Jag har inga egentliga ambitioner med stången. Tänker att det är skönt att kunna klara 10 stycken pull ups. Inte mer än så. Kanske mest en mental fråga. Känns bra helt enkelt.
Men eftersom vanan inte finns ännu har jag haft svårt att sätta igång. De där 10 tar inte så många sekunder. Därför skjuter jag upp och tänker "sen".
Kommer hem efter löprundan. Känner mig duktigt och lite trött. Är i mål. Pull ups? Senare.
Efter maten kommer jag på att jag inte har gjort mina 10. Men magen är lite tung. Det får bli senare. Dagen flyger förbi och på kvällen när jag lagt mig i sängen kommer jag på det igen och eftersom det inte är så viktigt tänker jag att det får bli imorgon.....
Påsklov. Lovdagar innebär morgonlöpning/träning. I måndags (röd dag) tillät familjeschemat mig att vara med på Solvikingarnas intervaller. Hoppade därför över morgonlöpningen eftersom jag ändå skulle iväg sen. Kände mig rastlös under dagen och började smått ångra mig. När klockan närmade sig avfärd var jag nära att inte komma iväg. Har egentligen ingen förklaring till varför jag kände som jag gjorde men tycker att känslan på något sätt var given.
"Sen" i avseendet att man skjuter upp något, som kanske dessutom är lite jobbigt, är inte bra.
Upp på hästen direkt. Stå inte och tveka från hopptornet. Senare leder till tveksamhet och risk för att det inte inträffar överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar