måndag 13 juli 2020

"Infopaus" - Har jag missat något?

En veckas camping - En vecka utan det ständiga flödet. Inga nyheter. Inga sociala medier.


Jag har i flera år nu tagit en "infopaus" i samband med att vi åker iväg någonstans på semester. Det är väldigt smidigt av flera skäl eftersom bortavaron ruckar på de givna rutinerna som finns hemma. Jag tror att vi alla har ett visst beteendemönster och att det därmed är svårare att göra annorlunda i hemmiljön. Alltså känns det givet att passa på när vi är iväg...

Hur?
Jag tillåter jag mig att använda kameran, kolla vädret, navigera samt att registrera min träning. All annan aktivitet på nätet är förbjuden. Ej heller ok att läsa tidningar, text-tv eller annan uppdatering IRL.

Varför?
Dels är jag nyfiken på hur jag kommer att reagera och dels för att jag är övertygad om att infopausen är väldigt viktig i dagens samhälle där vi frivilligt (ja! frivilligt) bombarderas av all möjlig viktig och oviktig information.

Utgångspunkt.
Först och främst är jag kanske helt fel person att göra den här typen av åtgärd. Jag avskyr att pilla med mobilen. Den är liten och gör sällan det jag vill. Jag har minimalt med appar och min fingerfärdighet är usel och därför klickar jag mig sällan rätt och att skriva är ett helvete. Ett inlägg på Instagram är till exempel fortfarande krångligt och tar längre tid än nödvändigt att göra. Nio gånger av tio använder jag en större apparat om jag ska göra något på nätet och eftersom de aldrig är med på semestern är omställningen inte svår. Dessutom är min tid på nätet redan väldigt begränsad eftersom jag har litet intresse av att följa andra.

Men. Jag har trots allt ett liv på nätet. Jag följer och framförallt delar jag, jag hänger med i samhällsutvecklingen och har en del saker som jag "behöver" göra.

Upplevelse
Det är tveklöst väldigt skönt med den här pausen. Det blir en sorts stillhet när världen krymper och det enda som finns och gäller är det som sker här och nu. Och till min glädje är detta busenkelt. Jag känner varken längtan eller sug. Det kliar inte i fingrarna. Istället sätter sig "bortavarorutinerna" direkt och jag kan inte undgå att reflektera över hur jag eventuellt kan begränsa min informationskonsumtion ytterligare. Jag tycker trots allt att jag ibland kollar nyheterna för ofta och att jag skulle kunna strama åt min tid på nätet ännu mer. Samtidigt känner jag att mitt förhållningssätt är sunt, vilket är glädjande.

Jag är övertygad om att en sådan här vecka är både viktig och och meningslös. Viktig för att uppleva hur det känns och om det leder till reflektion och en nödvändig förändring. Fullständigt meningslös om det blir en "earthhour" av det hela. Det vill säga att ens konsumtion är alldeles för hög året om och så tror man att en liten dag eller vecka ska leda till något. Pauser är något vi behöver kontinuerligt oavsett om det gäller stress eller annan belastning.

Full fart framåt utan reflektion är en given väg in i en stenhård vägg.

Vad gör jag?
Vad vill jag?
Hur mår jag?
Vad mår jag bra av?
Vad mår jag dåligt av?

Några exempel på frågor jag tycker att man ska ställa sig ofta. Frågor som leder till svar som leder till ett förstärkt eller förändrat beteende och därmed ett bättre mående.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar