Ut! Ut varje dag. Ut innebär per automatik rörelse, ljus och frisk luft. Alla viktiga för vårt välmående men där finns också något som man i princip aldrig pratar om.
Rymd och utrymme.
Jag har i det mesta ett evolutionärt perspektiv. Hur vi människor har levt i 100 000-tusental år är för mig en utgångspunkt för hur vi bör leva.
Vi är utomhusdjur. Utomhus är normen och det självklara. Förutom att det ger oss rörelse och ljus ger det oss rymd och utrymme som tveklöst är essentiellt för oss.
Att stå vid en strand och blicka ut mot havet. Det känns i hela kroppen hur gott det är.
Att stå på en höjd eller ett berg och blicka ut kan många gånger vara magiskt. Det ger ett lugn och en frihet som vi medvetet men kanske framför allt omedvetet mår väldigt bra av.
Hur är det då med motsatsen? Inomhus hela tiden. Tänk ett rum. Tänk dig att vi gör rummet mindre. Och mindre. En hiss kanske eller varför inte något litet trångt utrymme där man knappt kan röra sig. Skräckfilmscenariot för mig är levande begravd i en kista. Fy fan vad läskigt. Ytterligheterna visar ofta poängen. Ju mindre rum desto jobbigare och tydligare i medvetandet om att det inte känns bra. Samma sak går inte direkt att säga om den andra ytterligheten med natur och fri utsikt.
Vi är inte skapta för att ha väggar och tak omkring. Om rummen inte är tillräckligt små tänker vi inte på det, känner vi inte problemet men jag är säker på att det påverkar oss negativt ändå.
Utomhus så mycket det bara går både för att det gör oss gott men även för att för mycket inomhus gör motsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar