Restaurangbesök!? En kaffe på stan!?
Bilen!? Service, tvätt och vad mer man nu kan lägga pengar på.
Nya kläder/prylar som egentligen inte behövs?!
Abonnemang till höger och vänster?! Netflix mfl.
Det går med all säkerhet att komma på hur många exempel som helst på utgifter vi tar oss som vi mer eller mindre inte reflekterar så mycket över. Hur nödvändiga är de? Hur viktiga är det för vårt välmående? Hur mycket pengar blir det egentligen på ett helt år?
Att lägga pengar på den egna hälsan däremot kan vara motigare. Och visst! Vad menas med hälsa egentligen? Jag kanske mår väldigt bra av att kunna spegla mig i plåten på min fina bil eller unna mig de där restaurangbesöket?
Absolut.
Jag märker att det finns en tydlig skiljelinje i vår attityd till olika typer av utgifter. Att lägga pengar på vår hälsa och vårt välmående gör vi alla mer eller mindre. Men en del saker är mer självklara eftersom de kulturellt har hängt med oss länge. Restaurangbesöket, gymkortet, tandkrämen. Det sitter i ryggmärgen.
Är det en utgift eller en investering?
Apropå hälsa. Vi som köper kosttillskott. Funkar, funkar inte?
Det är motigare att lägga pengar på "nya" saker som kanske skulle kunna främja hälsan. Nya i den bemärkelsen att jag själv eller andra i min omgivning inte gjort det tidigare. Att göra service på bilen är självklart men att gör service på mig själv har vi inte "råd" med. Tanken och rutinen för den här typen av utlägg finns inte och då blir det motigt och känns som ett ekonomiskt slöseri. Detta blir lite lustigt eftersom det knappast finns någon människa som skulle svara bilen på frågan: Är det viktigaste för dig att du eller din bil fungerar bäst? Men att köpa apparater som mäter hälsostatusen eller att rent av kosta på sig olika typer av tester? Blodprover som visar olika hälsomarkörer? Det kostar. Är det lite läskigt också? Vi kanske inte vill se resultatet...?
Jag tror absolut att vi i vår strävan efter ökad livskvalité kommer att lägga mer och mer pengar på oss själva framöver. Att vi ser det som en investering. Kunskaperna och medvetenheten kommer bara öka samtidigt som olika typer av tester bara blir bättre och mer avancerade:
Hur är det med mina värden? Saknar jag något? Järn? Zink? Testosteron? Progesteron? Eller har jag exempelvis för höga blodsockervärden?
För att inte känna att vi slänger pengar i sjön tror jag att fler och fler kommer att utgå ifrån olika tester för att på riktigt veta ifall det är läge att ta tillskott av olika slag. Jag köper inte bara ett gäng tabletter för att jag tror eller har hört att det är bra. Istället vet jag efter olika test exakt vad jag har för brister och vad jag behöver tillsätta. Jag har för mig att det till exempelvis redan nu finns specialtoaletter som analyserar avföringen. De är dock garanterat skitdyra :).
För egen del har jag gjort alla möjliga typer av investeringar. Blodsockermätare, ketonmätare, mängder med olika tillskott såsom exempelvis kollagen, Cellexir, magnesium och D-vitamin. Jag har även gjort ett större test där mängder med olika parametrar har mäts och där resultatet var riktigt trevligt. Detta har jag gjort av nyfikenhet. Det har motiverat mig och fått mig att hålla liv i intresset i min egna hälsa genom en slags daglig påminnelse.
I grund och botten är känslan viktigast. Hur mår jag? Är svaret "riktigt bra mest hela tiden" så behövs naturligtvis inga tester men jag för min del vill mer. Kan jag må ännu bättre? Hur mycket bättre då?
Jag är sugen på fler tester men inser att jag inte är annorlunda än någon annan. Det är motigt att lägga de där pengarna trots allt. En utgift som är så onormal och ovanlig att den känns onödig trots att den kanske är en av de bättre utläggen jag kan göra på ett år.
Det mänskliga psyket är allt bra märkligt. Vad har vi råd med? Vad vill vi ha råd med? Och framförallt, investerar vi i framtiden för att slippa bli sjuka och förhöja livskvalitén eller slösar vi bort våra surt förvärvade slantar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar