. Sen brukar det bli ytterligare ett matintag under kvällen som regel senast vid 21. Det intressanta med kvällsmåltiden är att jag egentligen sällan är hungrig då men att aptiten dyker upp så fort jag börjar äta. Har ett flertal gånger tänkt att jag hade kunnat skippa måltiden men den sociala delen med familjemiddagen överväger med råge den tanken. En dag i veckan är fastan närmare 24 timmar (kväll till kväll). 

Bekymmer med ork och hunger har jag aldrig och fördelarna (vilka jag inte räknar upp här och nu) är många. Framförallt lockas jag av autofagin (cellstädningen) som sker under fastan.  

För ett och ett halvt år sedan provade jag för första gången på 48 timmars fasta. 

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2019/09/fasteexperiment-nasta-niva-i-min-fasta.html

Det gick väldigt bra och sedan dess har jag gjort det ett antal gånger till. Nu var det dags igen och eftersom jag trots allt inte gör det så ofta fanns en liten motvilja. Det lustiga är att motviljan inte yttrar sig i någon rädsla för brist på energi eller hunger. Istället har den att göra med att jag helt enkelt tycker att mat är så himla gott. Kanske ett resultat av fastan - att jag verkligen uppskattar måltiderna när de väl äger rum? Hursomhelst så är det lite motigt att förbereda middagen, slänga in den i ugnen, känna den härliga doften och sen veta att det där goda ska jag inte få äta sen. På sätt och vis lite löjligt med tanke på hur ofta man ändå äter. Förmodligen också en självklar känsla från ryggraden att äta om tillfälle ges. Naturen har sett till att vi utan problem klarar oss länge utan mat men givetvis också att vi ska ta för oss om den väl finns till hands.

Det där tycker jag är kärnan i fastandet. Att göra det enklare för sig själv genom att inte utsätta sig för matsituationen om man ändå inte har tänkt att äta. Sen har jag märkt att det gäller att ha lite kontroll när ätandet väl äger rum. 

Det är ju så gott och jag har inga problem med att äta mer även om jag egentligen är mätt. Överlag är det inga bekymmer men ibland stoppar jag i mig så mycket att jag helt klart blir proppfull på ett obekvämt sätt.

Ett utvecklingsområde. 

Lugn av naturen av Åsa & Mats Ottosson

Vi är naturen. Det är vårt ursprung och där vi kommer ifrån men det är kanske inte där vi väljer att leva våra liv. Dagens ohälsa beror på mycket och den här boken vill förmedla hur mycket gott det finns att vinna på att ta steget bort från stadsmiljön och in till naturen. 

Naturen påverkas oss på ett oerhört bra sätt. Den ger rörelse och mängder med intryck som lugnar oss och gör oss gott. Genom personliga berättelser och forskning förklarar Ottossons fördelarna med att låta naturen bli en del av vardagen eller som en återkommande oas i livet. Fokus riktas även mot mindfulness och de tipsar om olika övningar man kan göra för att verkligen kunna insupa fler av naturens alla fördelar. 

Boken är bra och vacker. Jag funderar lite på vem den riktar sig till. Jag tänker att för oss som redan är naturberoende blir boken som en trevlig bekräftelse. Den stora målgruppen är givetvis de som inte har upptäckt eller insett naturens superkraft. Samtidigt finns kanske inte då heller intresset om man inte är i ett stort behov av hjälp. Definitivt till läkare och vårdpersonal. Boken tar på ett bra sätt upp att rörelse på recept och naturen på recept är något som stadigt kommer men visst skulle det gå fortare om de läste den här fina boken. 

Kunskap och motivation. Två väldigt starka ingredienser som den här boken ger läsaren. 

I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard

I "I trygghetsnarkomanernas land" menar David Eberhard att vi idag har ett överdrivet behov av trygghet och kontroll som i grunden får oss att bli ännu mer rädda och ängsliga. Vår ökade trygghet har lett till att vi ser hot och faror i minsta lilla sak och förstorar de eventuella konsekvenserna från en liten fjäder till en höna. 

Detta drivs på av staten, sjukvården och media och påverkar oss alla mer eller mindre. Det får oss också att agera på ett mer bortskämt sätt där vi lägger över allt mer ansvar på någon annan istället för att själva agera och göra det bästa vi kan av en given situation.

Boken är bra och extremt aktuell så här i Covidtider. Både utifrån ett samhälleligt och ett individuellt perspektiv. Eberhard är roande med många intressanta och bra exempel för att driva sin tes. Det blir en hel del siffror och uppskattningar som jag gärna hade velat ha en uppdaterad version (boken kom ut 2006). Budskapet hamras verkligen in och det blir lite onödigt upprepande efter ett tag. Boken hade kunnat vara kortare helt enkelt men är ändå mycket läsvärd.