Härligt med puls och svett igen.

Sex veckor med axellås. Sex veckor utan vare sig puls eller svett. Promenader med inslag av utfallssteg. Lite träning för benen men inte mer än så. För två veckor sedan blev jag av med axellåset och även om jag fortfarande inte får springa får jag uppgradera promenaderna till en kombination av gå/jogg. 

Axeln måste vara stilla. Inget pendlande och inget studs men ok att låsa fast armen mot kroppen och jogga korta sträckor i taget. Det innebär att jag joggar någonstans mellan 5-60 sekunder i taget, gärna när det är uppförsbacke och sen går. Några utfallssteg eller ankgång, sen fortsatt promenad och så iväg med lite fart igen. 

Härligt!

Fullständigt underbart att att få svettas och känna puls igen. Jag känner mig levande när jag återigen får smaka något som faktiskt kan likställas vid träning. Dessutom gör de korta inslagen av löpning att benen känns starka eftersom jag inte hinner trötta ut dem. Jag får tänka mig för så att det inte blir för långt eller för fort. 

Kul också att reflektera över att jag i princip gör det jag coachar andra att göra när de går från noll till att börja springa. Nu är det axeln som hindrar mig från att börja springa fullt ut men resten av kroppen mår ju inte dåligt av att smygstarta lite efter flera veckors uppehåll. 

Jag är oerhört glad över att kunna ta detta steg och ser fram emot nästa. 

Slutligen. Det finns många saker som går att stoppa in i facket livskvalité. Rörelsefrihet ligger högt upp.

Ska vi GÅ ut?

Du som inte har hund. Skaffa en.

I vår familj ger han kanske inte så mycket utifrån ett fysiskt hälsoperspektiv eftersom vi är aktiva så att det räcker ändå men på det mentala planet är han en enorm tillgång. Så mycket kärlek och roligheter. Varje dag.

Hur är det möjligt att en liten hund kan bidra med så mycket? Alla dessa egenheter som hans lilla personlighet har. Nycker och beslut som roar och värmer. Varje dag.

Han tycker om att springa men ändå inte. Det betyder att han som regel inte vill ut på morgonen. Morgontrött och osugen gömmer han sig och försöker göra sig otillgänglig. Väl ute skuttar han omkring med sann löparglädje.

De senaste sex veckorna har jag på grund av min axeloperation inte kunnat springa. Det har fått bli morgonpromenader istället med inslag av utfallssteg. I princip omedelbart var vår morgontrötte hund pigg som en lärka. Istället för att ligga som en kanelbulle eller leka kurragömma har han stått upp med en synnerligen tydlig "skaviutochgåblick"

Nu är axellåset sedan ett par dagar ett minne blott. Jag får fortfarande inte springa eftersom axeln behöver vara relativt stilla ett tag till men jag får trycka på lite i backarna och jag får lufsa lite lätt vilket genererar puls och svett.

På med träningskläderna igen, ta med vovven och så ut. 

Men vart tog han vägen. Under soffan. Högst ovillig att hänga med ut.

Jag vet inte om det är synen eller lukten av träningskläderna som får honom att reagera. Kanske både och men att det är klädbytet som är problemet råder det inget tvivel om. 

Han är verkligen störtskön och en uppgradering i livskvalité. 

Outlive av Peter Attia och Bill Gifford

 

Läkaren och forskaren Peter Attia redogör i den här boken hur vi ska leva för att kunna ha ett så långt och kvalitativt liv som möjligt. Boken är väldigt faktaspäckad och intressant men också väldigt tungrodd. De första 200 sidorna är direkt jobbiga att ta sig igenom när han på detaljnivå går igenom vad det är som påverkar oss. Resten av boken är mycket mer lättläst eftersom det blir mer konkret i hur man ska göra för att må så bra som möjligt. 

Boken är både väldigt övergripande och detaljerad. Kost, sömn, träning, fasta och stress. Medicin och vetenskap. Han gapar över mycket men gör det också väldigt bra och känns uppdaterad. Eftersom han är läkare har han (givetvis!?) en positivare syn på mediciner och covidvaccinet än vad jag har. Jag håller inte heller helt med honom i kost och näringstänket där jag är mer positiv till det mättade fettet än vad han är. 

Sammantaget är det än bra och läsvärd bok men det krävs nog ett rejält intresse för att orka igen den första hälften av boken.

Rätt i magen för snabbast reparation

Jag tycker alltid det är viktigt att prioritera allt som har med min hälsa att göra. Men givetvis går det inte, och är för den delen inte heller lämpligt, att ha kadaverdisciplin hela tiden. Man orkar inte mentalt. Därför går det i perioder lite upp och ner med duktigheten även om jag totalt sett är mycket tillfreds med vad som hamnar i min ädla kropp.

Nu befinner jag mig dock i ett läge där kroppen har fullt upp med att läka och för min del gäller det att följa det min fysio Marie säger, sova gott och vara jättenoga med vad jag stoppar i mig. 

Värktabletterna som inte hade någon annan funktion än att just lindra smärtan (inget inflammationsdämpande) kunde jag till min glädje fasa ut väldigt snabbt igen. Full dos på operationsdagen och dagen därpå (fredagen), halv dos på lördagen och ingenting på söndagen. Kan inte vara annat än väldigt tacksam över att jag inte har ont. Lite fundersam också över varför jag inte har ont.

Jag hade huvudvärk på måndagen. Kan det ha varit en reaktion på att kroppen "saknade" tabletterna? Jag vet inte men tycker att det är intressant eftersom jag inte kan härleda huvudvärken till något annat.

Kanske är olagligt att sälja receptbelagda...;)?

Med "stoppar i mig" menar jag framförallt utifrån ett kostperspektiv. Min kropp har just nu fullt upp att läka operationen/axeln. Det innebär inflammation. Den ska vara där och göra sitt jobb. Det är precis som med stress. Superviktigt för oss förutsatt att det är "tillfälligt". Däremot vill vi inte att vår kropp har ständig stress eller inflammation. Det är oerhört ohälsosamt för oss. Jag tänker att jag vill ge min kropp bästa möjliga förutsättning för att läka mig så bra och så fort som möjligt. Därför är det viktigt att jag inte sätter käppar i hjulet på maskineriet genom att stoppa i mig något som bidrar till ytterligare inflammation. 

Mina små brandmän ska till 100% ägna sig åt den stora branden och inte parallellt behöva släcka småbränder lite här och var bara för att jag inte sköter mitt.

Därför är det just nu kadaverdisciplin med maten. Den ska vara näringstät och den ska inte leda till ytterligare inflammation. Tvärtom får den gärna vara inflammationsdämpande istället. 

För min del innebär det följande:

- Nolltolerans mot socker.

- Inga växtoljor och minimalt med nötter.

- I princip noll med kolhydrater.

- Kraftigt dra ner på mejerier och majonäs. 

- Mer ingefära, gurkmeja och kokosolja.

Nyfiken på inflammation och hur du kan påverka den? Två mycket bra böcker i ämnet:

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2018/11/boken-gar-grundligt-igenom-hur-vi.html

https://lararhalsocoachen.blogspot.com/2020/06/dampa-inflammation-av-martina-johansson.html

Magnesium är ett tillskott jag tar varje kväll och jag brukar ta olika doser beroende på hur mycket jag har tränat, framförallt sprungit under dagen. Om jag inte tar magnesium eller kanske en för liten dos märks det tydligt med att musklerna har en tendens till att vilja krampa. En intressant upptäkt är att jag efter operationen till en början både tog låga doser samt någon kväll ingen dos alls men snabbt märkte att det var en dålig idé då jag framförallt kände av kramper nattetid i benen. När jag dessutom skulle börja köra statisk magträning gick inte det heller på grund av kramper. Bränner kroppen mer magnesium när den är i full reparation? Det verkar så. Måste jag kolla upp närmare...

Disciplin

Övertygelse leder till disciplin. Disciplin är nyckeln till att må bra idag.

Träning - kost - skärmtid - sömn med mera kräver disciplin för att fungera. Aktiva val för att ta de rätta besluten. För att kunna göra det är det bra med en tydlig målsättning och om den är tydlig med givna delmål blir det också lättare att motivera sig. 

För det behövs verkligen i dagens samhälle eftersom allt är konstruerat för att locka oss in i fördärvet. Det låter kanske religiöst överdrivet men precis på det här sättet är det och att vara medveten om det är kanske steg ett för att klara av att få ett hälsosamt och kvalitativt liv som jag själv bestämmer över och som inte överlåts åt okontrollerade impulser.

Till min glädje är jag bra på detta men inser nu att jag ställs inför en ny utmaning. Min sjukskrivning efter förra årets axeloperation var under sommarlovet/semestern. Hela familjen samlad med allt vad det innebar i gemensamma aktiviteter och olika betyr.

I år blir det annorlunda. Operation den 18/4 innebär många dagars egentid fram till den gemensamma ledigheten. Bara jag och hunden.

HIMMELRIKET!?

Absolut. Jag tycker på riktigt att det ska bli underbart samtidigt som jag känner att det kommer att bli oerhört viktig för mig att ha en plan för att dagarna inte ska försvinna i meningslösheter som både kan leda till allmänt förfall men även bli tråkigt.

Här kommer att krävas en dagordning och disciplin att genomföra den. I min värld är nämligen den här sjukskrivningen en möjlighet att göra saker jag annars inte riktigt har tid till. 

När jag läser om hur jag resonerade förra året Nytt liv - nya mål inser jag att jag inte lyckades fullt ut men att jag ändå är förhållandevis nöjd med hur det blev. En del mål genomfördes på en godkänd nivå och andra höll inte riktigt hela vägen. Årets mål eller dagordning:

- Tåhävningar och trappgång med dubbla steg.

- Statisk magstyrka.

- Backpromenader samt promenader men inslag av bland annat utfallssteg.

- Läsa.

- Spela schack. OBS! Max X partier per dag. Fyra kanske...? Svårt beslut.

- Arbeta med och utveckla företaget.

Den största utmaningen blir att hitta rörelsepauser hemma. De flesta punkterna ovan som tar tid är stillasittande. Något jag inte är så bra på eftersom jag snabbt får cementröv. I vanliga fall pysslar jag gärna med olika bestyr som avbrott men i och med att jag är begränsad med bara en fungerande arm blir detta klurigt. Vad ska jag göra hemma/inomhus som innebär en rörelsepaus?

Dammsuga, städa och ta hand om disk är visserligen ett Sisyfosarbete men i intervallform eftersom man ju för tillfället faktiskt blir klar. Återstår att se vad jag hittar på men att jag måste råder det ingen tvekan om.

Operation 2 - Man frågar inte Zeus om han är en Gud

Inför operationen var jag tvungen att specialtvätta mig tre gånger. Har aldrig varit så ren (och torr) och så är det första de gör att kladda ner mig. Djupt kränkande.

I det stora hela var den här operationen naturligtvis en repris av vad jag upplevde förra året Operationen men jag vill ända plita ner några reflektioner. Nytt den här gången är att mina ursprungliga senor är ersatta med något annat. Mest troligt Titan. Och att axellåset har en kudde som sitter mellan min kropp och låset.

- Bästa pappa körde naturligtvis.  

- Jag möttes även den här gången av en låst dörr. Skönt att vara i tid.

- All personal var oerhört vänlig och proffsig. Inte svårt att känna att man är i goda händer. Tacksam över att leva i Sverige 2024.

- Arkiv X känsla att ligga på operationsbordet och se de där lamporna.

- Känslan att vakna upp efter operationen påminner verkligen om hur jag mådde efter Aktivitus trailrace 100 miles. Vaken utan att någon del av kroppen vill det. Addera en blåsa med tryck. Otrevligt.

- En macka, polarbröd? Varför inte,? Jag har ju precis blivit skuren i. Som att äta en tidning. Det finns faktiskt något som heter S M Ö R!!!

Tränar du mycket (pulsen var låg)? Det är fascinerande hur mycket hjärnan förmår att skapa på kort tid och dessutom parallellt. En enkel och liten fråga som inte borde generera någon större hjärnaktivitet. Min hjärna är dock lite speciell och kommer fram med mängder av svarsalternativ. Samtidigt är min inställning att jag gärna uttrycker det som ploppar upp dels för att jag lovat mig själv att våga vara ärlig men också för att det ofta blir roligt om man ofiltrerat skiter ur sig det man kommer att tänka på. I det här fallet är jag missnöjd med mig själv eftersom jag valde ett av de artiga svaren som dök upp i skallen, något i stil med "ja..., det gör jag nog". Varför Jävla Jante tog över vet jag inte riktigt. Kanske för att det var innan de skulle skära i mig. Lite synd eftersom det hade varit roande att se hans reaktion efter "För helvete! Man tittar inte på Zeus och frågar om han är en gud" 

Mindre roligt blir det att sova på rygg framöver och att torka sig med vänster hand. Tränade givetvis på det förra året men blev aldrig bekväm med vare sig det ena eller det andra.

Ladda batterierna

Det finns inga gratisluncher och det går alltid åt både fysik och mental energi oavsett vad vi hittar på.

Min rehab blev prehab när jag fick veta att jag skulle bli tvungen att göra om förra årets axeloperation ända tills för ett par veckor sedan. Då drog jag i handbromsen och slutade tvärt med övningarna.

Att vara duktig kostar mental energi. Hälsa kommer inte av sig självt idag utan kräver aktiva val. Val som kostar och som få orkar göra dag in och dag ut.

Jag var egentligen inte omotiverad till att fortsätta att göra min träning och mina övningar inför den här operationen men jag tänkte att det ändå kunde vara vettigt att släppa garden för att tanka energi. Därför slutade jag med re- och prehaben. Det är också därför jag de senaste veckorna har slarvat (i mina ögon) en hel del med vad jag stoppat i mig. Det har blivit både chips och godis. I ärlighetens namn även en del glass...., och en pizza.

Allt detta i ett aktivt val för att ladda batterierna och sedan återigen hoppa upp på hästen i samband med operationen som äger rum nu på torsdag. 

Löpningen/träningen har jag naturligtvis fortsatt med men det har känts meningsfullt att tillfälligt släppa både kostkravet och re- och prehab-kravet. Motivationen och energin måste finnas när den är som viktigast och därför finns ingen anledning att bränna mentalt krut veckorna innan jag måste "börja om från början" igen med axeln.

Så efter ett par veckors laddning är jag nu igång igen. I måndags började kadaverdisciplinen med vad jag stoppar i mig igen. Oerhört viktig för att läka och bli hel så snabbt som möjligt. Och samma disciplin blir det med de kommande rörlighetsövningarna som jag kommer att få göra efter operationen. Flera gånger om dagen varje dag utan undantag tills axeln blir så bra som absolut möjligt.

Jag är grymt taggad. Jag är stark och ska så förbli trots att jag för andra gången på ett år kommer få en påtvingad svacka.