Hur många år har pappas promenader räddat?

Familjens verklige Ironman...

I närmare 30 år jobbade min pappa natt på Volvo. Utgångspunkten var 4-5 arbetsdagar i veckan. Ställa om dygnet till att vara vaken dagtid på helgen för att söndag kväll åter vända tillbaka. Vecka in och vecka ut i nästan 30 år. 

Hans sömn var aldrig bra. Att tvingas ställa om under veckorna är ett problem men så är vi inte heller skapta för att vara vakna på natten och sova på dagen. Meningen är att sova nattetid.

Sömnens syfte och funktioner har vi länge varit okunniga om. Nu vet vi väldigt mycket mer men det finns fortfarande mängder med kunskap som saknas. Hursomhelst är sömnen oerhört viktig ända ner på cellnivå för vårt välmående. En dålig sömn är helt enkelt en form av misshandel för både kropp och huvud som tvivelsutan leder till allvarliga konsekvenser.

Två utmärkta böcker i ämnet:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/somn-av-christian-benedict-och-minna.html

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/03/somngatan-av-matthew-walker.html

När jag var barn var min pappas dåliga sömn inte så märkvärdigt. Ibland sov han bättre ibland inte. Okunskapen var stor och han misshandlade naturligtvis inte sig själv medvetet. I många andra avseenden var han väldigt nöjd med nattjobbet, annars hade han inte fortsatt. Långt senare när jag började få bättre koll på sömnens betydelse hade han inte många år kvar till pensionen var jag riktigt orolig. Gubben hade naturligtvis blivit äldre men jag hade fått en annan medvetenhet och noterade mer. Han kunde ju vissa dagar se grå ut i ansiktet. Vi försökte övertala honom att han inför pensionen skulle börja jobba andra tider och ställa om men icke. 

Att hans dåliga sömn under alla år har påverkat honom råder det inga tvivel om men som tur är har han skött sig i övrigt. Jobbet han haft har varit fysiskt och i omgångar har han joggat en del. Han har aldrig haft någon fallenhet för skräpmat (eftersom min mamma har skämt bort honom med löjligt god hemlagad mat) eller sötsaker. Jag vågar knappt tänka på hur utgångsläget hade sett ut om detta inte hade varit bra. 

Fick för övrigt själv uppleva hur det var att jobba natt när jag en sommar hjälpte honom. Förmodligen var det först då som jag började få en viss insikt i hur jävligt det var. Minns fortfarande hur det var att vakna av mig själv mitt på dagen och ändå känna mig totalt medvetslös trots att jag sovit färdigt. Som om huvudet inte kunde ta sig ur en sorts dimma och med en kropp som kändes gelé.

När pensionen kom började han promenera regelbundet. Han har fortfarande en märklig sömncykel och det är inte ovanligt att han är ute och går klockan fyra på morgonen (eller t o m ännu tidigare). De första åren funderade vi på att köpa honom en pannlampa eftersom han så gärna går i skogen men vi ville inte gynna de tidiga mornarna. Nu har han en pannalampa eftersom det med åren blev tydligt att det inte gick att göra så mycket åt den där rubbade cykeln. Hans sömn är ju numera på rätt ställe på dygnet och med en given regelbundenhet även om han vaknar onödigt tidigt. En rolig händelse var den där gången polisen stoppade honom mitt i natten i skogen vid Härlanda tjärn. Det har vi skrattat gott åt. Vad trodde de att de hade fångat? En knarkare? En tjuv? Istället hamnade en promenerande pensionär i deras nät. 

Första pensionäråret skrapade han ihop blygsamma 1 049 promenerande kilometer. 2021 blev det 4 304 kilometer. Med det vann han över mig förra året och jag springer! Han går alltså i timmar och han gör det för att det får honom att må bra här och nu.

På sju år har han han skrapat ihop drygt 20 000 kilometer. 20 000!!! Det är ett halvt varv runt jorden.  

Nu hade han givetvis inte behövt gå riktigt så långt men som jag skrev ovan. Han mår bra av det här och nu. Jag för min del tänker ofta på vilken fantastisk investering han har gjort och hur viktig den varit med tanke på hans tidigare nattarbete.

Vi är på gott och ont otroligt anpassningsbara. Vi kan missköta oss (medvetet eller omedvetet) ganska länge och ändå reparera. Jag är övertygad om att hans promenader har räddat honom och gett honom flera år tillbaka. Och då menar jag inte bara åren i sig utan att de även är/blir kvalitativa. Få i hans ålder är lika fysiskt pigga. Att leva länge har i min värld inget större syfte om de inte kan vara med kvalité. 

Jag känner stor tacksamhet och glädje över den här reparationen. Den har varit till stor glädje för honom själv men även resten av familjen.

Att han tar promenaderna på fastande mage är även det ett stort plus. Nu ska jag även "lura i honom" Cellexir så att han får ihop minst ett helt varv runt jorden. Just nu leder jag med några tusen kilometers marginal men risk finns att han går och vinner. 

Den tävlingen förlorar jag gärna.....