Jag är tyvärr inte starkare än att det irriterar mig varje gång.
Jag skyr köpcentrum. Där finns inte mycket för mig men ibland måste jag dit och då blir det givetvis Allum i Partille.
Jag önskar verkligen att jag inte brydde mig. Att jag lugnt och harmoniskt bara kunde se förbi skiten och tänka på annat, men det går inte.
Rullbanden och hur människor agerar vid dem är sinnebilden över mycket av dagens hälsoproblematik. Möjligheten att inte gå erbjuds och direkt stannar den stora majoriteten som om de just avslutat ett ultralopp.
Det finns säkert en ypperligt liten minoritet som kan ursäktas men håll till höger då för helvete så att vi som orkar kan passera. Och nej, jag är inte stressad men jag är en fysisk varelse som både behöver och mår bra av att transportera mig själv och som inte ser en enda anledning till att stanna.
Och nej, det är inte fråga om okunskap. Du måste bo i en grotta om du inte hört om hur alarmerande lite vi rör på oss.
Och nej, jag förstår verkligen inte hur man kan välja att stanna. Än mindre när jag tänker på hur stressad svensken ska vara. Bara det borde väl leda till skynda, skynda?
Ibland vill jag bara skrika högt. Det här är ingen åkattraktion! Gå för helvete!
När kommer sittplatserna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar