Hur mycket skit simmar du i?

- Socker och vegetabiliska oljor.

- Processad mat med allehanda märkligheter i sig.

- Alkohol, nikotin och ännu värre.

- Plaster och teflon.

- Krämer, schampon och andra gifter som sugs in via huden.

- El och wifi.

- Stress och toxiskt umgänge.

- Skärmtid.

- Dålig sömn och stillasittande.

Listan kan med all säkerhet fyllas på med många fler saker men jag tror att poängen är tydlig ändå Och allt påverkar oss.

Precis allt!

Givetvis i olika hög grad men vi lever i en omgivning och att inte vara medveten om att vi påverkas av den tror jag dels beror på okunskap och dels på naivitet. 

De stora elefanterna, rörelse, mat, sömn och stress, pratas det mycket om men få klarar av att ta rätt beslut och ibland är det rätta extremt otydligt, tex i frågan om mat. 

Om man sköter elefanterna på ett bra sätt spelar de mindre djuren så stor roll men jag som vill optimera min hälsa klarar inte av att inte försöka ta bra beslut även vad gäller dem. Jag är noga med vad jag kletar på min hud eftersom jag vet att det sugs in i kroppen, vad vi steker maten i/med och var vi förvarar maten. Jag vill inte ha en massa elektriska saker på övervåningen där vi sover och absolut inte modemet.

Likadant med några av de övriga punkterna. Har jag kunskapen om något och vet vad som är bra/dåligt för mig är det en självklarhet att försöka ta bra beslut. Det går naturligtvis inte att göra jämnt men om grunden är bra gör det inte så mycket med negativa avsteg lite då och då. 

Elallergi skrattar de flesta åt. Det gör inte jag. För som jag skrev ovan. Allt påverkas oss men givetvis i olika grad. Och om vi vänder på resonemanget och de stora elefanterna inte sköts bra, ja då är jag övertygad om att det finns risk för att att en sådan sak som att bli utsatt för en massa trådlöst el skulle kunna påverka negativt. Droppen som får bägaren att rinna över.

Vattnet vi simmar i kan tyvärr vara väldigt smutsigt och frågan är hur pass medvetna vi är om det? Och sen. Hur medveten man är om hur det påverkar?

Grundfrågan är som alltid? Hur mår du? Och om svaret är mer eller mindre negativt för jämnan så är det farligt att skylla på otur eftersom otur innebär en inställning av maktlöshet och en obenägenhet att analysera situationen. Att med hjälp av kunskap adressera problem och att slutligen göra något åt det. 

Schnitselkungen har talat

1. Trötta löpare är dumma i huvudet.

2. De flesta snitslar är mentala trygghetssnitslar. Ja - du är på rätt stig/väg (det har ju inte varit en korsning på flera km....) men här har du en snitsel i alla fall. 

3. Högt upp kan vara bra på avstånd men de flesta tittar neråt....

4. Bli inte ledsen. Det är alltid, alltid någon som springer fel oavsett hur tätt snitslarna hänger. Se även punkt 1!

5. Vid korsning anbefalles överdriven tydlighet. Förutom punkt 1 råder ett visst tunnelseende. 

6. Om korsningen är i samband med nedförsbacke krävs överdriven, överdriven, överdriven tydlighet.  Löparen har fart, egot är stort, blicken är......

7. Det räcker inte med snitslar. Skyltar och funktionärer är i princip ett måste. Se bara till att funktionärerna till 100% vet var de ska stå och åt vilken riktning de ska guida löparna. Dubbelkolla detta! Det är nämligen långt ifrån säkert. Det kallas visst den mänskliga faktorn, jag kallar det..., nej jag vågar inte skriva ut orden :)

8. Utgå ifrån sabotage. Samma morgon som loppet ska äga rum bör du dubbelkolla snitslingen. Dels inser du att du behöver fylla på och dels är det risk att "Vän av ordning" (läs, jävla idiotjävel) kan få för sig att snitslingen är av ondo och måste avlägsnas. Det är troligtvis en medelålders man som identifierar sig som "god samhällsmedborgare" som anser att han uppfyller sitt medborgerliga ansvar. Jag identifierar honom som ett korkat svin. Det finns inte ett lopp idag som inte först kräver ett tillstånd.... Han är dessutom ett miljösvin som slänger snitslarna i naturen och kanske en dålig tennisspelare. Dubbelfel!

9. Plocka bort snitslingen så fort som möjligt efter loppet - alltid retar det någon om snitslarna hänger kvar för länge.

10. Ta en runda till med bortplockning. Du har garanterat missat ett flertal snitslar.

Och vän av ordning... Du får mer än gärna hjälpa till e f t e r loppet.

Den där jäkla åkattraktionen

Jag är tyvärr inte starkare än att det irriterar mig varje gång. 

Jag skyr köpcentrum. Där finns inte mycket för mig men ibland måste jag dit och då blir det givetvis Allum i Partille. 

Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig. Att jag lugnt och harmoniskt bara kunde se förbi skiten och tänka på annat, men det går inte.

Rullbanden och hur människor agerar vid dem är sinnebilden över mycket av dagens hälsoproblematik. Möjligheten att inte gå erbjuds och direkt stannar den stora majoriteten som om de just avslutat ett ultralopp.

Det finns säkert en ypperligt liten minoritet som kan ursäktas men håll till höger då för helvete så att vi som orkar kan passera. Och nej, jag är inte stressad men jag är en fysisk varelse som både behöver och mår bra av att transportera mig själv och som inte ser en enda anledning till att stanna. 

Och nej, det är inte fråga om okunskap. Du måste bo i en grotta om du inte hört om hur alarmerande lite vi rör på oss. 

Och nej, jag förstår verkligen inte hur man kan välja att stanna. Än mindre när jag tänker på hur stressad svensken ska vara. Bara det borde väl leda till skynda, skynda?

Ibland vill jag bara skrika högt. Det här är ingen åkattraktion! Gå för helvete!

När kommer sittplatserna? 

Viktiga segrar i vardagen

Det låter kanske spartanskt men vi behöver motstånd varje dag. De behöver inte vara stora men de måste finnas där för att besegras. Självvalda motstånd. Det får oss att må bra. Det får oss att känna oss starkare både fysiskt och mentalt. De hjälper oss att klara alla de där andra motstånden som vi inte väljer själva men som garanterat alltid dyker upp ändå.

Kliva upp med en gång. Under vinterhalvåret väcks jag av klockan. Upp med en gång! Det är inte att ligga kvar där och dra ut på det. Kliv upp och vinn mot din trötthet och ovilja att lämna sängen. 

Morgonträningen. Kroppen är ännu inte igång. Det kan kännas rostigt och trögt och under vinterhalvåret när regnet piskar från sidan så vill jag inte ut. De första 10 minutrarna är inte trevliga men sakta, sakta kommer kroppen igång och vädrets betydelse minskar eller minimeras. Viktig seger och kroppen säger tack.

Kyla. Under vinterhalvåret är ett dopp en gång i veckan målet. Det kombinerat med kallduschar ger garanterat kyla i vardagen som en del av mig alltid känner ett motstånd emot trots att jag vet att det både gör gott och känns gott efteråt. 

Fastan. Jag vet egentligen inte om den här punkten gäller för mig längre. Visst knackar hungern på dörren under dagen lite då och då men den är verkligen inte svår att stå emot. Samtidigt är jag väldigt nöjd med mig själv varje gång fastan gjort och bryts. 

Inget sött. Den här punkten hör till viss del ihop med fastan men är likväl en liten bonusseger varje gång jag går förbi skålarna och faten med gott på jobbet. Jag är stark.

Kvällspromenaden med hunden. Inte sjutton lockar den alltid och jag gör den inte heller varje kväll eftersom vi trots allt är fler i familjen. Jag är verkligen ingen kvällsmänniska. Tröttheten är tydlig. Oftast mentalt. Och återigen är det värst under vinterhalvåret när de elaka vädergudarna njuter och det är även då segrarna känns bäst. 

Idag försöker vi rationalisera bort allt motstånd och det gör oss sköra och svaga mentalt. Det håller inte i längden. Om vi istället kan ge oss själva de här segrarna, helst varje dag blir vi tvärtom starkare i bästa fall både fysiskt och mentalt. 

Bästa vardagsrutinerna

Kaffebryggaren. Den laddas kvällen före av den enkla anledningen att jag omöjligt kan misslyckas med att enbart trycka på en knapp. Det är däremot en betydlig risk att misslyckas om jag sömndrycken ska hälla i vatten och skopa upp kaffepulver på morgonen. Spill - merjobb - irritation. 

Morgonkaffet med schack. Ensamt och tyst.

Frisyren. Snaggat/kortklippt - Frisyren är klar. Ingen tid behöver läggas och ingen fåfänga behöver rådfrågas.

Fastan. Mängder med tid frisätts på morgonen hemma och till lunch på jobbet. Tid att ta vara på efter behov och behag samtidigt som kaffet smakar godast på fastande mage. Full energi och gott med vetskapen att mitt inre system tackar mig med bland annat autofagi. 

Morgonträningen. Ger energi för resten av dagen och en mental boost. Många gånger också tid till allt ifrån planering till meditation.

Kvällsaktiviteterna. Måndagar och onsdagar är jag fotbollstränare och torsdagar är det Solvikingarna. Rörelse och frisk luft utomhus istället för att försoffa sig hemma.

Kvällsläsningen. Ibland orkar jag inte längre än 5 minuter och det blir sällan längre än 30 minuter. När ögonlocken tydligt säger ifrån är det bara att lägga undan boken och kapitulera.

Kåsjön SupRun 2023

Vilken härlig känsla jag har efter den här andra upplagan av Kåsjön SupRun. Det här är bra och kommer så småningom när fler hittar hit bli riktigt, riktigt bra.

När jag satte igång med arbetet inför årets lopp var det tydligt att det inte fanns så mycket arbete att göra. Förutom några små justeringar var det mesta klappat och klar sen förra året. Jag fick snabbt med mig mina fina samarbetspartners från förra året, Exact Move, Kitekalle och CL Massageterapi. Glädjande och viktigt! Återstod då att nå ut, vilket sannerligen inte är det lättaste. 

Hur mycket tid och energi ska läggas på fysisk reklam kontra nätet? Kontakta tidningar? Osv...

Den fysiska reklam blev i det närmaste noll. Ingen större idé. Det tar tid och så finns det knappt någonstans att sätta upp reklam utan att göra någon förbannad. Funderade på att ge mig ut och prata med folk som badade och paddlade men hade den här sommaren behövt åka utomlands för att kunna göra det och kände inte att det var rimligt med en internationell touch på SupRun riktigt ännu. Jag fick aldrig tummen ur att kontakta tidningar och orsaken till det tror jag delvis hade med min Norgelöpning att göra. Oerhört fånigt kanske men tidningar har jag varit med i en hel del. Behöver jag verkligen vara med igen och är det "rätt" personer som läser? Mitt fokus hamnade på nätet och där är jag inte speciellt duktig. Jag jobbade på men hoppades en hel del på att förra årets deltagare skulle återkomma med sällskap. 

Tidiga anmälningar vet jag i och med alla år med EB-loppet att de är ovanliga men kombinationen av att det såg skralt ut tillsammans med det dåliga SUP-vädret hela juli och augusti gjorde mig lite modstulen. Väderprognosen sista veckan såg inte heller den speciellt ljus ut men ändå trillade det in anmälning efter anmälning och min oro förbyttes till glädje. Att arrangera ett lopp för fyra personer känns lite öde trots allt.

12 stycken kom, vilket är en rejäl procentuell ökning jämfört med förra årets 9. Hela 33% !!!!! :) Men framförallt så gick allt väldigt bra och deltagarna verkade vara mycket nöjda med arrangemanget. Enda saken att göra bättre till nästa år är att antingen snitsla bättre vid vindskyddet, där flera sprang fel, eller snitsla om och välja en rakare stig som inte går att missa. Får se hur jag gör med det där. Extra roligt att så erkänt duktiga suppare dök upp. Både Staffan med SM-guld och Joep som tydligen tillhör världseliten. Han är för övrigt nederländare och därmed fick tävling redan detta andra år en internationell touch...:)

Den imponerande ledarkvartetten.

Inför förra året var jag tveksam till hur jag skulle göra med flaggor. Osäkerheten var stor kring hur många som skulle komma och hur bra arrangemanget skulle bli så jag valde att avstå från att köpa. Det såg tomt och oproffsigt ut men i efterhand tycker jag att det var ett korrekt beslut. Det kunde ju lika gärna ha blivit dåligt rakt av med känslan att detta inte är att göra om. I år stod jag där igen och funderade och tvekade med tanke på de få anmälda i förväg och det bedrövliga juli. Tillslut valde jag ändå att köpa in dem och det ångrar jag inte. Jag tycker att de är urtjusiga och ger en proffsigare känsla. Beslutet att köpa in dem tog jag tack vare att jag var så nöjd med förra året. Idén och konceptet är bra och oavsett hur många som skulle komma i år var jag säker på att det skulle bli ytterligare ett SupRun 2024.

Apropå ekonomi

"Pappa! Vad håller du på med egentligen? Du går ju med brakförlust på det här."

Ärligheten hos min äldste var det inget fel på och utifrån ett ekonomiskt perspektiv har han onekligen helt rätt. Sett till olika inköp men framförallt all tid jag lagt på Kåsjön SupRun går jag med brakförlust. Men, det handlar inte bara om pengar.

Jag vill jämföra det med att bjuda på middag. Du står där med en idé och lägger sen själ, tid och hjärta på att få ihop en bra måltid med önskan och förhoppningen om att de som kommer på middagen ska tycka om det. 

Hoppas det smakar....

SupRun är min middag, min idé och skapelse och den har gett mig så oerhört mycket även om det ännu inte blivit något klirr i kassan. Sen hoppas jag naturligtvis att detta ska växa och det tror jag att det kommer att göra också. Tid och uppmärksamhet, att folk får veta om att det finns, kommer att göra susen. 

Han är så jäkla rolig

Vår hund är en seriefigur. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel bok honom och hans beteende. Jag bara måste redogöra för hur det ser ut på mornarna när vi ska ut. Kanske framförallt för egen del när minnet bleknar om några år.

Han är så jäkla roligt.

Tidigt var det tydligt att han gärna låg kvar på morgonen fullständigt ointresserad av att gå ut. Jag har lagt ut ett roligt filmklipp på detta (Instagram). Men då var han liten och inte säkert att det beteendet skulle fortsätta. Trodde jag. 

Men ack så fel jag hade. Anar han utgång på morgonen flyr han och gömmer sig. Det spelar ingen roll att jag lockar med favoritkorven när han krupit in under soffan. Sträcker jag in handen backar han och inte sjutton nyper han korven ens när den ligger en decimeter framför honom. Han ser min hand och vet att det är en fälla. Samma korv är omöjlig för honom att motstå när som helst annars under dagen. 

Härom dagen hämtade jag ner honom från sängen för att han skull vakna till liv några minuter före utgång. Jag i köket. Han lufsar in och lägger sig i soffan. När jag går ner till entreplan för att ta på mig löparkläder och kommer upp igen finns inte längre någon Caesar i soffan. Han är givetvis under istället. 

Idag när jag var påväg från köket upp till övervåningen för att i första hand sätta i min linserna och i andra hand hämta Caesar blickade jag in i sovrummet samtidigt som jag var påväg in på toa och ser en röv krypa in under sängen. Han anade oråd och soffan är tydligen inte skydd nog. Därför in under sängen som ju är en större skyddsyta och säkrare mot rörelsefascisten husse. Leende sätter jag i mig linserna och tänker att jag får gå ner till köket igen och smyga upp senare i hopp om att han lämnat tryggheten. När jag kliver ut ur toaletten en minut efter att ha gått in kikar jag reflexmässigt in i sovrummet igen och ser återigen den där röven krypa in under sängen.

Han har alltså under tiden jag varit på toa trott att kusten varit klar och återvänt till den gosiga saccosäcken för att sedan snabbt återvända när han hörde mig komma ut från toa. Under sängen är alldeles tydligt ett nödvändigt ont.

Smygande högg jag honom några minuter senare i saccosäcken. Jag undrar hur det kommer att se ut i morgon....

Han har en magisk förmåga att gå från 0-100 och tvärtom.

Slutligen. Han är för sjutton en terrier! Hur är det möjligt med denna morgontrötthet? För när vi väl kommer ut är det full fräs. Snacka om att leva och njuta i nuet. Något att ta efter kanske.