Spring dig trött. Och då menar jag riktigt, riktigt trött. Så till den grad att det inte går längre. Huvudet är dimmigt, benen har transformerats till stockar och du är en millimeter eller två ifrån att börja gråta. Och då menar jag en gråt inifrån djupaste själen. En gråt som hör ihop med lättnaden att det är över.
Befrielse.
Min löpning har lärt mig oerhört mycket om hur jag ska hantera livet. Det är tyvärr få förunnat att uppleva det jag beskrev ovan. Och det är bara ett exempel på alla de gånger jag har befunnit mig i den djupaste av källare. Då jag fått "utforskat" mig själv och mitt psyke.
Jag har definitivt blivit starkare men också klokare av dessa erfarenheter. De har gett mig perspektiv till vad jag verkligen behöver och inte. Jag tror att många suktar efter mer. Mer pengar och prylar. Mer underhållning.
Jag ska inte förneka att även jag har en viss längtan åt det hållet också men den är faktiskt inte speciellt stark. Jag har lärt mig vad det är jag mår som bäst av. Jag har lärt mig att verkligen uppskatta det mest basala och det är väldigt skönt att veta att det inte krävs så mycket mer.
Bli trött - vila. Bli hungrig - ät. Skratta och le åt något varje dag. Var tacksam och se fram emot småsaker.
Rikedom är inte mer - rikedom är att kunna uppskatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar