Jag vill så gärna förstå. Och när jag inte gör det blir jag irriterad. I just det här fallet lutar det kanske mer åt ledsamhet och nedstämdhet. Jag kan för mitt liv inte begripa dagens föräldraroll.
Som jag ser det är den inte ens bristfällig. Den är i det närmaste katastrofal. Våra barn och ungdomar är utelämnade åt föräldrarnas beslut. De beteenden, vanor och mönster de växer upp med kommer sätta sig djupt och påverka dem för resten av deras liv.
Föräldern - den "vuxne" antas ha kunskap erfarenhet och mandat att vägleda sitt barn till att må bra. Att det inte är något lätt jobb är jag först med att skriva under på. Det är både underbart och skitjobbigt att vara förälder. Jag förväntas uppfostra mina barn och lära dem rätt och fel i livet vilket innebär ständiga konflikter eftersom barnen inte har det jag förväntas ha:
Impulskontroll - kunskap - erfarenhet - ansvar - långsiktighet.
Det blir helt enkelt en helsikes massa nej eftersom jag som förälder måste se något längre än vad näsan pekar. Och den långsiktigheten är det alldeles för få som verkar ha. Eller om det egentligen handlar om att orka ha. Vi älskar alla våra barn så därför har jag ingen annan förklaring än att att det är brist på just långsiktighet och ork. För det kan definitivt inte vara kunskapsbrist som leder till det jag kallar barnmisshandel. Informationen finns där och om inte annat märker vi rimligtvis på våra barn om de mår bra eller inte. Både fysiskt och psykiskt. Och de siffrorna dalar som bekant med en oroande hastighet.
Givetvis menar jag alltså inte barnmisshandel i fysisk med i form av fysisk misshandel men jag har inget problem med att använda ordet till det bristande föräldraskap som nästan har blivit en norm i samhället idag. Några exempel där föräldraansvaret generellt brister å det grövsta:
Rörelse - Utomhusleken är i princip död. Framförallt om vi kommer upp i åldrarna. Idrottsutövandet slutar barnen med tidigare än någonsin (snittåldern för att sluta är ca 11 år). Karavaner med bilar hämtar/lämnar på skolan eller så åks det buss. Hur många av våra barn har längre än 20 minuters promenad eller 10 minuters cykling till/från skolan?
Skärmtid - Är i det närmast helt frisläppt. Snittiden barnen lägger på skärmen är enorm. Det tycks inte finnas några begränsningar hemifrån över huvud taget. Gamnackar i varje väderstreck alla tider på dygnet. Ständiga kickar som gör allt annat tråkigt. Till och med på de duktiga som faktiskt går/cyklar.
Pengar - Varför har barnen alla dessa pengar? Snask och skräp köps i kopiösa mängder av många i princip varje dag och så fort maten i skolan inte passar smits det iväg till närmaste goda alternativ och det är inte direkt en broccoli från mataffären de tuggar på...
Sömn - Hallå!!! Kommentar egentligen överflödig men självklart kommer de inte vilja sova om de inte har fått rörelse, utomhustid och fortsatta hormonella kickar via skärmen långt in på kvällen.
Det brukar vara populärt att lägga över ansvaret på barnen. Att de själva ska lära sig att hantera sina pengar med mera. Det råkar vara så att de har motvind i det fallet eftersom deras hjärnor inte är färdigutvecklade. DE KLARAR ÖVER LAG INTE AV ATT VARA VUXNA EFTERSOM DE INTE ÄR VUXNA. Det stora problemet är kanske att punkterna ovan sköts minst lika illa av vuxna själv men det är inte deras hälsa den här texten handlar om.
För egen del är jag extra frustrerad eftersom jag som förälder över mina barn påverkas av hur alla andra gör. Jag är extremt trött på den utanförskap jag riskerar att utsätta mina barn för eftersom att jag råkar vara medveten om problematiken och dessutom har ork att ta vuxna beslut.
Det jag ser oroar mig djupt. Idag mår många barn och ungdomar bevisligen dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Hur kommer de må i framtiden och hur kommer de döma "oss" som bär ansvaret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar