Det är svårt att blicka upp på fjället utan att längta. Att få sväva
omkring däruppe och njuta av utsikten. Känna sin egen litenhet och
förundras över landskapet och bara få finnas till. Därför snörade jag på mig
skorna på morgonen och begav mig upp, upp. Grusväg igenom och förbi Trollskogen
och så lite till. Lagom fart, lagom jobbigt. Väl uppe möttes jag av en
växtlighet som dominerades av mossa och småsten. Det blev en mycket tyngre
löpning än vad jag hade trott och hela tiden brann en konflikt inom mig. Höj
blicken och njut! Ha koll på terrängen annars…. Jobbigt värre. Hade helst burit
huvudet högt och insupit all livskraft som utsikten gav men det var omöjligt.
Lösningen blev att stanna till någon gång ibland. Blåsten gjorde dock att jag
gärna tutade på. Så småningom stötte jag på en mountainbikeled och det blev
lite mer lättsprunget. Vägen ner var lång och det kändes viktigt att böja på
benen så att inte rumpmuskeln skulle ta för mycket stryk.
Löpningen igenom funderade jag på om det inte var läge att avsluta med
väggen. I vintras tog jag mig upp och ner och jag har sedan dess velat göra om
det hela på barmark. Väl framme vid väggen var dock kropp och knopp överens om
att det inte var läge. Benen krampade nästan till när jag stannade och backen
ser trots allt bra lång, brant och mäktig ut. Jag hade fått nog med höjdmeter
för den här gången.
Några timmar senare trodde jag att jag var redo och joggade iväg. Upp gick
lättare än i vintras eftersom det ganska enkelt gick att hitta stenar och
håligheter som bildade trappor som det ”bara” var att kliva upp för. Ner blev
det kämpigt för benen och tidsmässigt gick det inte att jämföra med i vintras
då jag kanade ner på rumpan. Det var verkligen roligt och minnesvärt.
Upplevelsen som sådan kunde inte konkurrera med i vintras. Det är väl det där
med vilken gång i ordningen. Svårt att tävla med första gången. Samtidigt var
familjen med den här gången och höjde upplevelsen på ett annat plan. Det kändes
lite grann som att väggen var något som skulle bockas av. Nu är det gjort.
Den här dagen påminde mig verkligen om hur gärna jag vill till Norge,
Alperna och mängder med andra ställen som jag ännu inte har koll på som
erbjuder just detta. Löpning och natur med underbara vyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar