Att njuta!?

Man måste njuta också!

Kommentaren har jag fått många gånger. Tanken dyker även den upp lite då och då.

Att tillåta sig själv att njuta. Att inte bara leva efter strikta regler och späka sig själv med träning och avhållsamhet. 

Men vad innebär det där med att njuta egentligen? 

Många gånger är det att vi ska inmundiga någonting. Det kan vara alkohol, tobak, socker eller varför inte ost eller cannabis. Knark?! Kött!?

Jag är kluven till njutningen eftersom jag tycker att den är tudelad. Den ena formen sitter i ryggraden och är även hårt cementerad i vår kultur. Det är den där förrädiska njutningen som är direkt och omedelbar men som sällan är bra för oss. I mitt fall socker. Då och då faller andan på och jag vill. Samtidigt vet jag att jag inte mår bra av det efteråt men ändå vill jag.

Baksmälla eller skitsmälla

Den andra njutningen är inte lika förförande men oj så mycket bättre. Till exempel riktigt god och bra mat. Jag njuter av den till fullo och jag mår bra efteråt men ändå är det svårt att nöja sig med bara den.

Hur mycket är biologi och hur mycket är socialt? 

Att få släppa på det stoiska. Att tillåta sig själv att njuta av det förrädiska är gott på sitt sätt, även om det bara är just för stunden. Jag tror inte att vi är gjorda för att ta bort det helt.

Men den riktiga och beständiga njutningen är den som både är god för stunden men även efteråt. Jag njuter av den goda och bra maten. Jag njuter av att jag allt som oftast somnar snabbt och sover gott. Jag njuter av att jag är full av energi och ork. Jag njuter av min fysiska status som träningen innebär och ger. Jag njuter av utomhustiden i rörelse. Naturen.

Det är både skönt och viktigt för mig att tänka i de här banorna. Att tydliggöra vad njutning innebär och inse att livet är fullt av njutning även om jag anstränger mig för att hålla mig ifrån den där formen jag inte mår bra av efteråt. Det är inte synd om mig för att jag exempelvis avstår kakorna och bullarna på jobbet.

Tvärtom.

Ät inälvor!

Kycklinghjärtan stekt med lök, vitlök och någon stark paprika.

Ur ett närings- och hälsoperspektiv råder det ingen tvekan om att vi måste äta djur. Egentligen inte heller ur ett miljöperspektiv men det har jag redan skrivit om:

Kött och/eller miljö!?

Men det duger inte att bara äta musklerna. Nej. Hela djuret ska ätas och då framförallt inälvorna som är rena dynamiten. Inälvor är en del av djuren vi alltid har ätit men som vi generellt i princip har slutat med vilket är otroligt synd med tanke på att det inte finns något bättre ur ett näringsperspektiv. Det är relativt billigt dessutom...

Problemet med att äta inälvor brukar vara tre.

1. Tanken på att det är just inälvor.

2. Smaken - som kan vara väldigt stark och annorlunda.

3. Konsistensen - som ofta skiljer sig åt jämfört med musklerna på djuren.

Är man motiverad (och vuxen) att äta inälvor ser man förbi dessa tre, tvingar i sig och lär sig så småningom att äta och kanske till och med lär sig att tycka om det.

Där hade jag kunnat sätta punkt men gör givetvis inte det utan tänker att jag redogör lite kort för de olika inälvor jag äter mest av samt hur man kan göra för att få i sig dem utan allt för stora problem.

Recept: Jag ser ingen anledning till att krångla till det med grytor av olika slag. För min del blir det både enkelt och gott (numera) att fräsa inälvorna i lök och vitlök, salt och peppar. Kanske lite chiliflakes utöver detta och en härlig klick smör som tillbehör. Ibland river jag i lite ingefära eller andra kryddor och det går utmärkt att ha med broccoli eller någon annan grönsak i pannan. Jag har för övrigt ofta surkål eller kimchi som tillbehör. Riven parmesan på!

Lever

Förmodligen det nyttigaste men kanske även det svåraste att få i sig eftersom det har en så distinkt smak. Jag känner ingen skillnad på nöt- eller grislever (vilket andra i min närhet gör) men fårlever däremot är annorlunda. Smakar hör och häpna mer får... För att vänja sig vid att äta lever är mitt tips att börja med att göra egen leverpastej:

Min leverpastej

Efter hand kan man öka mängden lever i förhållande till köttfärs i pastejen men grunden är ändå att parallellt fortsätta att steka levern och äta den som den är.

Nöt- grishjärta

Mycket snällare i smaken jämfört med lever och riktigt gott. Kan vara vettigt att inleda med hjärta om du vill börja äta inälvor. Liknar kött i konsistensen och är en favorit.

Njure

Njure är liksom lever jobbigare att äta rent smakmässigt. Kanske till och med värre eftersom det går att ana en viss urindoft. Lite gummiaktig i konsistensen. Mitt tips är att krydda kraftigare med sådant som ger mycket smak exempelvis riven ingefära eller att ha tillbehör som smakar mycket såsom majonäs med chipotle eller kimchi.

Njure.

Kycklinghjärtan

Även dessa är en favorit. Smaken är snäll och det blir riktigt gott med tillbehören jag nämnt ovan. Väldigt gummiaktig i konsistensen vilket jag har förstått kan vara ett problem.

Kycklingmage

Även kycklingmage är snäll i smaken men har egenheten att den är väldigt knastrig att äta. Det blir som att äta en lättare form av brosk.

Jag är långt ifrån färdig med mitt "hela-djuret-ätande". Det finns mängder kvar att utforska såsom hjärna och ögon. I det här avseendet är jag väldigt intresserad och nyfiken och det känns bra att jag har lyckats bli av med den barnsliga mentala äckelheten jag hade en gång i tiden som mest bara är i vägen. 

Slutligen måste jag nämna att vår hund är tydligt matintresserad. Han är gärna med när det lagas mat. Sitter, ligger eller strövar omkring runt mina ben i hopp om att det ska ramla ner något att slicka i sig. Men det finns en tydlig skillnad i hans agerande när det vankas inälvor.  När jag skär, förbereder och tillagar dem är det som om det gör ont i honom. Han ställer sig på bakbenen och sträcker sig lång och bara vill upp upp. Tydligt att det i hans värld luktar himmelskt gott och givetvis får han slicka skärbrädan när jag är klar.

Den behöver i n t e diskas efteråt....

Tough love av Johannes Hansen

 

Johannes Hansen är mental rådgivare och har i många år jobbat med mängder med människor för att hjälpa dem att stärka deras mentala styrka för att kunna hantera allt ifrån privatlivet till yrkeslivet. 

Den här boken förklarar hans utgångsläge och hur han ser på saker och ting samtidigt som den är full av olika övningar och listor för att hjälpa läsaren att hantera de problem eller utmaningar man sitter och brottas med. 

Hur bryter man dåliga vanor? Hur formulerar man rätt målsättningar? Hur hanterar man stress och andra människor? Hur kan man prioritera? Hur gör man för att få bukt med sin hälsa eller andra bekymmer som ligger och gnager på en antingen fysiskt eller mentalt?

Boken är väldigt bra och det jag framförallt tycker om med den är att den är tydlig, rak och ärlig utan krusiduller. Här finns ingen "nånannanism". Det är du själv som bestämmer över ditt egna liv och det är du själv som både kan och ska lösa de hinder och utmaningar du står inför. Det gäller bara att veta hur man ska göra samt veta hur man genomför det. Samtidigt är boken inte extrem i sitt budskap om att man ska klara allt själv. Det finns alltid tillfällen när det är rimligt att få hjälp utifrån, vilket påtalas i boken ett flertal gånger, men i stort handlar det om att man själv har nycklarna och själv måste plocka fram dem för att använda dem. 

Jag själv sitter aldrig eller sällan med pennan i hand när jag läser en bok. Hansen vill att du gör just det för att boken ska vara meningsfull på riktigt och då är det inte för att stryka under lite här och var utan för att verkligen skriva vad man känner, tänker, göra upp listor med mera. 

Det var inget jag gjorde men jag ser verkligen meningen med det. Hur man gör tror jag beror på hur stort behovet av förändring är i läsarens liv. I mitt fall tänker jag att jag mer än gärna använder boken som ett slags uppslagsverk att komma tillbaka till eftersom jag mest läste boken av genuint intresse och inte för att jag har något större behov av att förändra något i mitt liv. Samtidigt är jag alltid på väg någonstans och jag känner att boken har tillfört mycket och kanske till och med kommer att få mig att agera snabbare i vissa frågor än vad jag gjort hittills. 

Rekommenderas! 

Baksmälla eller snarare Skitsmälla

Eftersom jag aldrig varit bakfull kan jag inte gärna använda mig av ordet baksmälla i det jag har tänkt att ta upp i det här inlägget, därför hittar jag på ordet: Skitsmälla.

Jag har en ständig strävan att må så bra som möjligt. Det innebär inte att jag är slavisk i allt jag gör. Jag tillåter mig själv till avsteg lite då och då vilket jag är övertygad om är "nyttigt". Ingen orkar mentalt att försöka vara perfekt hela tiden. Dessutom tror jag mycket på kontraster i livet. Pigg/trött, mätt/hungrig och så vidare. Vi måste tillåta oss ytterligheterna för att kunna uppskatta det som är bra istället för att leva något mellanmjölksliv som riskerar att leda till livsdödande "lite lagom" hela tiden. 

Därför slinker det exempelvis ner glass ibland. Chips, popcorn, choklad, godis eller vad det nu kan vara.

När jag väl släpper duktigheten ser jag till att stoppa i mig ordentligt (en får ju passa på:) och det har inte varit svårt att analysera och reflektera vad det har gett för konsekvenser med tanke på att det så tydligt framkommer när jag avvikit från utgångsläget. Den ständiga utvärderingen är för övrigt något jag varmt förespråkar. Hur mår jag idag? Varför?

Denna utvärdering och reflektion har till exempel fått mig att inse att jag tyvärr får huvudvärk av för mycket mörk choklad:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/09/bota-huvudvark.html

Men även intaget av andra gottigheter/skräp leder till ett dagen efter tillstånd som jag verkligen inte trivs med. Se punkterna nedan. Ibland är det alla punkterna och ibland är det några av dem men alltid alltid får jag:

Skitsmälla:

- Huvudvärk eller att huvudet känns tungt.

- En märklig ofräsch miljö i munnen som tandborstning inte rår på.

- Dålig mage. Antingen att den är riktigt dålig vilket innebär ett flertal toabesök eller att den "bara" är körig och i tydlig disharmoni. Extra tydligt blir det när jag är ute i skogen och springer. Det händer aldrig att jag måste sätta mig och göra nummer två om jag ätit som vanligt dagen innan. Däremot händer det ofta att jag antingen är otroligt gasig i magen när jag ätit skit. Men även att magen gör ont och att jag ibland behöver sätta mig i skogen i panik eller för att det bara är lämpligt i hopp om en trevligare fortsatt löpning.

- Tung kropp och tunga ben. Som om kroppen är inflammerad och värker. Löpningen blir alltid jobbig med tunga ben.

- Förkylningstendenser såsom täppt näsa på morgonen eller att jag anar något i svalg/hals eller gommen.

Löpningen, som det oftast blir dagen efter, blir som sagt jobbig men den botar också. Rörelsen och detoxsvettningen gör sitt jobb och jag mår alltid mycket bättre resten av dagen då i princip alla punkterna försvunnit. 

Detta är något jag lagt märke till under en lång tid och det finns ingen tvekan om hur kroppen reagerar. Frågan som återstår är om det är värt det? Jag är kluven. Det är skönt att släppa på garden och duktigheten men samtidigt känns det märkligt vilja fortsätta på samma sätt. Egentligen njuter jag ju lika mycket eller till och mer av god mat men ändå finns där något i mig som dras åt skräpet. Belöningskänslan som skräpet ger ska inte underskattas men jag tror också att "ett helt liv" med skräp satt sig kraftigt i ryggraden och att det sitter djupt i oss att återvända till smaskandet eftersom vi förknippar det med åratal av mys, gemenskap och trevliga upplevelser. 

Vad är njutning?

Träningssammanställning 2022

2022 års höjdpunkter var löpningen löpningen mellan:

Kållered - Ängelholm

och supande på Viskan:

Etapp 1 Almenäs - Viskafors

Etapp 2 Viskafors - Skene

Etapp 3 Skene - Veddige

Samt träningslägret på:

Playitas

Inga tävlingar detta år heller och träningen har varit styrd av total variation och kravlöshet. Jag har gjort det jag har känt för och vad vädret tillåtit. Det har exempelvis varit skönt att inte ha koll på antalet löpta mil. Styrketräningen fick sig en törn i och med att mitt problem med min högra axel eskalerade i våras och att jag inte ens kunde göra armhävningar längre. Efter sommaren blev det bättre både med axeln och styrketräningen men generellt blev det som vanligt för lite styrketräning. Efter sommaren blev det även en förändring i träningen i och med att jag började mitt nya jobb i Mölnlycke. Pendelavstånd deluxe med mycket cykling till en början och sen allt mer löpning när halkan/vintern trängde sig på. Att ha tillgång till ett gym på jobbet mycket värdefullt och ska utnyttjas bättre nästa år.

Planen för nästa år är att fortsätta med variationen och det kravlösa. Det kommer att bli mer löpning igen delvis för att jag vill det men även för att vardagen återigen kommer att ändras för mig i och med att jag bara kommer att jobba som lärare tre dagar i veckan. De två "lediga" (ledighet och jobb med Lärarhälsocoachen) dagarna hemma kommer per automatik bli två löpdagar utöver löpningarna till jobbet någon eller några dagar i veckan. 

Äventyrsplanerna är att paddla klart Viskan och påbörja något nytt paddlingsprojekt som jag ännu inte vet vilket det ska bli samt en löpning som förmodligen kommer dra mot en skämtsam kompassriktning....

Träningsåret i siffror:

2022 i kilometer

Cykling: 1889,3
Löpning: 3203,7
Längdskidåkning: 85
Rullskidåkning: 34,3
Rollerblades: 376,5

Paddling: 30,1

SUP: 245,5

Totalt: 5864,4

2021 i kilometer

Cykling: 1 601,9
Löpning: 4 096,4
Längdskidåkning: 129,6
Rullskidåkning: 251,3
Rollerblades: 314,6

Paddling: 65,5

SUP: 170

Totalt: 6 629,3 

2020 i kilometer

Cykling: 3399,9
Löpning: 3358,2
Längdskidåkning: 96,5
Rullskidåkning: 437,1
Rollerblades: 22,3

Totalt: 7314

2019 i kilometer
Cykling: 3973,8
Löpning: 2911,6
Paddling: 11,1
Simning: 75,4
Längdskidåkning: 258,3
Rullskidåkning: 158,8
Rollerblades: 233,9

Totalt: 7622,9

2018 i kilometer
Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer
Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer
Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer
Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer
Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

10 "skadefria" år

Jag började registrera min löpning januari 2012. Sedan dess har jag sprungit drygt 28 000 km. De första två åren registrerade jag sporadiskt de gånger jag lånade min frus telefon men därefter har jag registrerat kontinuerligt. De första två åren sprang jag helt säkert mer än de 1000 km som är registrerade men jag har ingen aning om hur mycket mer. Troligtvis inte mer per år än vad jag fick ihop 2014 i alla fall.

2014 - 1500 km 

2015 - 2635 km

2016 - 2944 km

2017 - 3151 km

2018 - 3898 km

2019 - 2911 km

2020 - 3358 km

2021 - 4096 km

2022 - 2900 km hittills.

Det jag är extra stolt och nöjd över är att jag trots att jag har sprungit förhållandevis mycket ändå lyckats hålla mig skadefri från löprelaterade skador. Och det är inte så dåligt med tanke på att de flesta som springer regelbundet brukar ha minst en löprelaterad skada per år. 

Visst har jag haft krämpor, känningar och småbekymmer i bland annat hälsenor, vader och ett knä men inget av det har tvingat mig till löpvila. Enda löpvilan jag har haft var när jag fick en spricka i en tå efter en löpning i skogen med mina fivefinger. Löprelaterat!? Njae. Jag tänker att den skadan var en yttre påverkan som jag inte hade någon skuld i. Det jag tänker med löprelaterade skador är att kroppen säger ifrån på ett eller annat sätt såsom bristningar, löparknä och allt vad det nu kan vara som "provoceras" fram och orsakas av löpningen. 

Det finns ett antal orsaker till att jag har lyckats hålla mig skadefri och jag redogör för dem nedan utan inbördes ordning.

Bildning och utbildning

Jag har läst och lyssnat jättemycket. Allt från tidskrifter till böcker. Allt från klubbkamrater till poddar med olika experter på löpning. Jag har dessutom gått utbildningar och tagit till mig av mängder med olika perspektiv. Hur bör träningsupplägget vara? Löptekniken?

Huvudet har lyssnat på kroppen och inte tvärtom

"Spring så att du kan springa imorgon" (Rune Larsson) har varit min utgångspunkt. Jag har varit väldigt lyhörd inför vad kroppen säger och i princip aldrig tvingat den till saker om den signalerat något oroväckande. Jag har aldrig följt något träningsprogram som i detalj sagt åt mig vad jag ska göra. Jag har haft en översiktlig plan men alltid lyssnat in och bestämt i samspråk med kroppen och många gånger ändrat ifrån den ursprungliga planen.

Underlag

Mycket skog, en del grusväg och sällan asfalt. Underlaget har stor betydelse för hur vårt löpsteg blir. Enformigt och alltid samma som på hård asfalt och därmed slitsamt eller varierande och mjukare som i skogen?

Skor

Flera olika skor med olika egenskaper på både drop och dämpning ger återigen en variation som varit viktig.

Långt istället för snabbt

Fart sliter. Lite tråkigt att det är så men inte mindre sant för det. Jag har satsat på längd och även om det givetvis kan slita så är det betydligt snällare en fart. 

Alternativ träning

Jag har under de här åren sprungit mycket men jag har också lagt mycket tid på annan träning också. Exempelvis cykling, SUP, rollerblades, styrketräning, simning, längd- och rullskidåkning. Jag har aldrig bara sprungit och vissa år har jag valt att springa mindre än andra år för att variera mig både för kroppens och huvudets skull. 

Långsam ökning

Jag har inte haft bråttom vare sig när jag har sprungit eller i ökningen av antalet kilometer. Många har alldeles för bråttom med att öka dosen och löpmängden. Man kan inte gå från 5 km till 10 km eller från halvmaran till ultran på för kort tid. Ska man klara sig utan skador måste man ha tålamod och låta utvecklingen ta tid.

En gedigen träningsbakgrund

Att jag i princip är född och uppfostrad i ÖIS tror jag inte är obetydligt. Bra tränare och en träningsbakgrund i många år som på slutet dessutom var på elitnivå. Givetvis lärde jag mig mycket och fick kanske framförallt lära mig om att det inte går att göra saker med lillfingret om man vill nå någonstans. När jag sedan varvade ner och slutligen lade ner fotbollen helt tog det inte speciellt lång tid innan jag började springa. Jag gick ner mig fysiskt en period när jag tränade minimalt men det varade inte i flera år vilket jag är säker på har haft betydelse. 

Återhämtning och allmän hälsa

Kallbad, foamroller och massage. Noga med mat, sömn och stress. Kroppen behöver återhämtning och kroppen behöver förutsättningar för att klara av den belastning den blir utsatt för. Inflammationer i kroppen påverkas enormt mycket av hur bra vi sover, äter och stressar. 

Och så lite tur på det!?

Absolut. Samtidigt tror jag att tur är något man förtjänar....

Depphjärnan av Anders Hansen

Ännu en bok av Anders Hansen och det är lätt att känna igen sig från de tidigare böckerna. Utgångspunkten är evolutionen och Hansen förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt hur det kommer sig att de funktioner som har fått oss att överleva i 100 000-tals år numera är till nackdel för oss. Varför vi känner som vi gör och varför vi reagerar som vi gör på exempelvis stress och ensamhet. Att vår hjärna i grund och botten är till för att få oss att överleva och inte för att få oss att må bra. Vikten av fysisk aktivitet samt vikten att förhålla sig till det faktum att vi inte är skapta för att leva i den miljö vi lever i idag. Att det krävs att vi gör aktiva val för att må bra och att det knappast kommer gratis eftersom vi är gjorda för att spara energi och därmed lätt hamnar i lättjans fälla. 

Boken är mycket bra och intressant även om en del upprepas från hans tidigare böcker. För min de gör det ingenting med upprepningen eftersom jag ser det som en påminnelse som är bra att få. Hansen relaterar till forskning men egentligen tycker jag inte att det behövs när resonemanget utifrån evolutionen är så fullständigt logiskt. Det är både rimligt och lätt att begripa hur vi fungerar. Det som inte är lätt är att leva på ett sätt som får oss att må bra. Det syns med all tänkbar tydlighet när man ser sig omkring både vad gäller fysisk som mental hälsa. De går, som Hansen påpekar, hand i hand och kräver många aktiva och obekväma beslut från oss. Beslut som få verkar vara beredda att göra. Men först måste vi ha kunskapen om det och där är den här boken ett bra steg.