Sex veckor med axellås. Sex veckor utan vare sig puls eller svett. Promenader med inslag av utfallssteg. Lite träning för benen men inte mer än så. För två veckor sedan blev jag av med axellåset och även om jag fortfarande inte får springa får jag uppgradera promenaderna till en kombination av gå/jogg.
Axeln måste vara stilla. Inget pendlande och inget studs men ok att låsa fast armen mot kroppen och jogga korta sträckor i taget. Det innebär att jag joggar någonstans mellan 5-60 sekunder i taget, gärna när det är uppförsbacke och sen går. Några utfallssteg eller ankgång, sen fortsatt promenad och så iväg med lite fart igen.
Härligt!
Fullständigt underbart att att få svettas och känna puls igen. Jag känner mig levande när jag återigen får smaka något som faktiskt kan likställas vid träning. Dessutom gör de korta inslagen av löpning att benen känns starka eftersom jag inte hinner trötta ut dem. Jag får tänka mig för så att det inte blir för långt eller för fort.
Kul också att reflektera över att jag i princip gör det jag coachar andra att göra när de går från noll till att börja springa. Nu är det axeln som hindrar mig från att börja springa fullt ut men resten av kroppen mår ju inte dåligt av att smygstarta lite efter flera veckors uppehåll.
Jag är oerhört glad över att kunna ta detta steg och ser fram emot nästa.
Slutligen. Det finns många saker som går att stoppa in i facket livskvalité. Rörelsefrihet ligger högt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar