Bygg en by och utveckla. Forska och skapa. Byggnader, arméer, religioner. Det måste finnas mat till befolkningen och naturligtvis underhållning. Bygg och utveckla. Skapa ett imperium.
Jag började spela Civilization innan barnen kom. Drygt 15 år sedan. Så roligt och så bra. Lekte med tanken på att använda spelet i undervisningen. Givet med tanke på att det med lätthet gick att dra nytta av i alla fyra SO-ämnena. När mina barn föddes spelade jag mindre och mindre tills det helt dog ut.
Som barn och tonåring spelade jag naturligtvis också. Gillade Tetris men höjdpunkten var nog Championship manager. Extra roligt den där gången jag själv fanns med i spelet.
När barnen hade fått några år på nacken skulle det köpas X-box. Jag såg fram emot att spela när ungarna var i säng. NHL! Så roligt...., trodde jag. Det var inte alls lika roligt som jag mindes det och de senaste 10 åren har jag inte spelat alls.
Det har inte intresserat mig och ur hälsosynpunkt har det verkligen inte varit aktuellt heller. Har ju till exempel kommit att avsky allt som har med barn/ungdomar och spel att göra.
Tills nu...
Även om jag hade önskat att mina barn inte skulle spela så är jag naturligtvis inte helt verklighetsfrånvänd. De får spela om än på en blygsam nivå jämfört med andra. För några år sedan köpte jag Civilization VI till ungarna i hopp om att de skulle spela något som i alla fall var vettigt i pappas ögon. Men icke. Inte förrän nu. Från noll och ingenstans kom min äldste och bad mig visa honom spelet och i och med detta tändes något bekant i mig vilket gjort att jag passat på att spela själv en del...., eller rent av l i t e för mycket.
Så nyttigt!
Civilization är genuint jätteroligt att spela och riktigt svårt att stänga av. Jag har på förhand bestämt en tid när jag ska avsluta men ändå blir det att jag trycker ett par extra gånger nere till höger på "Next turn". Jag är på intet sätt immun. Livsfarligt. Intressant också hur stressad jag känner mig i spelet. Trots att jag vill ta det lugnt och spela enligt en viss plan stressar jag framåt i spelet och efteråt är jag lite missnöjd med mig själv över att jag inte lyckats ta det lugnare. Något annat jag noterat är känslan av meningslöshet efteråt.
Vad har jag lagt min tid på? Hur meningsfullt var det? Vad hade jag kunnat göra istället?
Jag har haft roligt för stunden men tiden det tog har stulit tid från annat. Jag har inte läst lika mycket som vanligt och jag har inte heller varit lika produktiv som vanligt. Ändå smyger sig begäret på vid de tillfällen jag vet att "jag har tid" att spela.
Jag tycker verkligen att det här är jätteintressant. Trots min inställning till spel och trots att jag är vuxen riskerar jag att överkonsumera. Detta är givetvis inget nytt för mig men nyttigt att få uppleva igen.
Våra barns och ungdomars hjärnor är inte färdigutvecklade. De har inte samma redskap för att stå emot lockelser och snabba dopaminpåslag. De måste ha hjälp att begränsa och ha ett regelverk kring sitt spelande och sin skärmtid. Tyvärr är det inte så och resultatet syns tyvärr tydligare och tydligare men ändå gör vi ingenting åt det.
Mängder med barn och ungdomar lägger alldeles för mycket tid framför skärm idag. Vi ser det i skolan när de inte kan och inte vill/orkar och vi ser det på deras fysiska status också. Och då menar jag inte bara övervikt. Konditionen, koordinationen, balansen och kroppskontrollen blir bara sämre och sämre.
Tydligheten i att skärmtiden äter upp enorma mängder tid kan inte bli tydligare.
Och åt detta gör vuxenvärlden - ingenting. Vi kastar helt sonika ut dem åt hajarna. Av okunskap? Av lättja? Av feghet?
Mitt egna spelande..... Kanske någon vecka till men i och med att dagarna blir ljusare blir det också allt mer otänkbart att sitta inne och spela. Det får eventuellt bli en vinteraktivitet.
Samtidigt. Varför införa något jag inte har saknat de senaste 10 åren?
För att det är roligt?!
Jag tänker att det är mycket som är just roligt men många saker har utöver det roliga ett mervärde. Det har inte spelandet för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar