Jösses vilken dag. Vill du ha en mental och fysisk utmaning. Välja att "paddla" mellan Viskafors och Skene i lågvatten.
Upp med brädan på biltaket och så iväg för etapp 2 med bäste far som bilsupport. Fast övertygad om trevlig paddling bar det av från Viskafors men redan efter 5-10 minuter låg ett kraftverk i vägen och det var dags för dagens första lyft.
Kraftverken och lyften
Det brukar inte vara något större problem med att få upp SUP´n från vattnet. Problemen med lyften är oftast att veta var det är rätt att lägga i den igen eftersom det inte går att veta (om det är första gången) hur "vattenterrängen" ser ut. Grunt och stenigt är knappast vad man önskar men hur länge är det det? Sen vill man absolut inte bära SUP´n längre än nödvändigt samtidigt som det kan vara oerhört krångligt och direkt farligt att ta sig ner till ett bra läge i vattnet igen då det kan både vara brant och en massa lösa stenar med mera som kan ställa till det. Det bästa är att alltid tillfälligt lämna SUP´n för att scouta utan den. Men det är inte heller det per automatik en garanti för att det ska bli bra eller ens möjligt att göra. Dels kan omgivningen vara allt annat än lätt att ta sig fram i och dels är det orimligt att scouta hur långt som helst. Att kraftverken ofta dessutom är omgivna av staket gynnar inte direkt ett kort lyft. Dagens etapp blev oerhört utmattande både mentalt och fysiskt på grund av problemen med alla lyft. Det var tur att jag hade med ett spännband (lärdom från senast) för att balansera upp SUP´n när jag bar den vid sidan av mig.
Vid första kraftverket går jag alltså ner i ett väldigt grunt och stenigt Viskan. Och det visar sig vara grunt och stenigt l ä n g e. Jag får gå i vattnet med SUP´n där jag lyfter upp baksidan för att få upp fenan från vattnet och får föra SUP´n framåt som en golfbag. Stenarna är hala och allt annat än symmetriska vilket gör att jag får vända på paddeln och använda den som en käpp för att inte ramla.
Eftersom Viskan kröker sig så mycket går det inte att se så långt framåt och jag har ingen aning om hur länge jag ska hålla på på detta sätt. Tillslut tar jag av fenan för att då och då kunna sitta på knä och flyta med i strömmarna. Så här ser det ut i ungefär en timma. Jag alternerar promenerandet med knäpaddlandet och även om det är tidsödande är det också mysigt att sitta på knä långt fram på SUP´n för att flyta med och hålla utkik efter stenar samtidigt som jag ibland paddlar, ibland bara styr för att komma framåt. Efter ytterligare en timma blir det långsamt bättre och jag vågar tillslut sätta på fenan igen. Gott att få stå upp och paddla igen och jag trycker på lite extra och njuter i fulla drag.
 |
| "Vägen" ner igen inte alltid tydlig.... |
Vid Rydal blir det ett längre lyft och jag börja sikta in mig på att ta en längre paus i Kinna för att äta något.
När jag närmar mig Kinna är det två Kraftverk i vägen och dessa två glömmer jag aldrig. Vid den första blir det som i början med skillnaden att här är ännu grundare. Jag halkar och sliter och inser efter ett tag att det helt enkelt inte går att ta sig fram på det här sättet. Jag avbryter för att ta mig upp från Viskan men det enda som finns runtom är tät vegetation.
Parodi. Det är ren och skär parodi när jag försöker ta mig upp och igenom alla snår och omkullvälta träd. Jag halkar och ramlar och som tur är skrattar jag även högt åt mitt elände. När jag väl har tagit mig ur skiten blir det en hyffsad promenad innan jag hittar ett ställe att ta mig ner i vattnet igen där vattennivån är bättre. Det är en underbar känsla att få landa på SUP´n igen. Överkroppen värker av allt bärande och slitande och paddlingen känns som ljuv nektar för både kropp och huvud. Fem minuter senare kommer en mental snyting när jag ser ytterligare ett kraftverk. Jag försöker vara duktig genom att scouta terrängen men det visar sig vara lönlöst. Finns inte en chans att jag i det närmaste kommer att vare sig kunna ta mig igenom terrängen eller för den delen kunna ta mig ner till Viskan som dessutom var stenig och grund så långt ögat nådde. Det var bara att börja bära och det var bara att vända om när jag efter ett antal hundra meter hade kommit till ett staket och en låst grind.
Promenaden jag måste ta nu är riktigt lång men jag är i Kinna och tänker att möjligheten till tröst är stor. Jag tänker på thaibuffé (ända tills jag inser att det knappast serveras en lördag), jag tänker på pizza men framförallt tänker jag på tröst och vila innan jag kan fortsätta. När jag väl kan börja paddla igen är glädjen så stor att jag paddlar lite för långt och har tagit mig ifrån all tröst. Kartan på mobilen säger att jag behöver vända om och eftersom jag är väldigt dålig på att vända om beslutar jag mig för att fortsätta till Skene för att där sätta punkt för dagens strapatser.
Jag är mer än nöjd med att både jag och utrustningen höll. Det fanns många gånger det kunde gått riktigt illa. Själva paddlingen var fin och jag känner att jag har ork att paddla länge länge. Lyften däremot.... Jag undrar hur långt jag bar SUP´n den här dagen egentligen. Garanterat närmare två kilometer om inte mer. Naturupplevelsen var fin och jag hörde motorljud först i närheten av Kinna och Skene. Dessutom hörde jag helt säkert en älg men fick tyvärr inte se den. Totalt tog det mig nästan 8,5 timmar att avverka sträckan varav paddlingstiden (eller rättare sagt tiden på Viskan) var omkring sex timmar och kaffepausen i kanske fem minuter. Den här sträckan krävde mycket som inte hade med paddling att göra. Det var äventyrligt och på sitt sätt minnesvärt men inte lämplig att paddla sig fram på i lågvatten.
Slutligen är det återigen roligt att konstatera kraften i en bra fettförbränning. När jag gör mina äventyrslöpningar;
fyller jag på med både mat och kolhydrater. Det handlar väldigt mycket om att mentalt ha något att se fram emot. Men jag har gjort en hel del fasteexperiment med mycket träning;
och upplevt vad kroppen klarar trots att jag inte tillsätter någon energi.
Under de här två etapperna har jag därför bara haft med mig kaffe och vatten eftersom jag vet att jag inte behöver någon energi. Stundtals var överkroppen riktig trött av allt bärande men det gick fort över när jag fick paddla igen, och jag hade siktat in mig på att inmundiga någon form av tröst i Kinna men när det inte blev så så gjorde det ingenting. Väl framme i Skene efter nästan 9 timmars ständig aktivitet var jag inte hungrig utan nöjde mig med vatten och kaffe inför bussresan hem. Nu kräver löpning bra mycket mer av en än paddling men likväl känns det både intressant och skönt att få uppleva styrkan att gå på fett. Det finns en frihet i att inte vara bunden till energi som jag verkligen uppskattar.
Ser fram emot nästa etapp i min paddling mot Varberg där jag verkligen hoppas att merparten av turen blir just paddling.
Sträcka: Viskafors - Skene 29,5 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar