Just nu blåser vindarna åt helt fel håll i skolans värld. Jag har varit lärare i drygt 17 år, är förälder till en 12 och 14 åring och har varit fotbollstränare för både vuxna och barn i många år. Jag har många olika perspektiv att se på det här med läxor och prov på och det skulle kunna sammanfattas i att det vi tränar på, blir vi bra på.
Men ändå läge att förtydliga.
Idag ska man som lärare tycka att det är fel med både läxor och prov och de flesta elever och föräldrar jublar. Jag är av helt motsatt åsikt eftersom skoltiden helt enkelt inte räcker till för att ge barnen en tillräcklig grund i utbildningen. Oavsett vad man tycker om det så är det ett faktum.
Ska du bli duktig på något behöver du träna, träna och åter träna. Det gäller idrott, musik, läsa eller skriva. Det gäller allt. Vill du bli duktig behövs extraträning.
Lärarperspektivet - Elevernas kvalitéer blir sämre och sämre. Läshastigheten och därmed även läsförståelsen är låg. Likaså matematikkunskaperna och framförallt förmågan att spotta i näven och arbeta vilket i min värld är grunden till kunskap. Vad är skillnaden mot förr? Har skolan blivit så mycket sämre eller har det att göra med vad barnen gör eller inte gör utanför skoltid? Det finns nyanser i allt men jag tycker att svaret är givet.
Läxans och provens roll handlar till viss del om kunskap men kanske framförallt om att lära sig lägga tid på att jobba med det som ska bli bättre. Att anstränga sig för att vinna segrar. Känna utveckling och få smaka frukterna av slitet som lagts ner. Det handlar alltså i mångt och mycket att bygga upp en vana. Vanan i att träna, träna och åter träna eftersom det är det som ger utdelning.
Fotbollstränarperspektivet - Jag har och har haft barn som bara spelar fotboll på träningarna och i princip aldrig annars och så har jag barn som spelar fotboll "dygnet runt". Det är inte otydligt vilka som utvecklas snabbast.....
Föräldraperspektivet - Bråken om att läxan ska göras har genom åren förmodligen legat på samma tidsnivå som själva läxläsningen. Det är verkligen inte roligt men det är ett måste. Det är det som kallas föräldraskap och som är värd all möda när barnet sen kommer hem med ett leende från skolan med ett resultat han är stolt med.
Jag blir uppriktigt ledsen över många barns situation. De förmår inte jobba och kunskapsnivån är låg. Därmed är även deras självförtroende och självkänsla allt anat än på topp. Skärmarna som barnen ständigt ägnar sig åt på sin skolfria tid är ett kunskapsgissel. De läser knappt och de behöver inte heller räkna eller anstränga sig. Enbart luta sig tillbaka konsumera och bli underhållen.
Skolan (eller för den delen musikskolan, idrottsklubben) räcker inte till och har aldrig räckt till.
Skillnaden nu från förr är vad man gör och i vilken utsträckning utanför skoltid.
Det finns inga genvägar och nöjer du dig enbart med tiden på träningen eller i skolan får du också acceptera nivån du når. En insikt och ett ansvar som inte ska läggas på barnen utan på oss vuxna.
Slutligen måste jag beröra ett av argumenten från de som är emot läxor/prov. Att många barn inte har stöttning hemifrån och att det därför blir orättvist med eventuell läxläsning.
Livet är orättvist och kommer alltid att vara orättvist! Det är ett sorgligt faktum men det betyder inte att vi ska ta bort kärnan till kunskapsinhämtning för alla. Det är ju fullständigt orimligt. Som jämförelse kan inte min brorsdotter vara med på idrotten i samma utsträckning som alla andra på grund av hennes hemska sjukdom. Är det då rimligt att resten i hennes klass inte heller ska få spela fotboll, leka skeppsbrott mm bara för att hon inte kan?
Knappast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar