Normalt

Det normala är det som är allmänrådande, det de flesta ägnar sig åt. Det intressanta är att det som i många fall anses vara normalt över tid förändras lite hela tiden. Risken med detta är "grodan i kokande vattensyndromet"

Förändringen i det vi anser vara normalt ändras så lite i taget att vi inte riktigt märker av den. Vi sitter i vattnet utan att märka att temperaturen hela tiden blir varmare. Jag tror att det är viktigt att fundera över om det som många anser är normalt idag även är vettigt och bra för oss eller om det rent av kan vara så att det är tvärt om. Ser till exempel lite då och då rubriker om att den nya hälsotrenden är en fara för oss. Vi mår inte bra av stressen och pressen av att man måste äta rätt och träna. Vi jämför oss med andra och mår dåligt....

Det normala ur ett fysiskt perspektiv idag är nämligen att ta bilen till och från jobbet och i många fall vara väldigt stillasittande i många timmar. Eventuellt lägger du in ett eller flera träningspass i veckan. Nåde dig om det blir för många pass i veckan eller om du rent av cyklar eller springer till jobbet. Så överdrivet! Det kan ju inte vara hälsosamt!

Det var inte länge sedan vi inte tränade alls. Det behövdes inte eftersom vi jobbade så länge som dagsljuset tillät. Bondelivet var hårt och väldigt fysiskt aktivt. Går vi ännu längre tillbaka i historien så är det lätt att se att vi aldrig någonsin har rört på oss så lite som vi gör idag. Och nu pratar vi om en ohälsa när vi på en vecka kommer upp i lika många träningstimmar som våra förfäder kanske uträttade på en dag eller två i form av fysiskt arbete. Herregud! Våra förfäder måste vika sig av skratt.

Vi lever i ett svårt samhälle. Vi har så många bekvämligheter som vi tar för givet och inte reflekterar över om det är vettigt att nyttja dem eller inte. Ett fånigt exempel är våra rulltrappor/rullband.

Jag kan inte hjälpa det men varje gång jag är på ett köpcentra med rulltrappor blir jag lite irriterad. Varför i hela världen kan man inte gå? Folk stannar upp och hänger som om de är i ett extremt behov av vila. Är du gammal, har ett fysiskt handikapp eller rent av precis har sprungit ett marathon är du ursäktad. Men resten.....?

När jag dessutom ska förbi med ett litet "ursäkta" (ja, ibland är det ett vresigt ursäkta:), för folk har naturligtvis inte vett att ställa sig vid sidan, anar jag en irritation. Ungefär att det är jag som är den onormale och i deras ögon ohälsosamt stressige. Kroppsspråket hos många säger "lugna ner dig"

Jag har inte bråttom men varför i hela friden ska jag stanna? För att möjligheten finns? I min värld är det otänkbart men jag har nog inte många som håller med. 

Människan är en fysisk varelse. Vi behöver röra på oss för att må bra. Problemet är att vi även är en bekväm varelse och därmed uppstår en konflikt. En konflikt där det bekväma leder oss till en ohälsa som är bra mycket farligare än att röra på sig.