Avskyr smarta funktioner

Och jag släcker när JAG vill.

Jag går in i mitt klassrum för att ha ett digitalt utvecklingssamtal. Tänder lamporna sätter mig och startar samtalet. Under de trettio minuterna som samtalet äger rum släcks lamporna tre gånger. 

Om jag låser upp bilen och inte inom en minut kliv in låser den sig själv. Den låser även sig själv strax efter jag startat den och exempelvis kör ut den från garaget. De andra i familjen som ska kliva in när bilen kommit ut är inte välkomna. För att inte tala om när jag ska dammsuga bilen och vill ha lite dunka dunka. Efter ett antal minuter har jag visst lyssnat klart eftersom musiken stängs av. 

Autostavningen på mobilen som tror att jag skriver fel, bilen som kränger till när jag ensam på vägen "genar" i en sväng.  

Med mera med mera

Alla dessa smarta funktioner. När ett ting ska tänka självt och tror sig veta vad jag vill eller ännu värre, tror sig veta bättre. Jag avskyr det! Jag kan själv! 

Jag tänder lamporna, öppnar bilen, sätter på musiken eller vad det än må vara av en anledning. Och när JAG anser mig vara klar så kommer jag att släcka, låsa eller stänga av. Jag är ingen jäkla idiot. 

Vi ska hela tiden förbättra och underlätta för oss själva. Men är det hjälp eller stjälp? Många förbättringar är givetvis suveräna. Framförallt de gånger de är livsviktiga men allt som oftast är funktionerna inte av den digniteten. 

Det de istället gör är att fördumma oss på samma sätt som rulltrappor, hissar och andra fysiska "hjälpmedel" förslappar oss. Vår hjärna är även den en muskel och måste både tränas och underhållas. Det gör den allt mer sällan om vi ska överösa oss med dessa "smarta" funktioner överallt och till skillnad mot hissen eller rulltrappan går det knappt att undvika dem eftersom de är inprogrammerade. Vad gäller hissen kan jag i alla fall fortfarande göra det medvetna valet att gå i en trappa men i de "smarta" går det inte/knappt att välja någon annan väg. Vi tvingas långsamt in i idioti.

Trams eller allvar?

Lite av varje faktiskt. Allt har som vanligt både en framsida och en baksida men att vi på gott och ont är formbara i allt råder det ingen tvekan om. Inte heller att all smarthet som vi skapar runtomkring oss leder till både gott och ont. 

I slutändan handlar det för mig om två saker. 

1. Jag tycker om att bestämma och vill råda över mina egna val och beslut utan att någon "smart" överhöghet rättar mig.

2. Jag avskyr att bli behandlad som en idiot oavsett om det är av en annan människa eller en "smart" funktion.