tisdag 31 maj 2022

Vad jag längtar till med löpningen Kållered - Ängelholm

Nu är det bara en dryg vecka kvar till min löpning från Kållered till Ängelholm och längtan är stor. Det finns så mycket med den här typen av löpning jag ser fram emot:

Nyttan
Jag vet att den goda saken inte gått obemärkt förbi. Vi kommer tack vare den här löpningen få in pengar till forskningen kring EB och att snart få luffsa fram med det i bakhuvudet vet jag kommer göra gott. 

Egentiden
Massor med härlig tid utan andra intryck än naturen. Tid att få vara ifred och njuta, tid att tänka och fundera. Tid att få reflektera över hur lycklig lottad jag är. 

Mötena
Även fast jag ser fram emot ensamheten kommer jag givetvis att träffa på andra människor och de mötena brukar bli både trevliga och upplyftande. Nyfikenheten, generositeten och vänligheten hos människor är stor och det är vackert att få uppleva det. 

Rörelsen i naturen.
Att vara omgiven av skog är alltid härligt men når ytterligare en nivå när tiden förlängs och förstärks av pauserna. I vardagen är jag ofta i rörelse i naturen men jag pausar aldrig, tar mig aldrig tiden att bara få insupa naturen genom att ligga och vila. Slumra och lyssna på vinden och fåglarna. Så gott!

Sockret
Att få släppa på duktigheten och dopa sig med socker i form av choklad och godis i tid och otid är väldigt skönt och kravlöst. En tillåten synd som inte ger några som helst biverkningar eller samvetskval. Flera gånger om dagen. Flera dagar i rad. Gott! (i alla fall till en början...)

Att inte veta
Att inte ha koll på vägvalet. Att befinna sig på okända stigar och inte veta vad som kommer efter nästa sväng eller krök eller vad som ska hända eller inte hända om en timma. En form av ickekontroll som leder till en sorts grundläggande nyfikenhet och närvaro som gör löpningen och tillvaron ändå mer njutningsfull. 

De basala behoven
Äta, dricka, vila och inte frysa. Att bara ha de mest grundläggande behoven i åtanke. Befriande! 

Kravet och kravlösheten
Jag ska framåt. Jag har ett uppdrag med ett högre syfte som ska genomföras men samtidigt finns inget annat krav än så. Det behöver inte gå fort och jag måste inte springa hela tiden. Den där backen tar jag om jag känner för det. Om inte så går jag. 

Källaren
Det är en kluven känsla. En del av mig vill samtidigt som en annan del av mig verkligen inte vill. Att få bli trött. Riktigt trött. Att återigen få perspektiv och kanske en ödmjuk påminnelse om livet och vad som verkligen har betydelse och inte. 

Längtan hem
Jag vill verkligen bort och få vara ifred. Det är något jag behöver och som jag vet gör mig gott. Men jag vill också känna den där härliga saknaden som tröttheten och ensamheten från familjen ger. Längta hem till världens bästa familj som visserligen retar gallfebern på mig ibland men som jag givetvis älskar mest av allt. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar