fredag 31 december 2021

Nytt längdrekord: Drygt 4000 km under ett kalenderår

Någon gång i våras dök tanken upp om att det vore roligt att komma upp i 4000 löpta kilometer på ett år. Tanken både lockade och lockade inte. Det är alltid roligt med rekord men vad kommer det att kosta? Jag ville inte att målsättningen skulle bli ett jobbigt ok. Ett mål som riskerade att göra löpningen allt för kravfylld. 

Sommaren gick och när jag räknade på det insåg jag att det inte skulle bli några problem. Jag skulle vara tvungen att hålla ett veckosnitt på 75 kilometer resten av året och det kändes överkomligt eftersom jag så ofta springer mer än så. Hösten blev därför härligt kravlös och jag lyckades stå emot lockelsen att springa mer. Varför nöja sig med 4000 när det skulle kunna bli mer? 4500 kändes inte orimligt. 

Men jag var nöjd och var inte intresserad av att höja ribban, framförallt av två anledningar. 

1. Stand up paddle hade tagit sig in i mitt liv och jag ville mer än gärna njuta av denna för mig nya träningsformen.

2. Någon gång under sommaren bestämde jag mig för hur tränings- och rörelseåret 2022 skulle se ut. Mer variation och därmed mindre löpning. Och det blev som att jag tjuvstartade med det.

Längre längre fram?

Hur långt skulle jag kunna springa på ett år? När jag ställer mig den frågan dyker genast en annan fråga upp. Hur långt vill jag springa på ett år? 5000 km? 5200 km?

Jag kan mycket väl tänka mig att jag hamnar där något år framöver. Löpningen är trots allt min passion och tid finns om jag vill. Vi får se. 

2021 års löpning i siffror:

Totalt: 4 096,4 km

Snitt per månad: 341,4 km            per vecka: 78,8 km                 per dag: 11,2 km

Längsta dag: 78 km

Längsta vecka: 309 km (även detta rekord)

Längsta månad: 525,2 km


onsdag 29 december 2021

Tips på mental och fysisk återhämtning

Allt vi gör i vardagen slukar energi. Ibland är vi medvetna om det, ibland inte. För att orka behöver vi ladda batterierna. Nedan mina tips, en del självklara, på saker som ger mig både mental och/eller fysisk återhämtning och mer energi:

- Sova.

- Träna.

- Kallbad i badkaret efter löpning

- Kalldopp.

- Bastu

- Rörelse i naturen.

- Näringstät och antiinflammatorisk kost.

- Middag med goda vänner.

- Läsa bok.

- Spela brädspel (förutsatt att ingen i sällskapet bryter ihop...)

- Fokus på en sak såsom att pussla, laga mat eller dammsuga.

- Massage.

- Ben i högläge.

- Tillskott i form av magnesium och Cellexir. Rabattkod: DP50%

Läs gärna mer om Cellexir i tidigare inlägg. 

- Ge blod och trombocyter.

- Meditation/djupandning.

- Solljus.

- Umgås med barn/ungdomar.

- Elda utomhus.

- Skratta och leta roligheter och skämt/hyss i vardagen.

- Tystnad.

Sen gäller det som alltid att hitta rätt nivå. Flera av punkterna ovan har en tendens till att kunna ta en hel del energi också. Reflektion och analys som alltid!


måndag 27 december 2021

Träningsplan för 2022


Jag har alltid mängder med olika träningsmål. För dagen, för veckan...., för året. Oftast har de styrts av vad jag har haft för tävlingar framför mig såsom Ironman, klassikern eller ultralopp. 

Grunden är alltid löpning och många gånger är det just löpningen som styr utifrån hur många kilometer jag vill göra på ett år. De senaste åren har det dock inte blivit speciellt många tävlingar och under 2021 råkade målet mest efterhand bli att jag skulle slå längdrekord (löpning) på ett kalenderår. Samtidigt har en tanke vuxit fram om hur jag vill lägga upp kommande års träning och den ser ut enligt följande:

Mindre löpning till förmån för framförallt SUP, styrketräning och rollerblades. Kommer eventuellt även bli en del rullskidåkning och transportcykling och en massa, massa tåhävningar. 

Jag tror i största allmänhet att det är bra att variera sig. Kroppen och till viss del huvudet behöver det och för min del vill jag och behöver jag göra lite annorlunda för att optimera kroppen. 

Mindre löpning. I vanliga fall har jag ett mål för hur många kilometer som minimalt ska göras under en vecka. 2022 kommer jag att sänka det målet eftersom jag vill ge annan träning mer utrymme. Min kropp har vissa skavanker som jag vill ta itu med både genom att sänka belastningen som löpningen faktiskt innebär men även för att få tid till att åtgärda problem såsom mina hälsenor. De begränsar mig inte men jag har tänkt att springa i många, många år till...

Mer styrka. Jag behöver helt enkelt styrketräna mer. Är trots allt 40+ och då minskar muskelmassan per automatik om den inte hålls igång. Samtidigt finns det en hormonell poäng som är viktig. 

Mer SUP. Stand up paddle har kommit för att stanna. Det är skonsamt för kroppen och en fantastisk träningsform som på många områden påminner mig om löpning. Det är riktigt bra träning och en underbar naturupplevelse som lockar till äventyr.

Rollerblades, rullskidor och cykling. Hur mycket det blir av den här varan återstår att se. Tanken är att de ska ersätta löpningen men samtidigt är de alla väderberoende och jag har inte tänkt att utmana mig själv mentalt genom att på förhand bestämma att dessa tre ska eller måste göras. Är det dåligt väder blir det garanterat löpning istället.

Det ska bli lite skönt att inte ha löpningens kilometerkrav i bakhuvudet samtidigt planerar jag att göra ett nytt löpäventyr till våren likt den till Karlsborg förra året och då gäller det att vara tränad för det. 

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Det innebär att det kommer att bli en naturlig periodisering med utöver den periodiseringen som väder, vind och årstid redan erbjuder. 

Annan träningsform? 2021 blev jag med SUP och överförtjust. Jag är givetvis öppen för fler träningsformer som dyker upp. Har just nu bara ingen aning om vad det skulle kunna vara men är öppen för vad som än kan komma i min väg. 


måndag 20 december 2021

De låga förväntningarnas rasism i skolan 2.0

Hm, en klocka. Med tre! visare. Olika långa...

Jag jobbar på en högstadieskola. Årskurs 6-9. Eleverna har ett schema. På schemat står det tider. Exempelvis tider på när en lektion börjar och slutar. Schemat finns digitalt och på papper. 

Förutsättningarna ovan är inte tillräckliga när eleverna har lektion för att besvara den stora frågan: 

När slutar lektionen? 

Den frågan måste ha ett klart, tydligt och snabbt svar. Eftersom eleverna inte har tillgång till sin mobiltelefon (men arbetsredskapet datorn har de...) under lektionen uppstår ett gigantiskt problem eftersom papper...., är en forntida artefakt de inte kan befatta sig med. 

Hur i hela värden ska de veta när lektionen slutar?

Hm....

I flertalet möten och konferenser har vi stött och blött. Hur löser vi detta gigantiska problem? Våra stackars elever behöver verkligen hjälp med det här. Att eleverna kollar sina telefoner innan lektionen börjar är ett alldeles för högt krav. De skulle exempelvis vara tvungna att sluta spela sina spel några sekunder tidigare. Fullständigt otänkbart. Inte heller kan de släpa på en tung lapp i fickan och naturligtvis inte heller kolla dörren in till salen där salschemat är uppsatt. 

Hm...

Den måna, ömmande och vårdande vuxenvärlden i skolan som så gärna vill hjälpa till har naturligtvis en lösning. Steg 1 i att lösa detta ofantliga problem har varit att vi har blivit ålagda att skriva upp när lektionen slutar på tavlan. Eftersom vi alla har en klocka på väggen i klassrummet är problemet löst?

Nej...., inte riktigt. För mig har det varit något oklart i vad det är som har fallerat men lösning 1 har tydligen inte fungerat på ett tillfredsställande sätt. 

Därför har vi naturligtvis tagit detta ett steg vidare. Steg 2: En klocka - en form av nedräknare har köpts in.

Jag undrar vad steg 3 kommer att bli när inte heller steg 2 fungerar....?

Det här är bara ett exempel på hur vi i skolan nedvärderar, förminskar och rent av kränker eleverna. Kravbilden blir pinsamt låg och eftersom de stackars eleverna är människor anpassar de sig.  

Jag för min del är helt paff av flera orsaker.

1. Hur har vi hamnat här? Hur kan ribban ha sjunkit så lågt?

2. Den stora majoriteten av mina kollegor sätter med glädje upp den här nya klockan i klassrummet. Hur sjutton är det möjligt att jobba som lärare på en högstadieskola!!!, och tycka att det här är en bra idé?

3. Jag har ingen aning om vad den här klockan kostar men det spelar ingen roll. Hur i hela härligheten kan det vara ok att lägga skattepengar på den här typen av "hjälpmedel".

Jag för min del börjar bli orolig för min anställning. Givetvis har jag aldrig skrivit upp på tavlan när lektionen slutar och den där nya klockan tar jag inte i med tvång. Hur stor är risken att få sparken? Jag tar ju uppenbarligen inte mitt uppdrag på allvar. 



fredag 17 december 2021

Lucia swimrun 2021

Äntligen!

När jag först gången hörde talas om Lucia swimrun var reflexen, vilka idioter. Att köra en swimrun mitt i vintern är ju rubbat och inget annat. Det här är ett antal år sedan och då var jag en frusen individ med noll intresse av att söka upp just kyla. Minns att jag till och med tyckte att det var jobbigt att ta ett dopp mitt i sommaren förutsatt att det inte var helvetiskt varmt.

Men de senaste åren har det ju hänt en del på den fronten. En god vän fick en januaridag i mig i plurret under en löptur i skogen för ett par år sedan och det var startskottet till en ny värld. Det var till en början skräckblandad förtjusning men även oerhört skönt både mentalt och fysiskt. Dessutom väldigt tillfredsställande att flytta på de mentala gränserna. Det är fantastiskt att utvecklas.

Förra vintern  doppade jag mig minst en gång i veckan hela vinterhalvåret. Ångesten försvann liksom aversionen mot kyla och jag började så sakteliga se fram emot doppen. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att tanken, "är det här verkligen en bra idé", ibland kommer upp i huvudet. Men det förblir numera bara en tanke och inget som förknippas med obehag längre.

Efter två års uppehåll var det i år åter dags för Lucia swimrun och jag anmälde mig av två skäl.

1. Jag vill givetvis prova och smaka på något nytt.

2. Jag tänkte att det skulle bli en rolig familjeaktivitet.

Lucia swimrun innebär cirka 900 m löpning och cirka 30 m simning gånger 6 varv. Det rekommenderas att ha våtdräkt. Funderade ett kort tag på att sticka ut lite genom att avstå våtdräkt, men nej. Första gången man gör något är det vettigt med hängslen och livrem. 

Eventet var riktigt mysigt och det är ju något speciellt när likasinnade möts för att göra något som anses vara lite tokigt. Känner igen känslan från ultralopp. En sorts genuin gemenskap. Dräkten gjorde stor skillnad för upplevelsen och jag tyckte inte att det var speciellt kallt förutom i händerna vilket märkligt nog försvann efter ett tag. En nördig detalj är att det inte blev något "skvättande" i vattnet och jag antar att simningen gjorde att det inte riktigt fanns ro till det. Annars kommer det per automatik....

Lillgrabben var med och kunde naturligtvis inte vara stilla utan hängde med i ett antal varv. Efter ett tag kom frågan ifall han också fick hoppa i och det finns ju bara ett svar trots att han inte hade något ombyte med sig. Så på sista varvet plumsade han i som alla vi andra och det uppgraderade ett redan trevligt arrangemang. 

Hans reaktioner efteråt gjorde det här till ett minne för livet. Han bubblade som bara han kan och var extremt nöjd med sig själv och det finns få saker som värmer mer än när ens barn lyckas med något som de tar sig för oavsett vad det handlar om. Och själva är nöjda och njuter av det.

Som jag skrev ovan. Det är fantastiskt att utvecklas oavsett vad det gäller. Att höja ribban och vinna över sig själv. Begränsningar som finns är allt som oftast uppsatta av oss själva. Ibland tyvärr också av vår omgivning. Vill vi så kan vi inte per automatik men med ambitioner, motivation, vilja och arbete kommer vi långt.

Hamnade efteråt i något av ett moraliskt dilemma. Vi hade ju inte betalat anmälningsavgift för grabben. Han sprang ett antal varv men hoppade bara i en gång så jag tänker att en reducerad avgift är rimlig. Samtidigt tog han minst sagt för sig furstligt av gottebordet efteråt så risken är att hans avgift rent av borde vara högre än min. Får ta kontakt med Colting om detta eller snällt invänta en faktura...:)

Längtar till nästa år. Misstänker att det finns en viss herre i familjen som kommer att vilja vara med fullt ut då.


torsdag 16 december 2021

Den metabola pandemin av Lars Bern

Den metabola sjukligheten i världen har ökat lavinartat de senaste 40 åren. Lars Bern går i den här boken, mycket grundligt, igenom vad det beror på och vad det leder till för konsekvenser både på samhälls- och individnivå.

I början får vi följa Lars egna sjukdomshistoria som är allt annat än vacker. Hur han följer rekommendationer och hur han i princip bara blir sämre fram till att han på egen hand börjar forska och hittar nya vägar. Vägar som får honom att både må bättre och får honom motiverad att gå på djupet över hur sjukvården agerar och på vilka grunder.

Den här boken är väldigt bra men också väldigt, väldigt grundlig. Bern går igenom:

- Livsmedelsindustrin.

- Läkemedelsindustrin.

- Vår naturliga kost och miljö.

- Mat som gör oss sjuka och friska.

- Jordbruk och djurhållning.

- Cancer, diabetes och andra "vällevnadssjukdomar".

- Kemikalier och miljögifter.

- Kosttillskott och fasta.

Att boken är så grundlig och går in på minsta detalj är både positivt och negativt. Jag tror helt enkelt inte att alla orkar ta sig igenom boken om man inte är rejält motiverad. Jag själv är lite kluven till den. Jag tycker till exempel att den ofta är väldigt upprepande. På gott och ont. Vissa budskap är inte fel att de hamras in men eftersom boken är närmare 500 sidor tycker jag att det hade varit lämpligare att korta ner den istället. 

Budskapet är klockrent och följer samma mönster som många andra böcker jag läst och stämmer väl överens med hur jag själv försökt äta och leva de senaste 10 åren. Lite trevligt att just en person som Bern har skrivit boken med tanke på vilken tyngd han innehar bland annat i egenskap av fleråriga studier av medicinsk forskning. 

Jag rekommenderar boken framförallt för att den har en helhet som ingen annan bok i det här ämnet har. Samtidigt rekommenderar jag lika gärna att man läser andra böcker som som fokuserar på vissa av punkterna ovan och inte alla. De är lite lättare att smälta. 

tisdag 14 december 2021

Smaka på livet

Fantastiska vyer i Slovenien.

Målsättningar, ständiga målsättningar är en livskraft som aldrig får ta slut. Allt som oftast är de kanske förknippade med träning men de måste finnas i allt. 

Livet är nyfikenhet. Den dagen vi slutar vara nyfikna på livet är det nog lika bra att "plocka ner skylten". 

I mitt huvud formulerar jag det i termen att "Smaka på livet". Det riktiga livet som äger rum utanför skärmen. Att prova på saker och uppleva saker för att få reda på hur det smakar. Är det något jag vill ha mer av eller inte? Vad nytt kan jag lära mig? Dansa!? Rida!? Spela instrument!? Eller som Lucia swimrun härom dagen...


Jag har en pensionärslista. En lista med saker jag idag tror att jag vill göra när jag blir pensionär. Den ändras lite då och då. Men jag har också en "härochnulista" för att smaka vad livet har att erbjuda. Jag tänker att det finns massor med saker att upptäcka i form av upplevelse, erfarenheter och kunskaper. 

Ju mer vi smakar desto rikare blir vi och jag har svårt att se att det någonsin går att bli mätt. Däremot finns en risk att stänga in sig och låta det bekväma ta över. Att hålla sig till det gamla och beprövade. Det fungerar och duger. Men då blir det aldrig annat än "pannkakor" och "köttbullar" eller kanske "pizza" och "hamburgare". Låter skittrist.



fredag 10 december 2021

Naturen är Gud och vägledningen till livet?


Jag brukar säga att löpning är min religion och skogen min kyrka. Är gudsbegreppet rent av en "personifiering" av naturen för att göra den mer begriplig? Den religiösa aspekten är ytterst relevant oavsett hur religiös man är. I grund och botten handlar religion om livsregler. Hur bör vi leva för att må bra?

Om naturen är Gud och därmed facit till hur vi bör leva blir det en bister läsning. 

Nog för att naturen är vacker och på många sätt underbar. Men den är även rå och brutal. Full av orättvisa. Under hela mänsklighetens historia har vi varit utelämnade åt dess nycker. Den har utmanat oss på alla tänkbara sätt. Köld och värme, hunger och faror. Ständig rörelse och basala behov har varit grunden för överlevnad. Naturen ger och naturen tar. 

I och med vår intelligens och uppfinningsrikedom har vi sakteliga tämjt naturen. Vi kommer aldrig bli dess herre men är definitivt inte dess slav eller tjänare på samma sätt som tidigare. Sakta har vi blivit mäktigare och på så sätt till viss del gjort även oss själva till Gud. 

Vår upphöjda position har tagit oss till ett förrädiskt paradis där vi numera är långt ifrån vårt ursprungliga element. Vi klarar inte av Satans lockelser om bekvämlighet och andra synder. Vi gör naturligtvis allt vi kan med vår nyvunna makt för att slippa det hårda, utmanande och jobbiga. Utgångsläget är ett annat och långt ifrån den naturliga miljön som alltid har varit vårt hem. Nu kommer inte rätt beslut av sig självt utan måste bli ett aktivt val. Beslut som blir svåra att ta eftersom vårt utgångsläge nu är det "paradisiska".

Tidigare späkte naturen oss och gjorde lite vad den ville med oss. Det fanns inget annat än att stå ut och reda ut. Och där och då fick vi det vi skulle ha för att utvecklas och bli starkare. Tillslut blev vi så starka och mäktiga att vi nu måste tänka tvärtom. Vi vill hela tiden ha det bättre och nu är vi på den nivån att bättre är att vi aktivt behöver jobba för att få det "sämre". Vi behöver utsätta oss för svårigheter som naturen tidigare utsatte oss per automatik. 

Det är jobbiga beslut:

- Att tvinga sig själv att låta bli att äta jämt och ständigt. 

- Att tillåta sig själv att frysa.

- Att röra sig fastän vi egentligen inte behöver eller vill.

- Att avstå från ständiga kickar av alla dess slag.

Jag går igång på evolutionen. Jag tycker att den berättar så mycket och den ger mig en logik som känns väldigt tillfredsställande. Vi ska tvivelsutan tillåta oss själva att njuta men får inte hamna i det tillståndet permanent. Det blir förrädiskt gott och därmed inte bra. 

Vi mår bra av en portion motstånd av alla dess slag.

 


tisdag 7 december 2021

Naturliga produkter till min naturliga kropp

Aleppotvål 

Sömn, rörelse och kost. Stress och skärmtid. Väletablerade saker i vardagen som behöver fungera bra för att vi ska må bra och som vi alla mer eller mindre jobbar aktivt med...

Gifter då?

Att äta så rent och oprocessat som möjligt är det allt fler som tänker på men hur många är det som tänker från andra hållet?

Det vill säga utifrån in. Varje dag kletar de allra flesta på sig mängder med märkligheter i form av olika deodoranter, krämer med mera. Huden är ett organ. Vårt största organ dessutom som suger åt sig allt vi kletar på den. Och har det kommit in måste det bearbetas...

Hur påverkar det oss? Hur stor del utgör det i vårt totala välmåendepaket? Jag vet inte men jag är övertygad om att det påverkar och hur mycket det påverkar beror sannolikt på hur stort hälsokapital vi har från början. Sköter man sig med grunden jag nämner överst påverkar det kanske inte så mycket men ackumulerat påverkar det helt säkert.

Tvättnötter

Jag för min del tänker att det inte finns någon anledning att inte bli så giftfri som möjligt. Sedan flera år tillbaka använder jag inte någon deodorant (är redan gift och har två barn...:). Aleppotvål på huden och kläderna tvättas med så kallade tvättnötter. Naturliga produkter till min naturliga kropp. 


fredag 3 december 2021

Löpning för motionär och elit av Eric Hagelin

 Det här är en väldigt omfattande bok om löpning som innehåller det mesta:

- Fysiologi.

- Träning och prestation.

- Återhämtning.

- Planering och tävling.

- Skador, symptom och rehabilitering.

- Material och utrustning.

Boken är bra men väldigt ingående och det är nästan nördvarning att ta sig igenom den från pärm till pärm eftersom den verkligen går på djupet. Jag märkte att jag efter hand hamnade i en skummande läsning delvis på grund av att  jag inte har intresse av att dyka riktigt så djupt i varenda sena och muskel som boken erbjuder. Jag rekommenderar istället att man använder den som en uppslagsbok och letar upp de delar som kan vara intressanta för stunden.

Boken har inte så många år på nacken men ändå är den skriven i det gamla paradigmet vad gäller kolhydrater och fett. Jag tycker verkligen att det är synd att det är så många som har så svårt att ta till sig det "nya" i hur man kan äta och träna med fett som primära bränslekälla och alla de fördelar man får av det vad gäller allt ifrån ork och energi till återhämtning och avsaknad eller i alla fall minimering av muskel- och träningsvärk. Ska jag vara krass så finns inte jag. Utifrån ett kost- och träningsperspektiv vill säga, det går inte att träna, springa och leva som jag gör. Lustigt då att jag har gjort det i närmare 10 år med mer än gott resultat.

onsdag 1 december 2021

Bastuboken av Hans Hägglund

Att få sätta sig i en bastu efter en löpning är riktigt ljuvligt. Jag har tyvärr ingen bastu hemma men har ändå  förmånen att få basta en gång i veckan i Solvikingarnas klubbstuga. Att det är oerhört skönt och att jag är övertygad om att det är väldigt nyttigt och hälsosamt är en sak och att då även få "läsa på" i och med den här boken hade jag inte svårt att motivera mig till. 

Bastuboken är väldigt välskriven och tydlig i sitt upplägg. Det går givetvis att läsa den pärm till pärm men det finns också alla möjligheter att använda den som en uppslagsbok. Inledningsvis blir det en historisk genomgång om bastu och hygien i största allmänhet samt vad det finns för fördelar och därefter följer kapitel som utgår ifrån våra olika organ och kroppsdelar samt hur de reagerar på bastandet. Längre fram i boken fylls det på med olika sjukdomar och på vilket sätt bastandet påverkar dem. 

Jag tycker att boken är riktigt bra. Lite synd och i mina ögon märkligt att det inte forskats mer om bastubadandet. Det gör att boken inte kan fastställa så många sanningar utan allt som oftast visar på troliga fördelar med bastandet istället. Lite synd samtidigt som jag inte har några större problem med detta eftersom jag gärna utgår ifrån vad jag anser är troligt och/eller rimligt utifrån det jag kan om kroppen och dess system. 


En del av sjukdomskapitlen intresserade mig lite mindre men däremot blev jag ordentligt fokuserad när det handlade om saker som ligger mig närmare såsom hur bastandet påverkar muskler och hormoner samt i samband med kalla bad och träning.

Glädjande att Hans Hägglund ligger bakom ett bastulabb och att han framöver kommer att forska om hur vi påverkas av bastandet. Ser fram emot att få ta del av vad han kommer fram till.