De låga förväntningarnas rasism i skolan

Jag har verkligen aldrig tyckt om den här bilden....

Stötte nyligen på uttrycket "De låga förväntningarnas rasism" och kände direkt att det satt klockrent i hur jag känner kring mängder med situationer i samhället. 

Närmast till hands tänker jag på skolan, mitt jobb som lärare och hur vi förhåller oss till våra elever och deras föräldrar. Så fort någon tex nämner "extra anpassningar" vänder det sig i magen på mig. 

Jag ställer mig frågande till vad det är för människosyn vi har och förmedlar till våra elever. Om en elev av någon anledning har svårt med någonting i skolan ska det snabbt som ögat anpassas. Det vi säger åt eleverna är:

- Du är dålig.

- Vi tror inte på dig.

- Du har inte förmågan att kämpa och bli bättre med de verktyg du själv äger. 

För hur ska man annars tolka hur vi agerar? Eleven får en krycka och om inte det är en direkt lösning går vi vidare till först i en rullstol och sedan en eldriven dito. Det är fel att ställa krav och ha förväntningar. Att tvingas kämpa.

Istället blir eleven passiv och ges inte möjlighet att utveckla de förmågor som alltid har varit de viktigaste vi behöver för att tillskansa oss kunskap - flit, upprepning, uthållighet och envishet. Och eftersom de inte får träna på dessa egenskaper kommer de heller inte utveckla dem.

Vi skapar människor som inte får vinna några segrar per egen maskin och det leder onekligen till dåligt självförtroende och mycket låg utvecklingsfart.

Samtidigt! Och det är nog så viktigt, får lärarna en ohållbar arbetssituation när vi ska agera både grupptränare och PT under en och samma lektion. Och det är inte PT åt en elev. Nej, nej. Vi har ju nått evolutionens puckel och därför har vi minst en handfull i varje klass. 

Jag har jobbat som lärare i drygt 17 år och vet av erfarenhet att i princip alla elever klarar av sin skolgång när de nått rätt mognadsgrad och förstått vad kunskapsinhämtning handlar om. 

Flit, upprepning, uthållighet och envishet. 

Visst är det bra om skolan är intressant, stimulerande och rolig men den typen av elever som riskerar att inte nå målen är sällan de som tycker så. Tyvärr tror jag att elever idag har en större uppförsbacke med tanke på att de lever i de snabba kickarnas tidevarv där ansträngning för något som inte är roligt är svårt. Och vi gör dem en enorm björntjänst genom att ta bort all kravbild och förenkla till förbannelse.

På tavlan i mitt klassrum står det:

"Jag pratar med DIG och inte med alla andra."

Det kravet anser många i skolan vara för stort eftersom en populär extra anpassning är att läraren ska gå runt till X antal elever efter en genomgång och dubbelkolla med dem att de förstår vad som ska göras trots att instruktionerna dessutom står på tavlan. Det handlar inte om att de inte förstår. De lyssnar inte eftersom de inte behöver lyssna då de vet att den överdrivet ömmande läraren kommer springa runt som en skållad råtta ändå. 

För övrigt hade alla uppfattat vartenda ord om jag talat om var på skolan 20 kg godis ligger gömt.

De låga förväntningarnas rasism har blivit klockren i skolan och jag är oroad över vad konsekvenserna blir för både elever och lärare om det ska fortsätta såhär. 

Slutligen. Ja. Det finns elever som behöver extra stöd och hjälp men de är långt ifrån så många som det förefaller idag. Sen är jag övertygad att du måste fortsätta att träna på att gå även fast du tillfälligt behöver en krycka eller två. Målet med hjälpen måste vara att den ska vara tillfällig. 

Och den där bilden i början är så talande för de låga förväntningarnas rasism om man har en människosyn där man förminskar eleverna till att vara annat än just människor. En fisk kan verkligen inte klättra i träd. Det är direkt omöjligt och därför en värdelös jämförelse med en ekorre. 

Vi är alla människor, och ja, vi har olika förutsättningar men förväntningarna och kravbilden vi borde ha i skolan på våra elever är allt annat än omöjliga att nå.