Längdrekord i juni

542,4 km på 30 dagar.

Det blir ett snitt på 18 km per dag.

I april och maj sprang jag utan något egentligt längdmål. Helgturen till Gällstad gjorde givetvis sitt och resulterade i en vecka med 201 km vilket i sin tur är mitt veckorekord. Men utöver det var det lusten och jobb- och familjekalendern som styrde.

Efter en titt i statistiken insåg jag att både april och maj blev två månader med många kilometer.

April - 476 km
Maj - 466 km

Statistiken gjorde mig också uppmärksam på att månader med mer än 400 km inte har varit jättevanliga (7 gånger fram till idag) och att mitt månadsrekord låg på 502,4 km (mars 2018). Med en samarbetsvillig och välfungerande kropp tog det inte lång stund att bli motiverad till att passera 500 km en gång till.

Så ut och spring. Varje dag.

Det är väldigt speciellt att ha ett uttalat längdmål. Det blir en kravbild där hornen växer fram vilket i sig inte är fel. Det finns något gott i att utmana och pressa sig. Samtidigt försvinner onekligen en del av löparglädjen....

Det är trots allt lite jobbigt att springa över 500 km på en månad. Energinivån har varit god både under löpningarna och under dagarna. Benen lever sitt egna lilla liv där det inte på förhand går att säga hur trötta de är eller kommer att vara. Ibland har en hel tur känts tung med omedelbar mjölksyra, ibland första halvan och ibland andra halvan. Ibland har de t o m känts pigga :).

Jag uppskattar att drygt 80% av löpningen har varit i skogen (stig och skogsväg) med allt vad det innebär i höjdmeter och teknisk terräng. Resterande har varit asfalt som både kan vara befriande (slippa lägga fokus på fotarbetet) och tråkig. Ibland har jag t o m sprungit fort!! :)

Hälen som jag kände av under min löpning till Gällstad har gjort sig påmind igen. Ont på morgonen men efter att har sprungit igång har känslan försvunnit för att återkomma nästa morgon igen. Där har jag ett utvecklingsområde samtidigt som det känns hyfsat logiskt att kroppen någonstans ändå undrar vad tusan det är som händer.

Ingen träningsvärk.

Jag är fascinerad över kroppen och vad den klarar av. Det är tveklöst vad den är gjord för när jag tänker på all min rörelse och hur bra jag mår i förhållande till hur ont andra har som knappt rör sig.

Nu ser jag fram emot juli där lusten ska få styra igen. Jag ska medvetet ta det lugnare och lägga in lite andra träningsaktiviteter såsom rullskidåkning. Men det är klart, ska det regna framöver finns inget bättre än löpning.

Ska bli roligt och se vad juli landar i. Tänk om jag "bara" kommer att springa 400 km. Vore fantastiskt om jag upplevde den längden så.

Utveckling och måluppfyllelse. Ändrade målbilder - nya normaliteter. Det som en gång var mycket är inte det längre. En underbar känsla.

Jag tänker aldrig glömma att jag för ungefär åtta år sedan ansåg att alla som sprang mer än milen hade en skruv lös.

Yoga - för dig som tränar av Monika Björn

En väldigt trevlig och lättillgänglig bok om yoga med fokus på övningar för den som tränar. Boken börjar med en allmän introduktion till varför man bör yoga och på vilket sätt. Sedan följer fem kapitel som fokuserar på längdskidåkning, cykling, simning, löpning och styrketräning.

I dessa kapitel förklaras hur kroppen belastas av dessa träningsformer och vilka yogaövningar som är lämpliga att utföra i anslutning till de olika träningssätten. Mot slutet följer en mer detaljerad genomgång om hur övningarna som finns med i boken ska genomföras.

Jag gillar både bokens upplägg och innehåll. Många bra bilder och förklaringar även om förklaringarna är något som just jag har svårt att ta till mig rent teoretiskt. En defekt hos mig som garanterat inte gäller alla.

Flera av övningarna kände jag igen och det kändes bra att jag fått till mig en del av dem även från annat håll. Blir som en liten källkritisk bekräftelse...

Klart läsvärd bok som rekommenderas som av förklarliga skäl bör köpas och inte lånas.

Dämpa inflammation av Martina Johansson och Ralf Sundberg

Jag var tvungen att läsa igenom vad jag hade skrivit om den förra boken om inflammation som de här författarna skrivit för att få en uppfattning om vad det är som skiljer dem åt.

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/boken-gar-grundligt-igenom-hur-vi.html

Och när jag läser igenom den så känner jag att mitt omdöme är i princip identiskt. Det här är en mycket bra bok som antingen öppnar upp ögonen eller påminner läsaren om hur de olika hälsosystemen fungerar i kroppen. Jag vet inte om det egentligen kommer fram så mycket nytt i den här andra boken men det tycker jag inte spelar någon roll.

Jag blir påmind och motiverad att fortsätta att leva som jag gör. Mina kunskaper blir bättre och tryggare med repetition.

Jag önskar verkligen att fler kunde ta till sig detta och utmaningen är hur "vi" ska få ungdomen att vilja se och förstå.

Den sjuke (vuxne) som mår dåligt och som vill förbättring tänker jag är (eller borde rimligtvis bli)  motiverad och kan tänka sig att läsa in och lära sig. Men hur får vi våra barn och ungdomar att inse att de i fullaste fart är på väg in i en stenhård vägg av ohälsa? Jag tror tyvärr inte att de öppnar den här typen av böcker....

Kanske att några av dem iallafall suger åt sig något av vad deras gubbe till lärare försöker lära dem och sen att de i sin tur kan påverka.....

Hoppas, hoppas...

20 000 km - Nu är det bara hälften kvar

Nu har jag sprungit runt halva vårt klot. 20 000 km har länge funnits i blickfånget, sakta närmat sig och nu äntligen är jag där.

Jag började registrera min löpning i december 2011 med min hustrus telefon/Runkeeper. Under en tid, kanske i 1,5 - 2 år registrerade jag sporadiskt min löpning eftersom jag inte hade någon egen mätapparat. Jag har alltså egentligen sprungit ännu längre under den här tiden :) Hursomhelst är det svart på vitt som gäller och mina kilometer genom åren har sett ut enligt följande:

2011 - 9 km
2012 - 295 km
2013 - 581 km
2014 - 1500 km
2015 - 2635 km
2016 - 2944 km
2017 - 3152 km
2018 - 3898 km
2019 - 2912 km
2020 - 2141 km (t o m 20/6-2020)

Totalt:

Det går ganska enkelt att konstatera att jag år för år har ökat antalet kilometer för att 2019 minska vilket berodde på träningen inför Ironman i Kalmar. Allt talar för att 2020 längdmässigt blir ett nytt rekordår.

Det tog mig cirka 9 år att ta mig halvvägs. Jag utgår ifrån att andra halvan kommer att gå några år snabbare :)