Man måste njuta också!
Kommentaren har jag fått många gånger. Tanken dyker även den upp lite då och då.
Att tillåta sig själv att njuta. Att inte bara leva efter strikta regler och späka sig själv med träning och avhållsamhet.
Men vad innebär det där med att njuta egentligen?
Många gånger är det att vi ska inmundiga någonting. Det kan vara alkohol, tobak, socker eller varför inte ost eller cannabis. Knark?! Kött!?
Jag är kluven till njutningen eftersom jag tycker att den är tudelad. Den ena formen sitter i ryggraden och är även hårt cementerad i vår kultur. Det är den där förrädiska njutningen som är direkt och omedelbar men som sällan är bra för oss. I mitt fall socker. Då och då faller andan på och jag vill. Samtidigt vet jag att jag inte mår bra av det efteråt men ändå vill jag.
Den andra njutningen är inte lika förförande men oj så mycket bättre. Till exempel riktigt god och bra mat. Jag njuter av den till fullo och jag mår bra efteråt men ändå är det svårt att nöja sig med bara den.
Hur mycket är biologi och hur mycket är socialt?
Att få släppa på det stoiska. Att tillåta sig själv att njuta av det förrädiska är gott på sitt sätt, även om det bara är just för stunden. Jag tror inte att vi är gjorda för att ta bort det helt.
Men den riktiga och beständiga njutningen är den som både är god för stunden men även efteråt. Jag njuter av den goda och bra maten. Jag njuter av att jag allt som oftast somnar snabbt och sover gott. Jag njuter av att jag är full av energi och ork. Jag njuter av min fysiska status som träningen innebär och ger. Jag njuter av utomhustiden i rörelse. Naturen.
Det är både skönt och viktigt för mig att tänka i de här banorna. Att tydliggöra vad njutning innebär och inse att livet är fullt av njutning även om jag anstränger mig för att hålla mig ifrån den där formen jag inte mår bra av efteråt. Det är inte synd om mig för att jag exempelvis avstår kakorna och bullarna på jobbet.
Tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar