Mer idrott i skolan!
Det är ett populärt ställningstagande och det har jag naturligtvis inget emot men jag tycker att det är viktigare att förändra ämnet som sådant.
Teori och praktik. Ta bort all teori från ämnet. Låt hemkunskapen och No-undervisningen ta det teoretiska så att vi som idrottslärare kan fokusera på att få ungarna att röra på sig. Få rutiner för att röra sig, hitta rörelseglädje och upptäcka alla olika sätt det finns att idrotta på. Låt alla de elever som skyr det teoretiska få ett andrum och möjlighet att i alla fall i ett ämne kunna nå ett högre betyg utan det teoretiska kravet. Att få in rutinen, vanan och glädjen i att röra på sig är bra viktigare än att bara ha de teoretiska kunskaperna. Det är en skam att de elever, oftast pojkar, som är bäst på idrott inte får de högsta betygen eftersom de inte orkar med den teoretiska delen.
Teorin i dagens idrottsämne fyller en väldigt liten funktion samtidigt som den stjäl rörelsetid. Den stora segern är att få in rörelsen/träningen som en vana för våra elever så att de förhoppningsvis tar med den till fritiden och framtiden.
Simning. Om simningen ska ligga på skolan måste vi få vettiga möjligheter att genomföra simundervisning. Det måste ges tid och pengar. Om inte så ska simningen helt enkelt inte vara skolans ansvar. Vad är meningen med att det ser fint ut på ett papper när våra elever inte får träna simning för att det är för svårt och krångligt att få ihop tidsmässigt, logistiskt och ekonomiskt? I vilket annat ämne ställer vi krav på att man ska kunna något utan att ge eleverna vettiga förutsättningar att träna?
Betyg. Ska vi verkligen ha betyg i idrott? Vad är det vi sätter betyg på? Att de kan saker i teorin? I praktiken? Att de vet att det inte är bra att äta socker varje dag men gör det ändå? Att de vet att man ska röra sig och hur mycket men inte klarar av det? Ska vi betygsätta deras kunskaper eller hur de agerar? Vad är kunskaper värda om man inte kan praktisera dem? I vilket annat ämne kan du få ett bra betyg utan att för den delen kunna praktisera kunskaperna? Integritetskränkande med den typen av betygssystem!? Garanterat.
Och om vi nu ska ha betyg, varför inte få bort flummet och vara tydliga där det går att vara tydlig. Kondition är tex grunden för att kunna utföra det mesta som görs i idrottsämnet. Vi har exempelvis beeptest, vi har coopertest. Ge oss nationella riktlinjer för vilka nivåer som ger vilka betyg. En tydlighet som skulle uppskattas av både lärare och elever.
Dusch. Elever duschar inte längre (i alla fall inte på högstadienivå). Det är ett problem på flera plan. Gör man sitt bästa på en idrottslektion blir man svettig..... Hur många elever tillåter sig själva att bli svettiga idag? Vad gör det med deras engagemang i ämnet och fysiska utveckling? Utöver den fysiska biten funderar jag på vad det gör med eleverna mentalt när de aldrig få se andra i sin egna ålder nakna. Detta gäller inte bara idrotten i skolan utan även idrotten på fritiden. Ungarna duschar inte tillsammans längre vilket leder till att de blir obekväma med nakenhet och får en skev bild av hur människokroppar ser ut när deras enda input är från bilder (retuscherade!?) på nätet. Vad gör det med självförtroendet och självkänslan? Vad gör det inför en kommande kärleksrelation? Vi kan inte tvinga eleverna att duscha men vi kan ge dem bättre förutsättningar genom att tänka till hur vi ska göra med exempelvis mobiltelefonerna/kamerorna och schemaläggningen. Vem sjutton hinner duscha och byta om och ta sig till nästa lektion på 10-15 minuter?
Den fysiska nivån på barn och ungdomar idag är inte bra. Den är dessutom klart sämre än tidigare. Ansvaret ligger långt ifrån bara på skolnivå men jag anser att vi måste tänka om och få eleverna till:
- Att få rörelse som en vana och rutin.
- Att upptäcka alla olika sätt att röra sig på och på så sätt hitta sina favoriter.
- Att upptäcka rörelseglädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar