SUP på Viskan etapp 1: Almenäs - Viskafors

När jag förra sommaren paddlade från Kåhög i Partille in till Trädgårdsföreningen i Göteborg fick jag rejält med mersmak. Jag tyckte att det var helt underbart. Vackert och roligt att uppleva naturen från vattnet samtidigt som jag alltid uppskattar att utforska nya miljöer. Underbar känsla också att komma fram och på några få minuter packa ihop SUP´n och ta bussen hem. Frihet!

Efter paddlingen på Säveån började jag direkt fundera på var nästa liknande paddling skulle äga rum och fastnade snart för Viskan. Började undersöka på nätet och blev lite kluven då det verkade som att sträckan från Borås/Almenäs skulle vara lite stökig med många lyft. Eftersom Viskan är lång tänkte jag att det kunde bli bra att starta från Kinna istället och att jag då eventuellt skulle hinna paddla hela vägen ner till Varberg på en dag. 

I våras var jag millimetrar från att prova men vädret satte stopp. När jag nu kom iväg för att paddla ändrade jag mig och valde att starta från Almenäs/Borås i alla fall. Någonting i mig ville trots allt paddla hela Viskan. Därför bar det av tidig morgon med bil till Borås. Bäste far ställde naturligtvis som vanligt upp som chaufför. 

Jag har en väldigt lång semester men lyckades ändå tyvärr se till att ha ett tidskrav på mig. Min äldste hade match i Gothia cup på kvällen som jag inte ville missa men jag trodde att jag skulle hinna till Kinna i tid, vilket var mitt mål för dagen.

Laddad med kaffe och vatten bar det av och och den första biten in till Borås centrum var fantastiskt vacker och trevlig där detta lilla stopp var ett roligt inslag.

Vinklade SUP´n lite och åkte rutschkana ner med SUP´n bredvid. Det var intressant att se Borås ifrån vattnet och en bit efter centrum kom nästa stopp och den här gången fick jag lyfta, bära och hoppa i lite längre fram. Detta hände vid ett antal tillfällen och var något jag hade blandade känslor till. Jag tyckte delvis att det var genuint roligt med utmaningen att fundera på hur jag skulle ta mig upp och framförallt hur sjutton jag skulle komma i igen. Mina fivefingers var suveräna för detta ändamål och rekommenderas starkt. Samtidigt tog det lite tid. Lyften är inte helt lätta och det krävs en hel del styrka och påhittighet för att bära och hitta en bra plats att kliva i igen. Värst var vid Rydsboholm som tog lång tid, en hel del funderande och många hundra meters bärande för att besegra. 

Njae....

Jag var på väg i men ångrade mig efter att ha hoppat ner till vattnet då jag såg att det en bra bit framåt var mer sten än vatten. Kände att risken var stor att halka och slå ihjäl mig bärandes på SUP´n.

Vid ett annat tillfälle trodde jag att jag hade paddlat fel då det såg ut som en återvändsgränd men det visade sig vara ett träd som hade vält och jag lyckades lägga mig ner på SUP´n och "smyga" under för att komma förbi. 

Stopp!?

Efter omkring tre timmar tog jag en kort kaffepaus och njöt till fullo och klappade mig mentalt på axlarna. Jag är så himla bra som tar mig tid till dessa underbara naturupplevelser i rörelse. Fåglar, fiskar, rådjur och trollsländor. Naturens inramning och den vackra spegelbilden som vattnet ger. Livskvalité deluxe.

Det kan vara bra att veta att Viskan går genom ett militärt övningsområde och vid vissa tidpunkter får man inte passera men jag påverkades som tur var inte. Detta borde gå att kolla upp i förväg.... 

Förutom att paddlingen var vacker var den även varierande. Djupt vatten allt som oftast men även grunt ibland, få längre raksträckor och risk för en och annan sten och bottenkänning. När jag närmade mig Viskafors blev det dessutom en del spenatpaddling vilket gick trögt. När jag kom ur alla näckrosor med mera gick det fortsatt trögt och jag insåg att en hel del skit hade fastnat på fenan/rodret. 

Kröp ner för att ta bort och upptäckte då att fenan/rodret hade lossnat och hängde på ett oroväckande sätt. Fick loss den och kunde konstatera att den hade brutits av. Efter det blev det sicksackpaddling á la Steve Wonder och jag insåg att äventyret var slut. Med ett, max två paddeltag på varje sida gick det inte att paddla på ett vettigt sätt samtidigt som farten minskade betydligt så det var bara att avbryta vid Viskafors. Men innan dess blev det lite miniforsränning som aldrig hade gått med fenan/rodret på. Tur i oturen att detta inte hände någonstans i obygden....

Lite besviken över att avbryta men framförallt otroligt nöjd över upplevelsen satt jag på en gräsmatta i Viskafors och njöt. Packade ihop SUP´n för att ta bussen hem och fick mig en kort löpning med den stora SUP-ryggan på ena axeln när bussen kom. Jag stod givetvis på fel hållplats men busschauffören var snäll och räddade en timmas väntan. 

Två minus med paddlingen. Vid ett område blev jag lunch för ett gäng med blindingar. Gott för dem men inte för mig. Det återkommande trafikljudet störde kanske inte så mycket egentligen men var något jag gärna hade varit utan för att till fullo känna mig ett med naturen. 

Sammantaget var paddlingen underbar och som jag skrivit tycker jag att de olika hindren och lyften kryddade till upplevelsen även om de påverkade tidsmässigt. Totalt tog det mig drygt fem timmar att avverka sträckan varav paddlingstiden var omkring fyra timmar. Kaffepausen i kanske fem minuter och ungefär en timma som gick åt till att planera och genomföra de olika lyften.

Sträcka: Almenäs - Viskafors 20,5 km.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en lärdom jag fick av den här turens olika lyft. Packningen som ligger längst fram på SUP´n väger några kilon och gör att det blir obalans när man ska bära SUP´n i handtaget som finns mitt på. Det går bra att bära SUP´n på huvudet men blir ett ömt huvud efter ett tag. Dessutom är det alltid skönt att kunna variera sättet att bära på. För att bära med handtaget på bättre sätt nästa gång kommer jag ha med mig ett spännband eller något liknande att haka fast framtill och på så sätt balansera upp SUP´n med den hand som inte håller i handtaget.

Ser fram emot att så snart som möjligt fortsätta turen.

Klurigt att komma i igen...