torsdag 6 januari 2022

Kunskap leder tyvärr ofta till motvind

Leder kunskapens källa verkligen alltid till gott? Svaret är givetvis nej men i många fall är det även som ett tveeggat svärd där fördelarna tveklöst har med sig ett många gånger tungt bagage. 

Barnuppfostran och skärmtid. Kost och klimatfrågor. Solskyddskrämer, mediciner och vaccinationer. Och nu Covid. 

Ovan är några exempel på ämnena där jag läst och lyssnat massor. Utbildat mig av nyfikenhet. Gått in i ämnet med förkunskaper eller i princip helt tom. Med förutfattade meningar och övertygelser ibland och ibland med enbart ren och skär nyfikenhet. Ibland har mina övertygelser stärkts men det har också hänt att nya dörrar har öppnats och jag har fått ändra uppfattning.

Gemensamt för alla exemplen ovan är att de alla har gjort mig och ibland min familj till en avart. Vi tänker och gör inte som alla andra. Dagispersonalen hade till exempel svårt för att vi inte solskyddskrämade våra barn. Det har blivit en motvind som vi fått lära oss att leva med. En motvind som många gånger känts ganska jobbig eftersom det är jobbigt att inte tycka och göra som alla andra. Extra jobbiga när mina beslut som förälder till viss del skapat och skapar ett utanförskap för mina barn. 

De har till exempel inte fått socker eller skräpmat i tid och otid som alla andra. De har fått en bråkdel av skärmtiden och fått lära sig att utomhus är normen även om gatorna är tomma på andra barn. Ja, till och med när det regnar!

Kunskaperna har lett till insikter. Insikterna till genomförande och det har inte varit en enkel resa. 

Men exemplet ovan har lett till en sorts utanförskap som vi valt själva. 

De senaste två åren har på många sätt varit de märkligaste i våra liv men följer ändå samma mönster som i många andra frågor. 

Jag har läst, läst och läst. Lyssnat och funderat. Fått en övertygelse och tagit beslut. Återigen har det blivit motvind men den här gången av ett helt annat slag och orsaken är både given och fruktansvärd.

Och den stora frågan är varför? Varför hamnar jag så ofta i motvind? Varför kan jag bara inte tycka, tänka och göra som alla andra? 

Svaret är ledsamt nog kunskap. 

Media i stort och våra politiker har de senaste två åren gjort ett uruselt arbete. 

Medias uppgift är att: Informera, granska, förklara och underhålla. Detta har brustit grovt eftersom det gjorts oerhört ensidigt. Istället för att sköta sitt jobb, att kritiskt granska och förklara har man valt sida och medvetet skrämt upp befolkningen och serverat ett: "Så här SKA man tycka, tänka och göra". Trots att det funnit mängder med tveksamheter och annat information än det som de valt att ta upp. För det gäller att vara medveten om just detta. Våra medier väljer vad de vill ta upp. 

Politikerna.... Om man skulle fråga dem: Vad är viktigast för dig. Att få/behålla makt eller folkets bästa? Vad väljer du då? 

Vinden är så stark att i princip ingen politiker vågar annat än att sätta upp seglet och glida med. Ideologierna som borde vara grunden i deras åsikter slängs åt skogen så fort de blåser tillräckligt hårt. Invandringsfrågan är ett ypperligt exempel på hur partierna de senaste åren sträckt upp fingret i luften och ändrat riktning. Att vi nu med hurrarop har satt stenen "Låtossbegränsadedemokrastiskarättigheterna" i rullning verkar inte vara något problem för något parti. Det blåser ju trots allt åt det hållet. 

Inte att förglömma individen. Läkare, professor, politiker, lärare eller bara vem som helst. Vi är alla individer även om vi alltid tillhör grupper. Hur många av oss vågar säga ifrån? Med risk för ekonomiska och sociala repressalier? Inte många. Vilket även det leder till en förstärkt vind eftersom den inte får något ärligt motstånd. För eftersom världen har bestämt sig för vad som är godhet och rätt är man ju en idiot om man frivilligt hoppar upp på korset när pöbeln står där med hammare och spik. Förståeligt. Men inte bra.

Ja. Jag är medveten om att vi i eländet haft tur (som vanligt) att vi lever i Sverige. De flesta andra länder har ju knappast hanterat detta bättre. 

Men. PK-vinden behöver en allmänhet. Den stora massan. Vinden.  

Hur många läser överhuvudtaget? Hur många tar sig förbi rubriker och ingresser. Hur många letar på egen hand upp fler källor?

Att utbilda sig kräver tid. Givetvis är det en fördel med intresse men grunden är alltid tid. En tid få vill lägga. Så vad gör man då?

Jo, det vi i Sverige är bäst i världen på. Vi litar på myndigheterna och de vita rockarna (som får utrymme i media). Auktoriteterna som minsann kan det här. Så enkelt och så bekvämt. För de har ju aldrig fel..... Tyvärr räcker det med att studera de senaste hundra åren för att hitta mängder med felaktighet. Naturligtvis. Vi är ju alla människor och ingen är ofelbar. Därmed riskerar vi att missa de där andra vita rockarna som har en annan åsikt. Vem/vilka har rätt? Ge mig allas argument och åsikter (framförallt de som inte är så många), säger jag, så att jag får en ärlig chans att bilda mig en uppfattning. 

Jag för min del kommer alltid utgå ifrån att det är jag själv och ingen annan som är ansvarig för min hälsa. Det är också därför jag är villig att befinna mig i motvind. Den stora skillnaden nu gentemot tidigare är att staten försätter mig i utanförskapet och inte jag själv. De vet bäst och försöker tvinga den okunniga massan via repressalier till "rätt" beslut. Och eftersom rapporteringen är så bristfällig tycker den stora massan att det är helt rätt. 

Detta får mig inte helt osökt att tänka på alla böcker, filmer och tv-serier där den stora okunniga pöbeln gör fel och där hjälten rak i ryggen går i motsatt riktning.

Jag är inte intresserad av att framställa mig som förmer än någon annan. 

Jag kan ha fel. Det är och kommer alltid att vara min utgångspunkt. Och har jag fel ändrar jag mig. Men det är inte den stora massan som bestämmer det åt mig. Och det är inte den stora massan som per automatik har rätt. Det är fakta, argument och kunskaper. All fakta! Alla argument!

Och vad gäller Covid börjar jag faktiskt ändra mig något. Jag har fram tills nu hela tiden varit positiv till vaccinationen. Jag har varit övertygad om att alla som är i riskgrupp bör ta den. Nu börjar jag dock vackla....., men det vågar jag inte säga högt.

Som jag säger till mina elever. Ni har säkert en åsikt om abort, dödsstraff, dödshjälp, könskorrigering med mera men hur välgrundad är din åsikt. Har du koll på alla argument?

Apropå att läsa på:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/7d4Pd8/vaccinpassen-for-oss-mot-kontrollsamhallet

https://www.gp.se/debatt/vaccinpass-%C3%A4r-om%C3%A4nskliga-och-ovetenskapliga-1.63018628?fbclid=IwAR0n-rQ8zGSybHOnx3bpOltq6n8y86IDA6Q3UFYM5O7dVcrnZna1o9ZeGzE

https://www.10e12.net/v/ett_oppet_brev_till_riksdagsledamoter.pdf?fbclid=IwAR1tTyKN-tJCM5l88Aaj0On0yLTT55CzQj4Fi9u9qDnZyIXtChqsUxYllW4

https://botasverige.se/?fbclid=IwAR3mNOfejNrEBUScKSZoTcxCNqtNNSqCOKt2f2iEqgf7axahdNPA05BiBjc






onsdag 5 januari 2022

Hur många år har pappas promenader räddat?

Familjens verklige Ironman...

I närmare 30 år jobbade min pappa natt på Volvo. Utgångspunkten var 4-5 arbetsdagar i veckan. Ställa om dygnet till att vara vaken dagtid på helgen för att söndag kväll åter vända tillbaka. Vecka in och vecka ut i nästan 30 år. 

Hans sömn var aldrig bra. Att tvingas ställa om under veckorna är ett problem men så är vi inte heller skapta för att vara vakna på natten och sova på dagen. Meningen är att sova nattetid.

Sömnens syfte och funktioner har vi länge varit okunniga om. Nu vet vi väldigt mycket mer men det finns fortfarande mängder med kunskap som saknas. Hursomhelst är sömnen oerhört viktig ända ner på cellnivå för vårt välmående. En dålig sömn är helt enkelt en form av misshandel för både kropp och huvud som tvivelsutan leder till allvarliga konsekvenser.

Två utmärkta böcker i ämnet:

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/somn-av-christian-benedict-och-minna.html

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/03/somngatan-av-matthew-walker.html

När jag var barn var min pappas dåliga sömn inte så märkvärdigt. Ibland sov han bättre ibland inte. Okunskapen var stor och han misshandlade naturligtvis inte sig själv medvetet. I många andra avseenden var han väldigt nöjd med nattjobbet, annars hade han inte fortsatt. Långt senare när jag började få bättre koll på sömnens betydelse hade han inte många år kvar till pensionen var jag riktigt orolig. Gubben hade naturligtvis blivit äldre men jag hade fått en annan medvetenhet och noterade mer. Han kunde ju vissa dagar se grå ut i ansiktet. Vi försökte övertala honom att han inför pensionen skulle börja jobba andra tider och ställa om men icke. 

Att hans dåliga sömn under alla år har påverkat honom råder det inga tvivel om men som tur är har han skött sig i övrigt. Jobbet han haft har varit fysiskt och i omgångar har han joggat en del. Han har aldrig haft någon fallenhet för skräpmat (eftersom min mamma har skämt bort honom med löjligt god hemlagad mat) eller sötsaker. Jag vågar knappt tänka på hur utgångsläget hade sett ut om detta inte hade varit bra. 

Fick för övrigt själv uppleva hur det var att jobba natt när jag en sommar hjälpte honom. Förmodligen var det först då som jag började få en viss insikt i hur jävligt det var. Minns fortfarande hur det var att vakna av mig själv mitt på dagen och ändå känna mig totalt medvetslös trots att jag sovit färdigt. Som om huvudet inte kunde ta sig ur en sorts dimma och med en kropp som kändes gelé.

När pensionen kom började han promenera regelbundet. Han har fortfarande en märklig sömncykel och det är inte ovanligt att han är ute och går klockan fyra på morgonen (eller t o m ännu tidigare). De första åren funderade vi på att köpa honom en pannlampa eftersom han så gärna går i skogen men vi ville inte gynna de tidiga mornarna. Nu har han en pannalampa eftersom det med åren blev tydligt att det inte gick att göra så mycket åt den där rubbade cykeln. Hans sömn är ju numera på rätt ställe på dygnet och med en given regelbundenhet även om han vaknar onödigt tidigt. En rolig händelse var den där gången polisen stoppade honom mitt i natten i skogen vid Härlanda tjärn. Det har vi skrattat gott åt. Vad trodde de att de hade fångat? En knarkare? En tjuv? Istället hamnade en promenerande pensionär i deras nät. 

Första pensionäråret skrapade han ihop blygsamma 1 049 promenerande kilometer. 2021 blev det 4 304 kilometer. Med det vann han över mig förra året och jag springer! Han går alltså i timmar och han gör det för att det får honom att må bra här och nu.

På sju år har han han skrapat ihop drygt 20 000 kilometer. 20 000!!! Det är ett halvt varv runt jorden.  

Nu hade han givetvis inte behövt gå riktigt så långt men som jag skrev ovan. Han mår bra av det här och nu. Jag för min del tänker ofta på vilken fantastisk investering han har gjort och hur viktig den varit med tanke på hans tidigare nattarbete.

Vi är på gott och ont otroligt anpassningsbara. Vi kan missköta oss (medvetet eller omedvetet) ganska länge och ändå reparera. Jag är övertygad om att hans promenader har räddat honom och gett honom flera år tillbaka. Och då menar jag inte bara åren i sig utan att de även är/blir kvalitativa. Få i hans ålder är lika fysiskt pigga. Att leva länge har i min värld inget större syfte om de inte kan vara med kvalité. 

Jag känner stor tacksamhet och glädje över den här reparationen. Den har varit till stor glädje för honom själv men även resten av familjen.

Att han tar promenaderna på fastande mage är även det ett stort plus. Nu ska jag även "lura i honom" Cellexir så att han får ihop minst ett helt varv runt jorden. Just nu leder jag med några tusen kilometers marginal men risk finns att han går och vinner. 

Den tävlingen förlorar jag gärna.....




söndag 2 januari 2022

Träningssammanställning 2021

2021 års höjdpunkt var löpningen till Karlsborg och att jag i samband med den slog veckorekord på 309 km. 

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Inga tävlingar detta år men en stor glädje i att ha hittat en ny favorit i Stand up paddle. En fantastisk tärnings- och upplevelseform. Obefintlig styrketräningen första halvåret vilket ändrades när storebror fick in mig i hans hemmagym. Viktigt eftersom jag verkligen behöver styrketräningen samtidigt som jag verkligen inte tycker att det är roligt. Sällskapet ytterst nödvändigt. 

Lucia swimrun som jag hade gått och trånat efter i flera år blev av och blev en underbar familjeupplevelse.


2022 kommer att bli ett mer varierant träningsår med mindre löpning. Likväl planerar jag för ett flertal olika äventyr. Dels med suppen och dels en ny variant av Karlsborglöpningen.


Träningsåret i siffror:

2021 i kilometer
Cykling: 1 601,9
Löpning: 4 096,4
Längdskidåkning: 129,6
Rullskidåkning: 251,3
Rollerblades: 314,6
Paddling: 65,5
SUP: 170

Totalt: 6 629,3 

2020 i kilometer
Cykling: 3399,9
Löpning: 3358,2
Längdskidåkning: 96,5
Rullskidåkning: 437,1
Rollerblades: 22,3

Totalt: 7314

2019 i kilometer
Cykling: 3973,8
Löpning: 2911,6
Paddling: 11,1
Simning: 75,4
Längdskidåkning: 258,3
Rullskidåkning: 158,8
Rollerblades: 233,9

Totalt: 7622,9

2018 i kilometer
Cykling: 804,8
Löpning: 3898
Paddling: 42,1
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 105,4
Rullskidåkning: 410,2

Totalt: 5280,4

2017 i kilometer
Cykling: 2739,7
Löpning: 3151,5
Paddling: 28
Simning: 11,3
Längdskidåkning: 266,7
Rullskidåkning: 223

Totalt: 6420,2


2016 i kilometer
Cykling: 2130,8
Löpning: 2943,9
Paddling: 114,2
Simning: 26,4
Längdskidåkning: 306,7
Rullskidåkning: 710,1

Totalt: 6232,1


2015 i kilometer
Cykling: 1882,8
Löpning: 2635,3
Paddling: 125,5
Simning: 19,9
Längdskidåkning: 14,4

Totalt: 4677,9


2014 i kilometer
Cykling: 1505,5
Löpning: 1500,6
Paddling: 69
Simning: 39,2

Totalt: 3113,7

fredag 31 december 2021

Nytt längdrekord: Drygt 4000 km under ett kalenderår

Någon gång i våras dök tanken upp om att det vore roligt att komma upp i 4000 löpta kilometer på ett år. Tanken både lockade och lockade inte. Det är alltid roligt med rekord men vad kommer det att kosta? Jag ville inte att målsättningen skulle bli ett jobbigt ok. Ett mål som riskerade att göra löpningen allt för kravfylld. 

Sommaren gick och när jag räknade på det insåg jag att det inte skulle bli några problem. Jag skulle vara tvungen att hålla ett veckosnitt på 75 kilometer resten av året och det kändes överkomligt eftersom jag så ofta springer mer än så. Hösten blev därför härligt kravlös och jag lyckades stå emot lockelsen att springa mer. Varför nöja sig med 4000 när det skulle kunna bli mer? 4500 kändes inte orimligt. 

Men jag var nöjd och var inte intresserad av att höja ribban, framförallt av två anledningar. 

1. Stand up paddle hade tagit sig in i mitt liv och jag ville mer än gärna njuta av denna för mig nya träningsformen.

2. Någon gång under sommaren bestämde jag mig för hur tränings- och rörelseåret 2022 skulle se ut. Mer variation och därmed mindre löpning. Och det blev som att jag tjuvstartade med det.

Längre längre fram?

Hur långt skulle jag kunna springa på ett år? När jag ställer mig den frågan dyker genast en annan fråga upp. Hur långt vill jag springa på ett år? 5000 km? 5200 km?

Jag kan mycket väl tänka mig att jag hamnar där något år framöver. Löpningen är trots allt min passion och tid finns om jag vill. Vi får se. 

2021 års löpning i siffror:

Totalt: 4 096,4 km

Snitt per månad: 341,4 km            per vecka: 78,8 km                 per dag: 11,2 km

Längsta dag: 78 km

Längsta vecka: 309 km (även detta rekord)

Längsta månad: 525,2 km


onsdag 29 december 2021

Tips på mental och fysisk återhämtning

Allt vi gör i vardagen slukar energi. Ibland är vi medvetna om det, ibland inte. För att orka behöver vi ladda batterierna. Nedan mina tips, en del självklara, på saker som ger mig både mental och/eller fysisk återhämtning och mer energi:

- Sova.

- Träna.

- Kallbad i badkaret efter löpning

- Kalldopp.

- Bastu

- Rörelse i naturen.

- Näringstät och antiinflammatorisk kost.

- Middag med goda vänner.

- Läsa bok.

- Spela brädspel (förutsatt att ingen i sällskapet bryter ihop...)

- Fokus på en sak såsom att pussla, laga mat eller dammsuga.

- Massage.

- Ben i högläge.

- Tillskott i form av magnesium och Cellexir. Rabattkod: DP50%

Läs gärna mer om Cellexir i tidigare inlägg. 

- Ge blod och trombocyter.

- Meditation/djupandning.

- Solljus.

- Umgås med barn/ungdomar.

- Elda utomhus.

- Skratta och leta roligheter och skämt/hyss i vardagen.

- Tystnad.

Sen gäller det som alltid att hitta rätt nivå. Flera av punkterna ovan har en tendens till att kunna ta en hel del energi också. Reflektion och analys som alltid!


måndag 27 december 2021

Träningsplan för 2022


Jag har alltid mängder med olika träningsmål. För dagen, för veckan...., för året. Oftast har de styrts av vad jag har haft för tävlingar framför mig såsom Ironman, klassikern eller ultralopp. 

Grunden är alltid löpning och många gånger är det just löpningen som styr utifrån hur många kilometer jag vill göra på ett år. De senaste åren har det dock inte blivit speciellt många tävlingar och under 2021 råkade målet mest efterhand bli att jag skulle slå längdrekord (löpning) på ett kalenderår. Samtidigt har en tanke vuxit fram om hur jag vill lägga upp kommande års träning och den ser ut enligt följande:

Mindre löpning till förmån för framförallt SUP, styrketräning och rollerblades. Kommer eventuellt även bli en del rullskidåkning och transportcykling och en massa, massa tåhävningar. 

Jag tror i största allmänhet att det är bra att variera sig. Kroppen och till viss del huvudet behöver det och för min del vill jag och behöver jag göra lite annorlunda för att optimera kroppen. 

Mindre löpning. I vanliga fall har jag ett mål för hur många kilometer som minimalt ska göras under en vecka. 2022 kommer jag att sänka det målet eftersom jag vill ge annan träning mer utrymme. Min kropp har vissa skavanker som jag vill ta itu med både genom att sänka belastningen som löpningen faktiskt innebär men även för att få tid till att åtgärda problem såsom mina hälsenor. De begränsar mig inte men jag har tänkt att springa i många, många år till...

Mer styrka. Jag behöver helt enkelt styrketräna mer. Är trots allt 40+ och då minskar muskelmassan per automatik om den inte hålls igång. Samtidigt finns det en hormonell poäng som är viktig. 

Mer SUP. Stand up paddle har kommit för att stanna. Det är skonsamt för kroppen och en fantastisk träningsform som på många områden påminner mig om löpning. Det är riktigt bra träning och en underbar naturupplevelse som lockar till äventyr.

Rollerblades, rullskidor och cykling. Hur mycket det blir av den här varan återstår att se. Tanken är att de ska ersätta löpningen men samtidigt är de alla väderberoende och jag har inte tänkt att utmana mig själv mentalt genom att på förhand bestämma att dessa tre ska eller måste göras. Är det dåligt väder blir det garanterat löpning istället.

Det ska bli lite skönt att inte ha löpningens kilometerkrav i bakhuvudet samtidigt planerar jag att göra ett nytt löpäventyr till våren likt den till Karlsborg förra året och då gäller det att vara tränad för det. 

http://lararhalsocoachen.blogspot.com/2021/05/aventyret-partille-karlsborg.html

Det innebär att det kommer att bli en naturlig periodisering med utöver den periodiseringen som väder, vind och årstid redan erbjuder. 

Annan träningsform? 2021 blev jag med SUP och överförtjust. Jag är givetvis öppen för fler träningsformer som dyker upp. Har just nu bara ingen aning om vad det skulle kunna vara men är öppen för vad som än kan komma i min väg. 


måndag 20 december 2021

De låga förväntningarnas rasism i skolan 2.0

Hm, en klocka. Med tre! visare. Olika långa...

Jag jobbar på en högstadieskola. Årskurs 6-9. Eleverna har ett schema. På schemat står det tider. Exempelvis tider på när en lektion börjar och slutar. Schemat finns digitalt och på papper. 

Förutsättningarna ovan är inte tillräckliga när eleverna har lektion för att besvara den stora frågan: 

När slutar lektionen? 

Den frågan måste ha ett klart, tydligt och snabbt svar. Eftersom eleverna inte har tillgång till sin mobiltelefon (men arbetsredskapet datorn har de...) under lektionen uppstår ett gigantiskt problem eftersom papper...., är en forntida artefakt de inte kan befatta sig med. 

Hur i hela värden ska de veta när lektionen slutar?

Hm....

I flertalet möten och konferenser har vi stött och blött. Hur löser vi detta gigantiska problem? Våra stackars elever behöver verkligen hjälp med det här. Att eleverna kollar sina telefoner innan lektionen börjar är ett alldeles för högt krav. De skulle exempelvis vara tvungna att sluta spela sina spel några sekunder tidigare. Fullständigt otänkbart. Inte heller kan de släpa på en tung lapp i fickan och naturligtvis inte heller kolla dörren in till salen där salschemat är uppsatt. 

Hm...

Den måna, ömmande och vårdande vuxenvärlden i skolan som så gärna vill hjälpa till har naturligtvis en lösning. Steg 1 i att lösa detta ofantliga problem har varit att vi har blivit ålagda att skriva upp när lektionen slutar på tavlan. Eftersom vi alla har en klocka på väggen i klassrummet är problemet löst?

Nej...., inte riktigt. För mig har det varit något oklart i vad det är som har fallerat men lösning 1 har tydligen inte fungerat på ett tillfredsställande sätt. 

Därför har vi naturligtvis tagit detta ett steg vidare. Steg 2: En klocka - en form av nedräknare har köpts in.

Jag undrar vad steg 3 kommer att bli när inte heller steg 2 fungerar....?

Det här är bara ett exempel på hur vi i skolan nedvärderar, förminskar och rent av kränker eleverna. Kravbilden blir pinsamt låg och eftersom de stackars eleverna är människor anpassar de sig.  

Jag för min del är helt paff av flera orsaker.

1. Hur har vi hamnat här? Hur kan ribban ha sjunkit så lågt?

2. Den stora majoriteten av mina kollegor sätter med glädje upp den här nya klockan i klassrummet. Hur sjutton är det möjligt att jobba som lärare på en högstadieskola!!!, och tycka att det här är en bra idé?

3. Jag har ingen aning om vad den här klockan kostar men det spelar ingen roll. Hur i hela härligheten kan det vara ok att lägga skattepengar på den här typen av "hjälpmedel".

Jag för min del börjar bli orolig för min anställning. Givetvis har jag aldrig skrivit upp på tavlan när lektionen slutar och den där nya klockan tar jag inte i med tvång. Hur stor är risken att få sparken? Jag tar ju uppenbarligen inte mitt uppdrag på allvar.