Ibland har man tur. Efter två dagars lårprygel kände jag ett stort behov av
en planare och lugnare tur. På vinst och förlust satte jag kurs längs med en
mountainbikeled mot Rörbäcksnäs. Jag kunde hålla huvudet högt och bara suga åt
mig av omgivningen när jag flöt fram på asfalt, stig och grusväg. Just stigen
var underbar. Som en mjuk ränna igenom ljung och mossa med tallar ståtligt
bredvid. Och det blir inte sämre av att springa över bäckar och genom mossar på
välpreparerade spångar utan glipor. Lyx!
Turen förgylldes av Hälge som ståtligt studerade mig när jag långsamt
närmade mig. Tänk att man kan bli så glad av att få träffa kungen mitt i skogen
och samtidigt lite osäker och riskmedveten. Vart tar jag vägen ifall han är på
krigsstigen? Efter några sekunders studerande tröttnade han nog och lunkade
sådär härligt iväg. Turen blev precis som jag hade hoppats ur ett
träningsperspektiv. Upplevelsemässigt konkurrerade den där stigen ut allt
annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar