En vecka kvar…

 Nu är det exakt en vecka kvar. Det som återstår är två löppass, göra klart checklistan och att bli kvitt en irriterande förkylning.

Förkylningen har kanske varit av godo. Den har hjälpt mig att trappa ner och inte träna så mycket den senaste veckan. Intressant hur svårt det har varit. Jag har vid ett flertal tillfällen varit på väg ut, både med cykeln och till fots men hejdat mig, kanske framförallt för att det inte har känts så himla genomtänkt. En rutin är tydligen svår att rucka på oavsett om det är till spåret från sofflocket eller tvärtom.

Checklistan är påbörjad. Jag tycker att den är himla svår eftersom det gäller att tänka på alla eventualiteter. BUM har visserligen några kontroller där man både kan få vätska och energi men i regel är tanken att man ska vara självförsörjande. Och det innebär en del tankeverksamhet. Jag vet vad jag ska springa i och vad jag ska ha med mig, vad jag ska äta och dricka men jag måste även vara förberedd på oförutsedda behov. Jag tänker på ombyte, skav och eventuella magproblem. Finns det något annat? Behov jag inte har förutsett?

Slutligen nämnde brorsan något häromdagen som jag visserligen har tänkt på men kanske inte tillräckligt mycket. Loppet är långt och det är garanterat viktigt att tänka rätt mentalt. Att ha delmål, och att ta ett av dem i taget. Det är helt säkert förödande att efter ett Göteborgsvarv tänka att det är 66 km kvar. Istället hitta delmål och bara tänka på dem. Samt belöningar. Jag tänker att det kan vara en vettig idé att hitta någon form av belöning som jag ger mig själv eller får när jag har nått ett delmål.

Bara att få se familjen ut med banan kommer helt säkert att vara ett delmål och en belöning. Frågan är vad mer som kan fungera. Det känns onekligen som om allt jag tycker är gott kan få hjärnan att ta ett skutt i rätt riktning.

Chips? Godis? Juice? Vad mer....?