Forskningsfusket! av Ralf Sundberg

Docent Ralf Sundberg går noggrant igenom hur forskningen inom mat och medicin har gått till under framförallt 1900-talet. Han inleder med att redogöra för Rockefeller och hur oljeintressenterna jobbade för att hitta ekonomisk vinning i de fyndigheter som gjordes. Vidare till andra världskriget och vad man hade för uppfattning att soldaterna skulle få med sig för energi. Reklamens mördande effektivitet och påverkan samt hur viktigt det blev att ta över nazisternas och IG Farbens stora kunskaper om kemi. Kunskaper som ledde till möjligheten att på kemisk väg skapa mediciner för att rädda vår hälsa som ännu inte behövde räddas. Hur viktigt det istället blev för företagen att skapa ett behov istället för att bota. Och sen alla forskare som på ett eller annat sätt styrdes av sin egna okunskap, politiska påtryckningar och framförallt ekonomiska intressen för att genomdriva en tes som det inte ens fanns behov av.

Slutligen även hur fler och fler ifrågasatte och hur det sunda förnuftet tillsammans med forskning utan påtryckningar började lysa upp i den hårt tillverkade dimman.

Boken är väldigt mycket på en gång. Första tredjedelen tycker jag är otroligt bra och intressant. Jag inser att det till största del beror på att jag här var totalt okunnig i hur det låg till. Nog för att jag till exempel visste att amerikanarna snodde mycket av nazisternas kunskaper men jag visste inte att det gällde även den kemiska biten. Inte heller hur viktig den var för den framtida läkemedelsindustrin.

Resten av boken går tydligt igenom hur forskningen har gått till i världen. Och det finns egentligen bara en kommentar till det. Vidrigt! För gemene man är vetenskap och forskning detsamma som ärlighet, kvalité och något man inte behöver förhålla sig källkritiskt till. Det är även något vi inte direkt kan förhålla oss källkritiskt till eftersom vi helt enkelt inte har möjligheten till det eller rent av den språkliga förmågan. Alltså litar vi på forskningen och oj, vad fel det är.

Jag blir uppriktigt svinförbannad. Jag ser det som en form av maktmissbruk. Nog för att jag på senare år har förstått att man måste ta forskningsrapporter med en nypa salt men jag trodde i min enfald att det allra mest berodde på att det fanns bra och mindre bra forskning. Att man som arbetsmyra skulle ha lite koll på om forskningen var gjord på enkätundersökningar eller mer ingående. Nu begriper jag att det är mycket värre än så. Att det verkligen gäller att syna rapporterna med förstoringsglas. Vem ligger bakom? Ekonomiska intressen? Vad är tesen? För om inte resultatet blir vad man tänkt sig, ja, då är det visst bara att ändra på lite siffror så att det blir som man tänkt sig eller vill att det ska bli.

Jag känner mig som sagt arg men även tom. Det förtroende jag hade är som bortblåst och vart leder det? Är det bara egna erfarenheter som gäller framöver? För nästa forskningsrapport som jag kommer att höra talas om kommer jag inte att kunna ta på allvar oavsett vad den visar.

Boken i sin helhet tenderar att bli lite långtradig. Känns som en hel del upprepas eller i varje fall inte för boken framåt. Samtidigt kan min känsla påverkas av jag kan en hel del om just det som beskrivs här. Oavsett är det här en bra och viktig bok som upplyser. Jag vet många auktoritetstrogna som skulle behöva läsa den.