Inte ett enda lyft!
Däremot en hel del forsar som ofta kan vara lite svåra att förhålla sig till. Hur långa är de? Hur tätt kommer de? Ska jag behålla fenan på och gå i vattnet eller ta av den och glida härligt med strömmen?
När man på förhand inte vet är det svårt att ta rätt beslut. Jag vill ju inte krångla med fenan om det visar sig att det bara är för några meter men eftersom Viskan svänger så mycket som den gör är det svårt att veta. Dessutom innebär det alltid en risk med att ta av och på fenan eftersom risken att fumla med skruv och mutter kan leda till att de sedan inte finns mer. Promenaden i vattnet är inte heller den stabil på grund av att man går på stenar av olika storlekar och form man inte ser samtidigt som strömmen mycket tydligt vill få en på fall. Men! Det är ju så ljuvligt och lite spännande att glida med i vattnets kraft.
På den här sträckan visade det sig att forsarna kom ganska tätt i början (omkring 10 stycken de första två timmarna) och jag borde med facit i hand ha varit fenlös oftare. Men ovetskapen och viljan att paddla rakt gjorde att jag lät bli.
Lax!
Jag väldigt bra på att äta dem men inte så duktig på att känna igen dem men vid två tillfällen såg jag vad jag tror var lax. Rediga rackare var de i alla fall. Kul!
Ju längre jag kom desto större mellanrum blev det mellan forsarna. Efter hand blev Viskan dessutom rakare, bredare och öppnare vilket ledde till att jag då och då började uppleva små blåshål. Dessa blåshål blev efterhand mer konstanta och i uppskattningsvis två timmar fick jag slita rejält mot en konstant motvind. Jag försökte parera vinden genom att paddla nära kanten samt söka lä de få gånger Viskan svängde och det hjälpte mig lite, i alla fall mentalt. Vid ett par tillfällen tvingade vindguden mig ner på knä och när jag närmade mig Veddige var jag tacksam över att vinden avtog när Viskan låg mer mer skyddat.
Paddlingen var i det stora hela väldigt fin och transporten gick totalt snabbare än vid de två tidigare etapperna. Jag funderade på om jag skulle stanna vid Veddige eller paddla vidare mot havet men tiden och vinden gjorde att jag nöjde mig med Veddige.
Motorljuden slapp jag de första tre timmarna men kom när jag paddlade längs med 41-an. Lite kluvet eftersom jag så gärna vill känna total naturupplevelse men samtidigt lite skönt att höra civilisation. Jag är generellt inte bra på att oroa mig i förväg men det finns ju faktiskt en hel del som kan gå fel och då är vetskapen om närheten till andra människor skön.
Nu är det bara en etapp kvar innan jag är framme vid Klosterfjorden/Kattegatt och eftersom den inte kommer att bli så lång funderar jag på att ta mig hela vägen till Varberg. Den stora frågan är om jag hinner få gjort detta innan semestern är slut. Finns risk för att jag får skjuta på det till en helg lite senare. Oavsett hur det blir ser jag fram emot det och kommer att bli riktigt roligt att så småningom ha avverkat hela sträckan.
Total paddlingstid eller vattentid (forspromenader inräknat) var 7,5 timmar och med pauser inräknat landade den här turen på drygt 8 timmar.
Sträcka: Skene - Veddige 39 km.
