Eftersom jag aldrig varit bakfull kan jag inte gärna använda mig av ordet baksmälla i det jag har tänkt att ta upp i det här inlägget, därför hittar jag på ordet: Skitsmälla.
Jag har en ständig strävan att må så bra som möjligt. Det innebär inte att jag är slavisk i allt jag gör. Jag tillåter mig själv till avsteg lite då och då vilket jag är övertygad om är "nyttigt". Ingen orkar mentalt att försöka vara perfekt hela tiden. Dessutom tror jag mycket på kontraster i livet. Pigg/trött, mätt/hungrig och så vidare. Vi måste tillåta oss ytterligheterna för att kunna uppskatta det som är bra istället för att leva något mellanmjölksliv som riskerar att leda till livsdödande "lite lagom" hela tiden.
Därför slinker det exempelvis ner glass ibland. Chips, popcorn, choklad, godis eller vad det nu kan vara.
När jag väl släpper duktigheten ser jag till att stoppa i mig ordentligt (en får ju passa på:) och det har inte varit svårt att analysera och reflektera vad det har gett för konsekvenser med tanke på att det så tydligt framkommer när jag avvikit från utgångsläget. Den ständiga utvärderingen är för övrigt något jag varmt förespråkar. Hur mår jag idag? Varför?
Denna utvärdering och reflektion har till exempel fått mig att inse att jag tyvärr får huvudvärk av för mycket mörk choklad:
http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/09/bota-huvudvark.html
Men även intaget av andra gottigheter/skräp leder till ett dagen efter tillstånd som jag verkligen inte trivs med. Se punkterna nedan. Ibland är det alla punkterna och ibland är det några av dem men alltid alltid får jag:
Skitsmälla:
- Huvudvärk eller att huvudet känns tungt.
- En märklig ofräsch miljö i munnen som tandborstning inte rår på.
- Dålig mage. Antingen att den är riktigt dålig vilket innebär ett flertal toabesök eller att den "bara" är körig och i tydlig disharmoni. Extra tydligt blir det när jag är ute i skogen och springer. Det händer aldrig att jag måste sätta mig och göra nummer två om jag ätit som vanligt dagen innan. Däremot händer det ofta att jag antingen är otroligt gasig i magen när jag ätit skit. Men även att magen gör ont och att jag ibland behöver sätta mig i skogen i panik eller för att det bara är lämpligt i hopp om en trevligare fortsatt löpning.
- Tung kropp och tunga ben. Som om kroppen är inflammerad och värker. Löpningen blir alltid jobbig med tunga ben.
- Förkylningstendenser såsom täppt näsa på morgonen eller att jag anar något i svalg/hals eller gommen.
Löpningen, som det oftast blir dagen efter, blir som sagt jobbig men den botar också. Rörelsen och detoxsvettningen gör sitt jobb och jag mår alltid mycket bättre resten av dagen då i princip alla punkterna försvunnit.
Detta är något jag lagt märke till under en lång tid och det finns ingen tvekan om hur kroppen reagerar. Frågan som återstår är om det är värt det? Jag är kluven. Det är skönt att släppa på garden och duktigheten men samtidigt känns det märkligt vilja fortsätta på samma sätt. Egentligen njuter jag ju lika mycket eller till och mer av god mat men ändå finns där något i mig som dras åt skräpet. Belöningskänslan som skräpet ger ska inte underskattas men jag tror också att "ett helt liv" med skräp satt sig kraftigt i ryggraden och att det sitter djupt i oss att återvända till smaskandet eftersom vi förknippar det med åratal av mys, gemenskap och trevliga upplevelser.
Vad är njutning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar