Mitt vaccinationsprogram

 Utomhustid varje dag - Ljus, syre, rymd och rörelse.

Träning varje dag. 

Sömn - Regelbundna tider. Ca 8h per dag. 

Mat - Lagat från grunden och givetvis oprocessat. Lågt intag av kolhydrater. Kött, fågel och fisk, inälvsmat och mycket sallad och grönsaker. Mycket mättat fett. Fokus på inflammationsdämpande råvaror såsom vitlök, ingefära och gurkmeja. Dricker hemmagjord buljong varje vecka. Syrade grönsaker såsom surkål och kimchi varje vecka. 

Periodisk fasta - I princip aldrig frukost vilket innebär en fasteperiod på ca 18 timmar förutom en dag i veckan då det blir ca 24 timmar. 

Kyla och värme - Kallbad minst en gång i veckan och kalldusch när badet mister sin kyla. Gärna bastu men tyvärr något som inte blir av så ofta på grund av begränsad tillgänglighet.

Stressfritt - Begränsat med skärm. Mycket bokläsning. Försöker undvika tidspress. 

Medvetet "bakteriesökande" - Vågar inte riktigt skriva vad detta innebär i praktiken såhär i pandemitider men syftet är att tillåta kroppen att bekämpa tillvaron med bakterier. Jag tror inte att en steril omgivning är bra. Immunförsvaret behöver träning för att fungera. 

Tillskott - Torskleverolja och cellexir vintertid och magnesium året runt. MCT-olja och kokosolja varje dag.

Positivt tänk och meningsfullhet - Letar efter bra och glada saker varje dag. Har tack och lov en oförmåga att överlag känna någon egentlig oro eller rädsla över saker och ting.

Ständig reflektion och analys - Vad mår jag bra av och inte? Vad ska jag ha mer av i mitt liv? Osv...

Meditation/Andning - Tider med djupandning varje dag.

Alkoholfri - Alltid.

Vårt immunförsvar är komplext och påverkas av så oerhört många olika saker. Både mentala och fysiska delar som jag gör allt jag kan för att sköta och orsaken är enkel. Det får mig att må bra i vardagen. Det ökar chansen för att jag ska må bra i framtiden och det gör mig motståndskraftig för all form av sjukdom. Det finns inga snabba lösningar. Punkterna ovan har i sin helhet inte sett exakt likadan ut genom åren. Saker har lagts till och tagits bort men kärnan har varit samma under många år. 

Kvittot är tydligt - Jag är aldrig sjuk.

Visst, det kan komma känningar i näsa och hals ibland (tror att senaste tillfället var förra hösten) men det bryter i princip aldrig ut. Tendenser till huvudvärk händer. Men feber!? Har vuxna människor det? 

Det här är vaccination för mig. Den där andra formen anser jag är en sorts medicin att fundera på att ta om jag verkligen behöver den. Allt som oftast är det inte någon svår fråga att ta ställning till. 

Sömngåtan av Matthew Walker

Varför sover vi? Hur sover vi? Hur påverkas vi av vår sömnkvalité? Vad kan vi göra för att sova bättre?

Boken tar sin grund i evolutionen och förklarar varför alla djur och människor behöver sova. Varför vi sover på olika sätt och vad det kan beror på. Till exempel sover vi människor inte alls på samma sätt som primater. Varför då med tanke på hur lika vi är genetiskt? Och varför sover vi så olika beroende på ålder? Hur individuell är sömnen? Klarar v i oss på 6 timmar per natt och kan man sova ikapp på helgen?

Med stöd av mängder med olika experiment på både djur och människor får läsaren i den här boken en rejäl inblick och svar på mängder med frågor som har med vår sömn att göra. 

Jag tycker att boken är väldigt bra och intressant. Den är lättläst och väldigt motiverande att läsa med tanke på hur viktig vår sömn är för vår hälsa. Den känns också oerhört aktuell med tanke på att så många har så stora bekymmer med sin sömn. Den hade kunnat vara kortare. Det finns ett par partier i boken som jag inte tycker ger så mycket. Mest för att det då berör perifera saker och problem som berör ytterst få. 

Budskapet är tydligt. Vår sömn ska vi definitivt högprioritera.

"Lev för fan"

2018 genomförde Camilla Johansson Kalmar Ironman. Detta trots att hon hade en obotlig cancer. Hennes tanke och motto var "Lev för fan". 

Jag lyssnade på henne i en podd (Coltings nakna sanning avsnitt 219) det året och blev väldigt tagen av hennes berättelse och sätt att tänka. I december 2019 gick hon bort.

2019 gjorde jag själv Kalmar Ironman och under löpningen (fyra varv) sprang jag förbi en kvinna som hade en tröja med texten "Lev för fan" på ryggen. Jag var trött och uppenbarligen fungerade inte synapserna så fort för det tog ett tag innan jag hann reflektera över vad det var jag hade sett. Var det möjligen Camilla? Tanken att stanna slog mig. Ville säga några ord men det blev tyvärr inte så. Det var ju tävling... 

Om det var Camilla eller inte kommer jag aldrig att få veta men de senaste veckorna har jag vid ett antal tillfällen kommit att tänka på henne och hennes öde. Hur hon trots obotlig cancer och ett tidvis psykiskt och fysiskt hemskt lidande ändå vägrade ge upp. Hon ville leva och tänkte göra så i möjligaste mån den tid hon hade kvar. 

Anledning till att jag på senare tid har tänkt på henne är Corona pandemin och hur mångas oro och rädsla fullständigt tar över. 

Jag gör mängder med medvetna val för att må så bra som möjligt. Både för stunden och framtiden. Likväl finns inga garantier. Jag kan bli överkörd imorgon eller råka ut för något annat hemskt dagen därpå. Men hur stor är risken? Och om jag nu ska utgå ifrån risker så måste jag väl flytta hemifrån. För visst är det hemma de flesta olyckor sker....? Frågan är vart jag flyttar då?

Var försiktig, smart och ansvarsfull men det är fullständigt orimligt att bygga upp en oro och rädsla som får oss att sluta leva. Det blir som att sätta sig själv i ett mentalt fängelse som du med lite mer oro och rädsla gör mer och mer rymningssäkert.

Nej. "Lev för fan".

Ett härligt kvitto

Härom dagen kom jag hem från jobbet och hittade den här lappen på köksbordet. Förtroendet för att pappa ska ha koll på sin mobil är inte jättehögt...

Tidigare samma dag har jag pratat skärmtid med mina elever. De har bland annat fått kolla sitt veckosnitt (5,5 timmar per dag!!) och diskuterat vad de har för eventuella skärmregler hemma. Regelverket hemma kring skärmarna är i princip obefintliga för mina elever och jag kan inte annat än bli lite sorgsen. En del av mig förstår inte. Varför agerar inte föräldrar? Varför får deras barn konsumera hejvilt? 

Hursomhelst kände jag mig nödd och tvungen att dela med mig av några av mina egna skärmregler. Ett av dem är just att jag skärmmässigt vill vara en förebild för mina barn. Det innebär att jag inte vill att de ska förknippa mig med gamnacke ner i mobilen. Deras uppmärksamhet ska inte få konkurreras ut av en mobil. Till exempel svarar jag inte alltid på samtal och får jag ett meddelande måste det inte kollas med en gång. Här och nu är viktigast. Min uppmärksamhet ska inte få kidnappas.

Min pojks lapp gjorde mig oerhört varm och glad. Han VET hur pappa är och pappa mår oerhört bra av att veta att budskapet gått fram. 

Känner mig som en löpare igen

Icebug Xperience Bohuslän 2018

Äntligen på banan igen efter ett annorlunda halvår.

Förra året sprang jag väldigt mycket första halvan och betydligt mindre andra halvan. Orsaken till att andra halvan blev mindre var en krånglande häl. Jag kunde springa utan bekymmer men den gjorde sig påmind mellan löpningarna. 

Min plan blev att löpa mindre och ägna mig mer åt alternativa rörelser såsom cykling. Trots detta kände jag i höstas av hälen under en löprunda och då pallrade jag mig till Elitrehab för att kolla upp vad det kunde vara. Det visade sig att det var en inflammation (som hade sin grund flera år bakåt i tiden) och en slemsäck som ogärna ville utsättas för tryck. 

Började reflektera över vilka av mina löparskor som ledde till mer eller mindre ont och hittade ett mönster. Detta tillsammans med några övningar gjorde att jag omgående kände skillnad. Jag behövde som väl var inte avstå från löpningen men fick se till att begränsa mig både i längd och antal löpningar. 

Så småningom utmanade jag allt mer och ökade löpningen och till min glädje ledde det inte till några bakslag. Det blev dock tydligt att löparkroppen hade stöpts om något. Kändes ofta tungt och trögt och puls och andning var inte riktigt med mig. Sakta har det dock känts bättre och nu leker löparlivet igen. Jag ligger på en mängd jag trivs med vilket innebär löpning i princip varje dag och löparkroppen är i fas igen. 

Härligt att känna sig som en löpare igen och jag har lite tankar om varför det senaste året blev som det blev och vad det är som har skickat tillbaka mig till rätt läge igen. 

Innan jag kom i kontakt med Walk- och Runfeeling sprang jag smart i den mån att jag verkligen lyssnade på min kropp men det fanns en hel del i min löpteknik som kunde bli bättre. Detta visste jag inte då men helt klart var det så att min teknik påverkade min häl (egentligen båda hälarna) framförallt 2016 inför Ultravasan. Den hälseneinflammationen jag drog på mig då har aldrig lämnat mig helt även om den hållits i schack. Även om jag förbättrat min löpteknik de senaste 1,5 åren har roten till problemet suttit så djupt att det tids nog helt enkelt nådde en gräns. 

Hälen har nu långsamt blivit bättre och det tror jag är tack vare följande:

- Rätt sorts skor som inte utsatt hälen för mer tryck än nödvändigt.

- Övningarna från Elitrehab (olika former av tåhävningar). 

- Löptekniken jag fått med mig från Runfeeling.

- Runfeelingövningarna. Löpteknik i all ära men om det redan finns obalanser och skevheter leder det ändå till påfrestningar. Jag har varit väldigt noga med att göra mina Runfeelingövningar vars syfte är just att "rätta till och justera" obalanser i kroppen. Jag är inte framme än men på väg åt rätt håll.

- Promenader. Den senaste tiden har jag lagt en del tid på att promenera mera. Lugn och avslappnad gång som helt klart hjälper med att få till ett gott flöde och "skölja rent" i hela kroppen. 

Nu ser jag med glädje och förväntan fram emot mitt kommande löparäventyr i maj som jag har haft i åtanke i snart ett år men som jag har varit osäker på om jag verkligen ska genomföra.

Mot Karlsborg!