Han är så jäkla rolig

Vår hund är en seriefigur. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel bok honom och hans beteende. Jag bara måste redogöra för hur det ser ut på mornarna när vi ska ut. Kanske framförallt för egen del när minnet bleknar om några år.

Han är så jäkla roligt.

Tidigt var det tydligt att han gärna låg kvar på morgonen fullständigt ointresserad av att gå ut. Jag har lagt ut ett roligt filmklipp på detta (Instagram). Men då var han liten och inte säkert att det beteendet skulle fortsätta. Trodde jag. 

Men ack så fel jag hade. Anar han utgång på morgonen flyr han och gömmer sig. Det spelar ingen roll att jag lockar med favoritkorven när han krupit in under soffan. Sträcker jag in handen backar han och inte sjutton nyper han korven ens när den ligger en decimeter framför honom. Han ser min hand och vet att det är en fälla. Samma korv är omöjlig för honom att motstå när som helst annars under dagen. 

Härom dagen hämtade jag ner honom från sängen för att han skull vakna till liv några minuter före utgång. Jag i köket. Han lufsar in och lägger sig i soffan. När jag går ner till entreplan för att ta på mig löparkläder och kommer upp igen finns inte längre någon Caesar i soffan. Han är givetvis under istället. 

Idag när jag var påväg från köket upp till övervåningen för att i första hand sätta i min linserna och i andra hand hämta Caesar blickade jag in i sovrummet samtidigt som jag var påväg in på toa och ser en röv krypa in under sängen. Han anade oråd och soffan är tydligen inte skydd nog. Därför in under sängen som ju är en större skyddsyta och säkrare mot rörelsefascisten husse. Leende sätter jag i mig linserna och tänker att jag får gå ner till köket igen och smyga upp senare i hopp om att han lämnat tryggheten. När jag kliver ut ur toaletten en minut efter att ha gått in kikar jag reflexmässigt in i sovrummet igen och ser återigen den där röven krypa in under sängen.

Han har alltså under tiden jag varit på toa trott att kusten varit klar och återvänt till den gosiga saccosäcken för att sedan snabbt återvända när han hörde mig komma ut från toa. Under sängen är alldeles tydligt ett nödvändigt ont.

Smygande högg jag honom några minuter senare i saccosäcken. Jag undrar hur det kommer att se ut i morgon....

Han har en magisk förmåga att gå från 0-100 och tvärtom.

Slutligen. Han är för sjutton en terrier! Hur är det möjligt med denna morgontrötthet? För när vi väl kommer ut är det full fräs. Snacka om att leva och njuta i nuet. Något att ta efter kanske.